Klyftoran växer i Reinfeldts Sverige visar SCB-statistik
Observerat: Färsk SCB-statistik visar att klyftorna växer
Klyftorna i Sverige ökar på nytt. Förvånande? Knappast. Det illustreras tydligt av ny statistik från SCB (Statistiska Centralbyrån). Efter krisen i början på 1990-talet minskade de fattigastes inkomster, men ökade sedan fram till 2007 då deras inkomster återigen minskade. Nu är de fattigaste tillbaka på samma inkomstnivå som de hade 1991. De fattigaste 10 procenten i Sverige har alltså inte fått det bättre, utan sämre. Och precis tvärtom för den rikaste tiondelen.
Det är allvarligt, illavarslande och borde i sig vara skäl att rösta bort den moderatledda regeringen som i ny PR-smartare språkdräkt försökt – och delvis också lyckats - att dölja sin “straffa-de-fattiga-sjuka-och-arbetslösa-politik”. Men det mest upprörande är att sedan 1991 har de rikaste 10 procenten i Sverige ökat sin inkomst med 63 procent. Ingen liten ökning för dem som redan har det bäst ställt i vårt samhälle.
Sedan 2006 då den borgerliga regeringen tog över Sverige har de fattigaste blivit 8,6procent fattigare (567 kronor mindre inkomst per månad) och de rikaste blivit 13,2 procent rikare. De har fått 4 483 kronor mer i inkomst per månad. Så ser effekterna ut av den borgerliga alliansens politik. Den fattigaste tiondelen av befolkningen blir fattigare och den rikaste tiondelen av befolkningen blir allt rikare. Klyftorna ökar i vårt tidigare så hyggligt jämlika land.
Efter 2008 (finanskrisen globalt) gick efterfrågan i ekonomin ned och kan förklara en del av de minskade inkomsterna för den fattigaste tiondelen, men framförallt är minskade ersättningar och det ökade utanförskapet som gör att de fattiga i Sverige fått det sämre. Istället för att få del av den ökade tillväxten och den ekonomiska utvecklingen har de fattigaste fått betala för de rikas skattesänkningar. På bara några års regeringsinnehav lyckades Moderaterna radera ut den lilla inkomstökning som de fattigaste fått sedan svallvågorna från 90-talskrisen ebbat ut. Hur mycket kommer ojämlikheten att ha ökat och hur många kommer att ha slagits ut när man summerar Fredrik Reinfeldts tid som statsminister i valet 2014? SCB-statistik som löpande bekräftar att moderaterna visserligen är nya i sitt tilltal och språkbruk men i praktisk politik blir konsekvenserna den gamla vanliga klasspolitiken, bara lite snyggare draperad i ord som arbetslinjen och annat liknande. Det är ju lättare att sälja in som budskap än att råare men ärligare säga “mest till dem som redan har mest”. Eller när så kallad valfrihet inom omsorg och välfärd leder till vanvård i riskkapitalägda Caremas regi, när vinstintressena släpps in också bland de mest sköra och sårbara och som har synnerligen svårt eller omöjligt att hävda sin rätt.
Sverige behöver dock inte – klassamhällesvägen - backa in i framtiden. Den svenska modellen fungerar, visar samhällsforskningen. Och visst kommer den att fungera även i framtiden, men den behöver justeras i takt med samhällets utveckling. Moderaterna i regeringsställning gradvisa nedmontering av välfärdsstaten och skattesänkarpolitik – väldokumenterat i t ex utredaren Christer Perssons färska rapport “den produktiva rättvisan” - som gynnar de redan välbärgade mest måste få ett slut innan det går för långt. De som vill att Sverige inte fortsätter att öka klassklyftorna som nu växer utan i stället vill att vi går mot mer jämlikhet behöver nu börja samla ihop sig till en tydlig, alternativ politik. En politik som förhindrar att Sverige gradvis utvecklas till ett hårt klassamhälle där man måste stå med mössan i hand, bocka och niga för att få några smulor från de rikas bord (det som prof. J.K Galbraith brukade beteckna som hästskitsteoremet inom nationalekonomin).
Däremot är det tveklöst så att den nuvarande politiken ger alla dem som lever på livets “solsida” med goda inkomster, standard och god hälsa alla fördelar – sett till det snäva egenintresset - om den här politiska linjen får fortsätta också efter år 2014 års val. Men sett till allmänintresset kan det här komma i ett lite annat läge – också för dem, på lite sikt.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
http://rbjorkenwall.blogspot.com
Klyftorna i Sverige ökar på nytt. Förvånande? Knappast. Det illustreras tydligt av ny statistik från SCB (Statistiska Centralbyrån). Efter krisen i början på 1990-talet minskade de fattigastes inkomster, men ökade sedan fram till 2007 då deras inkomster återigen minskade. Nu är de fattigaste tillbaka på samma inkomstnivå som de hade 1991. De fattigaste 10 procenten i Sverige har alltså inte fått det bättre, utan sämre. Och precis tvärtom för den rikaste tiondelen.
Det är allvarligt, illavarslande och borde i sig vara skäl att rösta bort den moderatledda regeringen som i ny PR-smartare språkdräkt försökt – och delvis också lyckats - att dölja sin “straffa-de-fattiga-sjuka-och-arbetslösa-politik”. Men det mest upprörande är att sedan 1991 har de rikaste 10 procenten i Sverige ökat sin inkomst med 63 procent. Ingen liten ökning för dem som redan har det bäst ställt i vårt samhälle.
Sedan 2006 då den borgerliga regeringen tog över Sverige har de fattigaste blivit 8,6procent fattigare (567 kronor mindre inkomst per månad) och de rikaste blivit 13,2 procent rikare. De har fått 4 483 kronor mer i inkomst per månad. Så ser effekterna ut av den borgerliga alliansens politik. Den fattigaste tiondelen av befolkningen blir fattigare och den rikaste tiondelen av befolkningen blir allt rikare. Klyftorna ökar i vårt tidigare så hyggligt jämlika land.
Efter 2008 (finanskrisen globalt) gick efterfrågan i ekonomin ned och kan förklara en del av de minskade inkomsterna för den fattigaste tiondelen, men framförallt är minskade ersättningar och det ökade utanförskapet som gör att de fattiga i Sverige fått det sämre. Istället för att få del av den ökade tillväxten och den ekonomiska utvecklingen har de fattigaste fått betala för de rikas skattesänkningar. På bara några års regeringsinnehav lyckades Moderaterna radera ut den lilla inkomstökning som de fattigaste fått sedan svallvågorna från 90-talskrisen ebbat ut. Hur mycket kommer ojämlikheten att ha ökat och hur många kommer att ha slagits ut när man summerar Fredrik Reinfeldts tid som statsminister i valet 2014? SCB-statistik som löpande bekräftar att moderaterna visserligen är nya i sitt tilltal och språkbruk men i praktisk politik blir konsekvenserna den gamla vanliga klasspolitiken, bara lite snyggare draperad i ord som arbetslinjen och annat liknande. Det är ju lättare att sälja in som budskap än att råare men ärligare säga “mest till dem som redan har mest”. Eller när så kallad valfrihet inom omsorg och välfärd leder till vanvård i riskkapitalägda Caremas regi, när vinstintressena släpps in också bland de mest sköra och sårbara och som har synnerligen svårt eller omöjligt att hävda sin rätt.
Sverige behöver dock inte – klassamhällesvägen - backa in i framtiden. Den svenska modellen fungerar, visar samhällsforskningen. Och visst kommer den att fungera även i framtiden, men den behöver justeras i takt med samhällets utveckling. Moderaterna i regeringsställning gradvisa nedmontering av välfärdsstaten och skattesänkarpolitik – väldokumenterat i t ex utredaren Christer Perssons färska rapport “den produktiva rättvisan” - som gynnar de redan välbärgade mest måste få ett slut innan det går för långt. De som vill att Sverige inte fortsätter att öka klassklyftorna som nu växer utan i stället vill att vi går mot mer jämlikhet behöver nu börja samla ihop sig till en tydlig, alternativ politik. En politik som förhindrar att Sverige gradvis utvecklas till ett hårt klassamhälle där man måste stå med mössan i hand, bocka och niga för att få några smulor från de rikas bord (det som prof. J.K Galbraith brukade beteckna som hästskitsteoremet inom nationalekonomin).
Däremot är det tveklöst så att den nuvarande politiken ger alla dem som lever på livets “solsida” med goda inkomster, standard och god hälsa alla fördelar – sett till det snäva egenintresset - om den här politiska linjen får fortsätta också efter år 2014 års val. Men sett till allmänintresset kan det här komma i ett lite annat läge – också för dem, på lite sikt.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 1:59 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home