Ruelse inför möjligt nyval och decemberöverenskommelse gör att extravalet nu inte blir av

Observerat om måttligt intresse och ruelse i Sverige inför extravalet i mars gjorde att extravalet kunde ställas in: Inte mycket tyder just nu på att den borgerliga fyrklövern – M, Cp, Fp och den under riksdagsspärren sladdande KD – går till nyval den 22 mars med någon större entusiasm. Snarare då att de gör så med ruelse och betydande ågren för vad de ihop med högerpopulistiska SD ställt till med i riksdagen i dess kaosartade spel kring budgetomröstningen. Och att i denna oheliga allians se till att fälla Löfvens rödgröna regeringsbudget. Beskedet lördagen den 27 december om att det nu - efter decemberöverenskommelsen mellan regeringen och borgerliga oppositionen i Sveriges riksdag om formfrågor kring minoritetsregerandets villkor - nu inte blir något extraval den 22 mars kom inte som någon större överraskning. Den senaste tidens ruelse och allt svårare politiska huvudvärk inför ett ovisst extraval gjorde att man nu kom överens till slut om att Löfvens minoritetsregering (rödgrön) sitter kvar och även kan få igenom sina kommande budgetar i riksdagen så länge man tillhör det största blocket i riksdagen. Och omvänt en borgerlig allians i minoritet också kan få det i en eventuell motsvarande situation efter riksdagsvalet hösten 2018. De svenska folket kan dra en lättnadens suck över att slippa gå till extraval i mars bara ett halvår efter senaste ordinarie val. Till slut insåg också de hittills så kaxiga borgerliga allianspartierna att utsikterna att vinna regeringsmakten åter redan i extravalet 22 mars 2015 inte var särskilt stora för de borgerliga. Delvis också därför att de ju inte precis heller går de till val med någon särskilt stark personuppsättning: Moderaterna har en ny och helt oprövad partiledning där ingen, ännu, har någon större lyskraft. FP-ledaren Björklund är förbrukad, Centerns Annie Lööf får visserligen goda popularitetspoäng bland borgerliga väljare för sin sluggerartade och pubertala stil mot Socialdemokraterna men inte heller hon förmår lyfta sitt partis siffror, och KD med personligt sympatiska KD-ledaren Hägglund ligger parkerade under spärren (4 %) för riksdagsrepresentation. Här var (är) oddsen särskilt risiga för KD i kommande nyval. KD är nog mest glada över att extravalet nu ställs in. Må sedan vara att åtminstone tre av alliansens partiföreträdarna inte utåt ville medge att deras oklokt sturska agerande ihop med SD i riksdagens budgetomröstning den 3 december vid närmare eftertanke nog inte var det mest kloka de gjort. Och nu står de där med skägget i brevlådan och har ruelse inför det extra val i mars som blev konsekvensen av deras korttänkta agerande. Den glädjen att få chansen att fälla regeringen Löfven framstår så här efteråt som en stor dumhet. 27 december hade även de insett att priset för den “vinsten” var för hög. Men att medge det själva förmådde de icke göra förrän två dagar före extravalet skulle ha utlysts (29 dec.). Heller icke – förrän 27 dec. – att omvärdera och nu säga till Löfven att vi är beredda att förhandla så att extravalet kan undvikas. Lättare då att t ex “skicka fram” nya signaler via borgerliga ledarskribenter och en f d finansminister som moderaternas tidigare fixstjärna Anders Borg (i lördagsintervjun i radion den 20 december). Borg – liksom Sydsvenskans Per T. Olsson m fl – kan då ta bladet från munnen och säga att extravalet är ”oansvarigt”. Men ändå inte undlåta att samtidigt påstå att mest oansvarig är givetvis statsminister Löfven, s. Sydsvenskans skribent Per T. Olsson är här mera balanserad och menar att skuldbördan (“förbluffande omognad”) nog kan fördelas tämligen jämnt mellan båda sidor. Borg däremot – i fortsatt m-partinit – tycker att bara Löfvens rödgröna regering hade gått med på att behålla (!) alliansregeringens ekonomiska politik så hade det inte behövt bli något extraval. Jo tjenare. Uppenbarligen har han därmed valt att helt bortse ifrån att de borgerliga allianspartierna hylsdarrigt vägrade att över huvud taget förhandla om någonting alls med statsminister Löfven. Detta eftersom de tyckte sig se chansen att med SDs stöd i stället själva kunna få regera, trots att de förlorade valet i september 2014. Misstanken att Borg kallades in som ett led i borgerlighetens mycket tydliga psykologiska krigföring mot Stefan Löfven går tyvärr inte att utesluta. Allt för att ge sitt bidrag till - som f d finansminister – att den delvisa “blame game”-valrörelse som var under uppsegling inför den nu inställda extravalrörelsen 2015. Historia nu men det går att förstå att det ledarmässigt kraftigt försvagade Moderaterna gärna ville ha lite hjälp av sin tidigare fixstjärna Anders Borg i nu inställda nyvalet. Den som läst Aron Etzlers synnerligen läsvärda bok ”Reinfeldteffekten” känner igen den här strategin och hur Moderaterna använt just den här strategin att på olika sätt utså misstro hos väljarna om att socialdemokratiska nuvarande företrädare påstås lida brist på saklig kompetens och tillräcklig regeringserfarenhet. En “svetsare från Ö-vik” har – underförstått – inte kompetens nog att styra landet, i motsats till de moderata partistjärnorna (nåja, nu vet ju alla att det stämmer rätt illa när Borg och Reinfeldt är borta). Så den här m-strategin har mindre trovärdighet nu i även borgerliga väljares ögon än den hade i t ex valet 2010 men sannolikt i stort redan inte fungerat särskilt bra i det nu inställda extravalet i mars 2015. Strategin att framställa Löfvens S-MP-regering som ”splittrad” och ”mindre regeringsduglig” i spelet i media kunde dock, trots detta, inte helt underskattas av socialdemokraterna i det nu inställda extravalet. Också om väljarna redan i valet hösten 2014 underkände den borgerliga alliansens alternativa politik och deras påstådda så kallade regeringsduglighet. Mycket talar för att det här ihop med ruelsen och den politiska huvudvärken inför en oviss politisk vår 2015 till slut gjorde att regering och opposition tog sig samman och nu slöt den decemberöverenskommelse som nu gjort att det väntade extravalet kan ställas in och minoritetsreringar och deras budgetar kan överleva kommande riksdagsomröstningar. Och svenska folket drar en lättnadens suck att slippa gå till valurnorna igen redan i mars 2015. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Dala-Demokraten 29 dec. 2014, Folkbladet 10/1 2015 m fl)