Stor risk att vi och andra fastnar i rekordhög arbetslöshet

Sverige, liksom många eurokrisländer riskerar att fastna på rekordhöga arbetslöshetsnivåer:

Det är bara att instämma i vad Roland Spånt skriver på Folkbladets sida i GT 30/8. Samma politiker, ekonomer och andra så kallade experter, som nyligen i euroeuforin hävdade att många goda år skulle komma, ser nu inga gränser för sitt missmod.
Frågan är om inte begreppet ekonomisk expert har fått en lite annan betydelse. Snarare då ska tolkas som att här gäller det att sticka upp fingret och snabbt, blixtsnabbt, lämna sin tidigare bergsäkra uppfattning och snabbt skaffa sig en ny och mera gångbar. När verkligheten snabbt devalverat den gamla i spåren av den nu allt värre ekonomiska jobb- och ekonomiska krisen.

Precis som Spånt anser är det nog så att det som nu sker är resultatet av ett svagt och obalanserat EMU-system, där lite för olika länder tillåtits ingå i euron. Trots att de saknar en ekonomisk bas – produktivitetsmässigt inte minst – att klara detta i längden. Lite för många och fundamentalt olika ekonomier kunde bara inte giftas ihop inom euron – med samma räntenivå etc – utan problem av mer eller allvarligt slag förr eller senare skulle följa. Kanske att det kom mycket förr än förväntat – i spåren av de enorma bostadsbubblornas Irland, Spanien m fl.

Inte så underligt då heller att i spåren av ett alltför idylliskt konstruerat EMU-system som aldrig var konstruerat för att klara annat än vackert seglarväder men absolut för storm, nu lett till att t ex de svenska socialdemokraternas ekonomiska talesperson Tommy Waidelich – annars för euron – säger nu att Sverige, enligt hans mening, inte kommer att ingå i euron “under överskådlig tid” (uttalande för bl a TT och Europaportalen). Klokt.

Allt fler fastnar i rekordhög arbetslöshet

Runt om i vår omvärld ser vi – med kris i Europa och kris i USA - nu hur allt fler länder fastnar i rekordhöga arbetslöshetsnivåer och en ekonomisk lågkonjunktur som i värsta fall kan bli rätt långvarig.

Aktiviteten i världsekonomin viker nu på bred front – och i stort sett ingen undgår dess konsekvenser. Nyckeltal från en rad länder pekar nedåt. Olika konjunkturbedömare skriver därför överlag nu ned sina prognoser.

Svenska Konjunkturinstitutet, KI, tror t ex att tillväxten i Sverige år 2011 kommer att landa på runt 2 procent mot tidigare förväntade 3 procent i ekonomisk tillväxt. Och med lägre tillväxt följer en högre arbetslöshet. Sverige risker, helt klart, att fastna på en arbetslöshetsnivå på 7-8 procent under lång tid.

Så vilket är då den svenska högerledda regeringens ekonomisk-politiska svar på beskedet att arbetslösheten nästa år kommer att ligga nära 8 procent?

Jo, enligt finansminister Anders Borg (m) kommer svenska regeringen i sin höstbudget att strama åt ekonomin ytterligare genom att skjuta upp tidigare aviserade skattesänkningar (inkomstskattesänkning på 15 miljarder kr).

Statsminister Fredrik Reinfeldt motiverar moderaternas omsvängning med omsorg om statsfinanserna: "Det allt överordnade är ordning och reda i de offentliga finanserna",säger han.

Hans uttalande bekräftar med detta åter att budgetlinjen går främst och gäller före arbetslinjen. Trots att detta – i en vikande konjunktur med allt svagare inhemsk efterfrågan – och många varnande röster från regeringens egna ekonomiska råd och andra hotar att öka arbetslösheten. När man snarare borde stimulera investeringar i bostäder, infrastruktur, forskning, kompetensuppbyggnad hos arbetskraften och riktade stöd till grupper som pensionärer, barnfamiljer, arbetslösa etc som skulle kunna hålla aktivitetsnivån upp på en lite högre nivå än som nu lär bli fallet.

Den svenska – liksom andra länders regeringar, och samma sak ser vi i USA (med 9 % arbetslöshet) – bromsar den ekonomiska aktiviteten när man snarare borde stimulera den ekonomiska efterfrågan och att motverka att arbetslösheten inte stiger ytterligare, eller fastnar på nu redan rekordhög nivå.

Mot den här bakgrunden skulle det inte förvåna om den svenska minoritetsregeringen – liksom andra länders dito med svag parlamentarisk bas – riskerar att dra på sig ett folkligt missnöje och sjunkande opinionssiffror, i takt med att jobb- och den ekonomiska krisen hotar att gradvis förvärras.

Men ännu finns tid och utrymme att stimulera sysselsättningen. Men då krävs att den svenska – och andra länders - regeringen väljer att tona ner budgetlinjen och i stället fokusera lite starkare på arbetslinjen. Frågan är dock: kommer man verkligen att göra det? Tveksamt, knappast troligt.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com