Tyvärr förmår inte heller S "ta hem" Carema-debatten
Några observationer apropå äldreomsorgen och Carema-debatten:
Få saker gör folk så upprörda som vanvård av våra mest sköra i samhället, de äldre och sjuka. Tråkigt då att de ansvariga så här långt verkar kunna komma undan också denna vanvårdsskandal som det riskkapitalägda och i skatteparadis nollskattande Carema blivit symbol för.
En en god början för S – och andra – för att rätta till det som gått fel är att inse hur verkligheten ser ut. Inom äldreomsorgen har vi i Sverige – genom naivitet kring hur "marknaden riggats" - redan den mest i privat ägande koncentrerade marknadssituationen i västvärlden, långt större än t ex USA. “Och i äldreomsorgen är koncentrationen...(i privat ägande) allra störst”, konstaterar Marta Szebehely, professor i socialt arbete och med stor överblick och kunskap om även det internationella forskningsläget på det här området.
De två stora riskkapitalägda – och till utlandet vinstslussande – bolagen Carema och Attendo är ju helt dominerande på den privata delen av vår växande äldreomsorgsmarknad. De kontrollerar mer än hälften av den privata delen av den här marknaden. Och de har avkastning på sitt kapital på uppåt 30-33 % – samtidigt som de vanvårdar gamlingarna med så där 10 proc. snålare personalandel, färre blöjbyten etc. Färre händer i vården betyder sämre kvalitet. Kristallklart, säger forskningen. Att skicka in riskkapitalbolag – vad tar de för risker i en sådan bransch, inga alls! – är som att skicka in räven i hönshuset, göra den till ansvarig för hela hönshusets skötsel och när kontraktet skrivs med räven så sägs det att räven numera har blivit vegetarian. Jo tjenare. Hur naiv får man vara när man "riggande" den här marknaden med upphandling för vården av de mest "sköra i samhället"?
Men ungefär så har det gått med äldreomsorgsmarknaden och skandalen med Carema är således ingen överraskning när jag läser eller lyssnat på bl a föreläsningar av prof. i socialt arbete, Marta Szebehely, verksam vid Stockholms universitet och Institutet för framtidsstudier (med stor kunskapsbas om demografi och välfärdsforskning). Ingenstans i forskningen, säger Marta S., finns belägg för att sådana privata intressen i äldreomsorgen skulle ge oss en bättre kvalitet i omsorgen.
Därtill har upphandlingarna gjort att också andra aktörer – kommunerna själva, mindre privata och personalkooperativ (där nu sådana ännu finns) etc – pressats hårdare av dessa riskkapitaldrivna två jättar i branschen att de också på sina håll tvingas köra personalsnålt (färre händer, sämre vård; kristallklart, säger forskningen) spara på blöjor etc för att inte tappa en kommande upphandling. Så de här riskkapitalstyrda jättarna förstör – precis som en räv i hönshuset – för alla genom sin lägst prispressen som bara tar begränsad eller just ingen hänsyn till den kvalitet som erbjuds.
Men eftersom moderaterna som parti får stora hemliga donationer (via Rosenbadfonden m fl) – man skrev om det häromdagen i några medier, främst AB – från bl a Attendo och Carema, som därtill har flera ledande eller f d ledande moderater som “etiska rådgivare” etc etc så lär nog inte moderaterna precis agera kraftfullt mot att dessa riskkapitalbolag skor sig så hämningslöst som de gör på skattebetalarnas pengar och låter gamlingarna fara illa i vanvård. Hur naiv får man vara i sammanhang som dessa? Hört talas om begreppet (egen)intresset som aldrig ljuger?
Nä, få saker tror jag gör folk så upprörda som vanvård av gamla som inte kan/orkar/förmår protestera. Eller “rösta med fötterna” och söka sig ett annat boende. Få låter sig övertygas av käcka påstående om att sköra människor själva kan väl protestera när de vanvårdas, och långt ifrån alla anhöriga pallar heller för den delen – utom de mest resursstarka - med att lägga ner för mycket tid och kraft för att bryta med eländet och möjligen (där det går!) flytta dem till ett bättre boende. När man sedan tänker på det faktum att det redan är 100 000 svenskar (mest kvinnor) som tvingats gå ner i arbetstid för att se till att deras gamla mamma eller pappa inte ska vanvårdas alltför svårt!
Knappast förenligt med den så omtalade arbetslinjen, eller hur?
Det trista är bara att inte heller socialdemokraterna – upptagna av personstrider och internt käbbel som de är - förmår ta hem en debatt som denna mot den moderatledda regeringen och uppvisa en alternativ och bättre lösning på detta sorgliga förfall i en viktig del av allas vår gemensamma och skattefinansierade välfärd. Janne Nygrens retoriskt goda men innehållsmässigt mera “skakiga” genomgång på Onsdagsklubbens välbesökta möte den 16 november i Stockholm var tyvärr heller inte tillräckligt klargörande för att ge sorgsna socialdemokrater särskilt mycket till vägledning. Lite bättre “kravspecifikationer” och kvalitetsuppföljningar är tyvärr – utöver att täta inspektioner heller inte är precis gratis – en alltför mager lösning på detta väsentliga och djupt upprörande samhällsproblem.
Men sannolikt är det så illa, som professor Marta Szebehely sade i radions luncheko den 17 november att skillnaderna i Sverige – men inte i Norge och Danmark, där är S lite klarare - mellan S och de borgerliga inte är särskilt stor – ens i synen om hur äldreomsorgen ska skötas med en anständig och rimligt god kvalitet på den omsorg som erbjuds.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
Få saker gör folk så upprörda som vanvård av våra mest sköra i samhället, de äldre och sjuka. Tråkigt då att de ansvariga så här långt verkar kunna komma undan också denna vanvårdsskandal som det riskkapitalägda och i skatteparadis nollskattande Carema blivit symbol för.
En en god början för S – och andra – för att rätta till det som gått fel är att inse hur verkligheten ser ut. Inom äldreomsorgen har vi i Sverige – genom naivitet kring hur "marknaden riggats" - redan den mest i privat ägande koncentrerade marknadssituationen i västvärlden, långt större än t ex USA. “Och i äldreomsorgen är koncentrationen...(i privat ägande) allra störst”, konstaterar Marta Szebehely, professor i socialt arbete och med stor överblick och kunskap om även det internationella forskningsläget på det här området.
De två stora riskkapitalägda – och till utlandet vinstslussande – bolagen Carema och Attendo är ju helt dominerande på den privata delen av vår växande äldreomsorgsmarknad. De kontrollerar mer än hälften av den privata delen av den här marknaden. Och de har avkastning på sitt kapital på uppåt 30-33 % – samtidigt som de vanvårdar gamlingarna med så där 10 proc. snålare personalandel, färre blöjbyten etc. Färre händer i vården betyder sämre kvalitet. Kristallklart, säger forskningen. Att skicka in riskkapitalbolag – vad tar de för risker i en sådan bransch, inga alls! – är som att skicka in räven i hönshuset, göra den till ansvarig för hela hönshusets skötsel och när kontraktet skrivs med räven så sägs det att räven numera har blivit vegetarian. Jo tjenare. Hur naiv får man vara när man "riggande" den här marknaden med upphandling för vården av de mest "sköra i samhället"?
Men ungefär så har det gått med äldreomsorgsmarknaden och skandalen med Carema är således ingen överraskning när jag läser eller lyssnat på bl a föreläsningar av prof. i socialt arbete, Marta Szebehely, verksam vid Stockholms universitet och Institutet för framtidsstudier (med stor kunskapsbas om demografi och välfärdsforskning). Ingenstans i forskningen, säger Marta S., finns belägg för att sådana privata intressen i äldreomsorgen skulle ge oss en bättre kvalitet i omsorgen.
Därtill har upphandlingarna gjort att också andra aktörer – kommunerna själva, mindre privata och personalkooperativ (där nu sådana ännu finns) etc – pressats hårdare av dessa riskkapitaldrivna två jättar i branschen att de också på sina håll tvingas köra personalsnålt (färre händer, sämre vård; kristallklart, säger forskningen) spara på blöjor etc för att inte tappa en kommande upphandling. Så de här riskkapitalstyrda jättarna förstör – precis som en räv i hönshuset – för alla genom sin lägst prispressen som bara tar begränsad eller just ingen hänsyn till den kvalitet som erbjuds.
Men eftersom moderaterna som parti får stora hemliga donationer (via Rosenbadfonden m fl) – man skrev om det häromdagen i några medier, främst AB – från bl a Attendo och Carema, som därtill har flera ledande eller f d ledande moderater som “etiska rådgivare” etc etc så lär nog inte moderaterna precis agera kraftfullt mot att dessa riskkapitalbolag skor sig så hämningslöst som de gör på skattebetalarnas pengar och låter gamlingarna fara illa i vanvård. Hur naiv får man vara i sammanhang som dessa? Hört talas om begreppet (egen)intresset som aldrig ljuger?
Nä, få saker tror jag gör folk så upprörda som vanvård av gamla som inte kan/orkar/förmår protestera. Eller “rösta med fötterna” och söka sig ett annat boende. Få låter sig övertygas av käcka påstående om att sköra människor själva kan väl protestera när de vanvårdas, och långt ifrån alla anhöriga pallar heller för den delen – utom de mest resursstarka - med att lägga ner för mycket tid och kraft för att bryta med eländet och möjligen (där det går!) flytta dem till ett bättre boende. När man sedan tänker på det faktum att det redan är 100 000 svenskar (mest kvinnor) som tvingats gå ner i arbetstid för att se till att deras gamla mamma eller pappa inte ska vanvårdas alltför svårt!
Knappast förenligt med den så omtalade arbetslinjen, eller hur?
Det trista är bara att inte heller socialdemokraterna – upptagna av personstrider och internt käbbel som de är - förmår ta hem en debatt som denna mot den moderatledda regeringen och uppvisa en alternativ och bättre lösning på detta sorgliga förfall i en viktig del av allas vår gemensamma och skattefinansierade välfärd. Janne Nygrens retoriskt goda men innehållsmässigt mera “skakiga” genomgång på Onsdagsklubbens välbesökta möte den 16 november i Stockholm var tyvärr heller inte tillräckligt klargörande för att ge sorgsna socialdemokrater särskilt mycket till vägledning. Lite bättre “kravspecifikationer” och kvalitetsuppföljningar är tyvärr – utöver att täta inspektioner heller inte är precis gratis – en alltför mager lösning på detta väsentliga och djupt upprörande samhällsproblem.
Men sannolikt är det så illa, som professor Marta Szebehely sade i radions luncheko den 17 november att skillnaderna i Sverige – men inte i Norge och Danmark, där är S lite klarare - mellan S och de borgerliga inte är särskilt stor – ens i synen om hur äldreomsorgen ska skötas med en anständig och rimligt god kvalitet på den omsorg som erbjuds.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 5:28 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home