Viktig bok om vägen "åter till full sysselsättning"

Observerat apropå en debattbok om vägen “åter till full sysselsättning": Hittills har den nya socialdemokratiska partiledningen traskat försiktigt patrull efter finansminister Anders Borg. Så försiktigt att det nästan går att tala om ett inte obetydligt mått av Anders Borg-komplex och en ängslighetskultur som inte sällan blivit alltför övertaktisk. Möjligen har det – initialt- innan nya S-ledningen blivit varm i kläderna funnits ett visst drag av strategisk klokhet i detta. Men den tiden är nog med lite marginal nu över. Ty kraven på att formulera en egen ekonomisk s-politik ökar ju närmare valdagen vi kommer. Ja redan nu i halvtid på mandatperioden börjar det bli en nödvändighet att göra så. Och hjälp på traven i det arbetet finns att få. Häromdagen var jag på en intressant presentation av den färska debattboken "Åter till full sysselsättning"( Tiden debatt) skriven av ekonomerna Stefan Carlén i Handels-facket och Christer Persson, f d mångårig medarbetare i statsrådsberedningen och nu fristående ekonom och utredare. Ett centralt huvudtema i boken är att Socialdemokraterna nu måste leverera ett tydligt systemkritiskt alternativ när det gäller en efterfrågehöjande och aktiv ekonomisk politik. Nuvarande linje har för länge sedan nått vägs ände. "Tyvärr kan vi konstatera att målet om full sysselsättning i praktiken har devalverats inom arbetarrörelsen. I dagsläget ser vi ingen trovärdig politik för att nå full sysselsättning", skriver författarna i några skarpa och motiverade formuleringar. Fakta i verkligheten talar här ett tydligt språk: Hårda fakta om hur arbetslösheten inte har legat under 6 procent någon gång de senaste årtiondena. Sverige har idag 400 000 färre i jobb än vad som vore potentiellt möjligt, konstaterade de vid presentationen av boken. Författarna Carlén och Persson lyfter fram det ekonomisk-politiska tänkande som etablerades i 1990-talets början som huvudorsaken till att arbetslösheten bitit sig fast. Ekonomer och politiker prioriterade ned målet full sysselsättning och lade i stället i stort sett allt fokus på inflationsbekämpningen. Försämringen av arbetsmarknadsläget kom sedan att förstärktas av de förskjutningar som skett inom den kapitalistiska ekonomin, med allt större fokus på kortsiktig avkastning (“share holders value” och kvartalskapitalism) och finansiellt trixande av olika slag. Visserligen är det alls inget fel i att hålla koll på prisökningarna eftersom en ekonomisk politik som nonchalerar inflationsproblemet förr eller senare tenderar att få problem med tillväxten och sysselsättningen. Men det är också så att om politiken blir obalanserat oklok och får slagsida om prisstabilitet ges en för eller nära nog helt dominerande roll. Reinfeldts alliansregering har sedan maktskiftet 2006 satsat allt på utbudspolitik (skattesänkningar på dryga 200 miljarder kr) och det har inte fungerat. Regeringens egen långtidsutredning och expertmyndigheten IFAU (under arbetsmarknadsdepartementet) har haft svårt att styrka några resultat alls på jobbsidan av dessa enorma skattesänkningar. En verkligt tillväxtfrämjande ekonomisk politik kräver, menar författarna, åtgärder både för ökat utbud och ökad efterfrågan (läs stimulans och investeringar som höjer den inhemska efterfrågan). Carlén/Persson argumenterar för att överskottsmålet i budgeten ska avskaffas för att frigöra 35 miljarder kronor årligen till satsningar på t ex infrastruktur, bostadsbyggande och miljö- och klimatomställning. I boken visar författarna i illustrativa diagram och annat att den offentliga skulden mycket väl kan minska som andel av BNP även utan årliga överskott. Men också Riksbankens penningpolitik skulle behöva anpassas till detta, jämfört med nuläget. Något som dock inte berörs i boken. Grundbulten i Carlén och Perssons intressanta och läsvärda debattbok är det måste till ett ekonomiskt-politiskt omtänkande inom Socialdemokraterna för att Sverige åter ska kunna komma tillbaka till full sysselsättning och undvika att fastna i nuvarande massarbetslöshetsnivåer på runt 7-8 procent av arbetskraften. Så trots vissa brister – delvis betingade av det lilla formatet – så kan boken tveklöst rekommenderas. Inte minst för att den innehåller en mycket nyttig genomgång av hur dagens politik växt fram och dessutom ger en del uppslag och idéer som Socialdemokraterna, både partiledning och medlemmar i stort, kan ha nytta av i diskussionen om hur en visavi Reinfeldt och Borg alternativ ekonomisk politik skulle kunna se ut. En politik som vi i massarbetslöshetens Sverige just nu också skulle behöva! Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Arbetarbladet 18/9-12,Gotlands tidningar 2/10 m fl)