Hur långt vill arbetsgivarna egentligen gå med kravet på sänkta lägstlöner?
Observerat om arbetsgivarna, kravet på sänkta lägstlöner och verkligheten där ute:
Arbetsgivarorganisationen Almega har föreslagit frysta lägstalöner under en tio-årsperiod. Genomfört i praktiken skulle det innebära en kraftig sänkning av lönenivån. I praktiken då främst för unga och företrädelsevis på kvinnodominerade arbetsplatser.
Stefan Carlén, förbundsekonom på Handelsanställdas förbund, har gjort en studie av lägstalönernas betydelse för löner och sysselsättningen inom detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen.
I rapporten granskas utfallet av regeringens satsning på lägre arbetsgivaravgifter för den som anställer unga personer. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna kan kostnadsmässigt jämställas med en sänkning av lägstalönen med 13,8 procent.
Men sedan 2007, då regeringen Reinfeldt genomförde sin satsning på sänkta arbetsgivaravgifter, har andelen anställda ungdomar mellan 18 och 26 år inte ökat, som tanken var, utan tvärtom minskat något. Trots de miljarder som den här sänkningen gett arbetsgivarna (= kostat skattebetalarna).
Lägstlönerna i kollektivantalen garanterar att ett omvandlingstryck i olika branscher hålls uppe, alltså att lågproduktiva jobb gradvis ersätts av jobb med högre lön och bättre produktivitet. Detta främjar branschers utveckling.
I USA, där en större andel av befolkningen än hos oss är sysselsatta inom handeln eller hotell- och restaurangbranschen, finns anställda i livsmedelsbutiker vars enda uppgift är att packa ner varorna i kundens matkasse på Wal-Mart m fl.
Sådana jobb kan endast finnas på en arbetsmarknad med extremt låga lönenivåer. I USA är lägstalönen 9 000 kronor i månaden för en heltidsanställning (=working poor), vilket är knappa hälften av de svenska lägstalönerna.
Rapporten visar att detta slår igenom på löneläget för alla anställda, som är mycket lägre i USA. De avtalade lägstalönerna håller alltså uppe lönenivån även för äldre anställda i dessa branscher.
Sammantaget finns ingenting som tyder på att fler unga skulle få jobb om de fick mindre i lön. Handels och Hotell- och restaurangfacket säger båda att de aldrig kommer att acceptera att lägstalönerna sänks i våra branscher, där många redan har otrygga anställningar, jobbar deltid och har svårt att få lönen att räcka till.
Man kan fråga sig varför det är just lönerna för de redan lägst avlönade som ska sänkas ytterligare?
På ett seminarium i Almedalen i juli 2011 hade arbetsgivarna märkbart svårt när de fick frågan om hur låga man tyckte att lägstalönerna skulle vara.
I nuläget garanteras en vuxen person som jobbar heltid runt 17 500 kr, enligt avtal. Men eftersom heltider är ovanliga i dessa branscher så är det vanligt att man snarare tjänar 10 000 – 15 000 kr beroende olika grader av deltidsanställningar.
– Hur låga ska lönerna vara i Sverige? När är de låga nog för arbetsgivarna?
Arbetsgivarna duckar och vill helst inte precisera. Bara allmänt torgföra att lägstlönerna borde sänkas. Facken motsätter sig detta och säger att de aldrig skulle acceptera att lägstallönerna sänks. Det är rimligt om vi ska kunna undvika en amerikansk arbetsmarknad med arbetande fattiga.
Kraven på lägre löner och billigare arbetskraft skulle – om det genomfördes här - i förlängningen leda till en låglönemarknad liknande USA, där människor måste ha både tre och fyra jobb för att försörja sig.
Få önskar nog, vid närmare eftertanke, att Sverige ska bli ett sådant samhälle. Ungdomar och alla andra anställda inom handeln och hotell- och restaurangbranschen har lika stor rätt som alla andra till bra villkor och en lön som går att leva på och ha råd med ett eget boende, inte att vara “mambos” i vuxen ålder.
Det är stötande att just dessa branscher som är kvinnodominerade pekas ut som lämpliga för ännu lägre löner. Om lägstalönerna frystes skulle snabbt lönerna för alla sänkas. Det är liksom det underliggande motivet bakom kravet.
Om så blev fallet, skulle följden bli ett allvarligt bakslag för jämställdheten och arbetet att få till stånd gradvis allt mera jämställda löner. Inte heller det någon önskvärd konsekvens för många av oss.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
PS. Allt oftare undrar jag: hur långt vill arbetsgivare egentligen gå innan de är nöjda? Särskilt när det faktiskt rätt ofta i verkligheten visar sig att deras krav och önskemål inte håller i praktiken vad de i teorin säger sig lova - om de genomförs.... Men det vet de nog också om men döljer helst vad också de vet!
Arbetsgivarorganisationen Almega har föreslagit frysta lägstalöner under en tio-årsperiod. Genomfört i praktiken skulle det innebära en kraftig sänkning av lönenivån. I praktiken då främst för unga och företrädelsevis på kvinnodominerade arbetsplatser.
Stefan Carlén, förbundsekonom på Handelsanställdas förbund, har gjort en studie av lägstalönernas betydelse för löner och sysselsättningen inom detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen.
I rapporten granskas utfallet av regeringens satsning på lägre arbetsgivaravgifter för den som anställer unga personer. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna kan kostnadsmässigt jämställas med en sänkning av lägstalönen med 13,8 procent.
Men sedan 2007, då regeringen Reinfeldt genomförde sin satsning på sänkta arbetsgivaravgifter, har andelen anställda ungdomar mellan 18 och 26 år inte ökat, som tanken var, utan tvärtom minskat något. Trots de miljarder som den här sänkningen gett arbetsgivarna (= kostat skattebetalarna).
Lägstlönerna i kollektivantalen garanterar att ett omvandlingstryck i olika branscher hålls uppe, alltså att lågproduktiva jobb gradvis ersätts av jobb med högre lön och bättre produktivitet. Detta främjar branschers utveckling.
I USA, där en större andel av befolkningen än hos oss är sysselsatta inom handeln eller hotell- och restaurangbranschen, finns anställda i livsmedelsbutiker vars enda uppgift är att packa ner varorna i kundens matkasse på Wal-Mart m fl.
Sådana jobb kan endast finnas på en arbetsmarknad med extremt låga lönenivåer. I USA är lägstalönen 9 000 kronor i månaden för en heltidsanställning (=working poor), vilket är knappa hälften av de svenska lägstalönerna.
Rapporten visar att detta slår igenom på löneläget för alla anställda, som är mycket lägre i USA. De avtalade lägstalönerna håller alltså uppe lönenivån även för äldre anställda i dessa branscher.
Sammantaget finns ingenting som tyder på att fler unga skulle få jobb om de fick mindre i lön. Handels och Hotell- och restaurangfacket säger båda att de aldrig kommer att acceptera att lägstalönerna sänks i våra branscher, där många redan har otrygga anställningar, jobbar deltid och har svårt att få lönen att räcka till.
Man kan fråga sig varför det är just lönerna för de redan lägst avlönade som ska sänkas ytterligare?
På ett seminarium i Almedalen i juli 2011 hade arbetsgivarna märkbart svårt när de fick frågan om hur låga man tyckte att lägstalönerna skulle vara.
I nuläget garanteras en vuxen person som jobbar heltid runt 17 500 kr, enligt avtal. Men eftersom heltider är ovanliga i dessa branscher så är det vanligt att man snarare tjänar 10 000 – 15 000 kr beroende olika grader av deltidsanställningar.
– Hur låga ska lönerna vara i Sverige? När är de låga nog för arbetsgivarna?
Arbetsgivarna duckar och vill helst inte precisera. Bara allmänt torgföra att lägstlönerna borde sänkas. Facken motsätter sig detta och säger att de aldrig skulle acceptera att lägstallönerna sänks. Det är rimligt om vi ska kunna undvika en amerikansk arbetsmarknad med arbetande fattiga.
Kraven på lägre löner och billigare arbetskraft skulle – om det genomfördes här - i förlängningen leda till en låglönemarknad liknande USA, där människor måste ha både tre och fyra jobb för att försörja sig.
Få önskar nog, vid närmare eftertanke, att Sverige ska bli ett sådant samhälle. Ungdomar och alla andra anställda inom handeln och hotell- och restaurangbranschen har lika stor rätt som alla andra till bra villkor och en lön som går att leva på och ha råd med ett eget boende, inte att vara “mambos” i vuxen ålder.
Det är stötande att just dessa branscher som är kvinnodominerade pekas ut som lämpliga för ännu lägre löner. Om lägstalönerna frystes skulle snabbt lönerna för alla sänkas. Det är liksom det underliggande motivet bakom kravet.
Om så blev fallet, skulle följden bli ett allvarligt bakslag för jämställdheten och arbetet att få till stånd gradvis allt mera jämställda löner. Inte heller det någon önskvärd konsekvens för många av oss.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
PS. Allt oftare undrar jag: hur långt vill arbetsgivare egentligen gå innan de är nöjda? Särskilt när det faktiskt rätt ofta i verkligheten visar sig att deras krav och önskemål inte håller i praktiken vad de i teorin säger sig lova - om de genomförs.... Men det vet de nog också om men döljer helst vad också de vet!
posted by rbjorkenwall at 4:49 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home