En känslostyrd politisk lirare
Krönika i Gotlands tidningar 25 oktober 2007
En känslostyrd politisk lirare
Göran Persson, Sveriges statsminister i tio och ett halvt år fram till valförlusten 2006, har skrivit en memoarbok.
Där pekar han ut fastighetsskatten, som den fråga, som fick vågskålen att tippa över till de borgerligas favör vid förra årets val.
Han ångrar öppet, att han inte tog strid med dåvarande finansminister Pär Nuder och redan i sitt tal i gotländska Almedalen sommaren 2006 aviserade en frysning av skatten. Hans förklaring är att han inte orkade eller ville köra över sin finansminister.
Fastighetsskatten
I stället blev det de fyra allianspartierna, som fick strålkastarljuset på sig just i politikerveckans Almedalen i Visby sommaren 2006 genom att nå en överenskommelse om fastighetsskatten.
En annan sak är sedan, att de borgerliga partierna i regeringsställning "fibblat" så med fastighetsskatten, att en kvarts miljon med ordinära hus i stället fått höjd fastighetsavgift.
Medan de välbärgade i Täby, Danderyd, Vellinge och andra höginkomsttagarområden fått stora skattesänkningar. Vilket på kort tid har sänkt deras aktier i väljarkåren. Somliga ser det rent av som ett svek och löftesbrott mot tidigare vallöften.
Visst kan fastighetsskatten ha varit en fråga, som på marginalen påverkade väljarnas preferenser. Men alls inte mer. De som redan bestämt sig för att rösta på något av allianspartierna hade gjort det av andra skäl, jobbfrågan, trötthet över Göran Perssons ledarskap och bara marginellt på grund av fastighetsskatten.
Efter tio år med Göran Persson som statsminister fanns bland medborgarna en växande önskan om förändring och förnyelse. Och en trötthet med Göran Perssons ledarskap.
Den hade socialdemokratin själv kunnat befria sig ifrån, om inte Anna Lindh hade kommit i vägen för en mördare. Då hade det varit hon, som lett socialdemokratin i valrörelsen 2006.
Trött socialdemokrati
Bilden av en trött socialdemokratisk regering med en partiledare på väg bort från den politiska scenen, förstärktes när den borgerliga alliansen etablerade sig sensommaren 2004 och blev ett tydligt alternativ.
Socialdemokratins usla valresultat på 35 procent grundlades i själva verket långt innan valrörelsen 2006 drog igång. Själva valrörelsen förmådde inte förändra detta, snarare förvärra det.
Som positiv sammanfattande insats finns Perssons hållbara, gröna samhälle. På en presskonferens hos förlagshuset Bonnier byggde Persson på detta ytterligare något.
Symboliserat också av hans framgångsrika tid som EU-ordförande 2001. Han medverkade till att göra miljön till Europas huvuduppgift, tillsammans med EU:s östutvidgning och arbete.
Perssons och hustrun Anitra Steens investering i bondgården Torp i Sörmland påverkade valutgången 2006 i Sverige. Men det tonas ner i Persson-boken. Måhända mänskligt när man vill försöka försvara den privata sfären. För Göran Persson och hans hustru Anitra är herrgårdsbygget Torp i Sörmland deras gemensamma livsprojekt.
Men sett ur det socialdemokratiska partiets perspektiv, är det inte precis ointressant vad s-sympatisörerna inför valet 2006 ansåg, om att deras partiordförande valde ett för flertalet socialdemokratiska väljare alltför utmanande boende.
Göran Perssons eftermäle
I sin memoarbok tycker Göran Persson, att det faktum att medier och politiska motståndare beskrivit gården, som ett gods är ett uttryck för illvilja: "Man vill skada oss, och kanske har man också lyckats i sitt uppsåt." Förvisso.
Men de som tog största skadan var inte statsminister Göran Persson och hustrun Anitra Steen, utan det socialdemokratiska partiet och deras väljarunderlag i valet 2006.
Hans memoarbok är alltför lite problematiserande och på djupet för lite reflekterande för att på allvar locka till läsning och stimulans över ledargärning, som nu är över i svensk politik.
Men en politisk lirare har han varit, starkt känslostyrd, föga ideologisk och i stort behov att få rätt. Också när han inte har det.
Hade han däremot avgått 2004, möjligen tidigt 2005, så hade hans eftermäle nog blivit ett antal snäpp bättre.
Nu kommer han aldrig att räknas till någon av de riktigt stora ledarna och statsministrarna i Sverige politiska historia.
Robert Björkenwall
En känslostyrd politisk lirare
Göran Persson, Sveriges statsminister i tio och ett halvt år fram till valförlusten 2006, har skrivit en memoarbok.
Där pekar han ut fastighetsskatten, som den fråga, som fick vågskålen att tippa över till de borgerligas favör vid förra årets val.
Han ångrar öppet, att han inte tog strid med dåvarande finansminister Pär Nuder och redan i sitt tal i gotländska Almedalen sommaren 2006 aviserade en frysning av skatten. Hans förklaring är att han inte orkade eller ville köra över sin finansminister.
Fastighetsskatten
I stället blev det de fyra allianspartierna, som fick strålkastarljuset på sig just i politikerveckans Almedalen i Visby sommaren 2006 genom att nå en överenskommelse om fastighetsskatten.
En annan sak är sedan, att de borgerliga partierna i regeringsställning "fibblat" så med fastighetsskatten, att en kvarts miljon med ordinära hus i stället fått höjd fastighetsavgift.
Medan de välbärgade i Täby, Danderyd, Vellinge och andra höginkomsttagarområden fått stora skattesänkningar. Vilket på kort tid har sänkt deras aktier i väljarkåren. Somliga ser det rent av som ett svek och löftesbrott mot tidigare vallöften.
Visst kan fastighetsskatten ha varit en fråga, som på marginalen påverkade väljarnas preferenser. Men alls inte mer. De som redan bestämt sig för att rösta på något av allianspartierna hade gjort det av andra skäl, jobbfrågan, trötthet över Göran Perssons ledarskap och bara marginellt på grund av fastighetsskatten.
Efter tio år med Göran Persson som statsminister fanns bland medborgarna en växande önskan om förändring och förnyelse. Och en trötthet med Göran Perssons ledarskap.
Den hade socialdemokratin själv kunnat befria sig ifrån, om inte Anna Lindh hade kommit i vägen för en mördare. Då hade det varit hon, som lett socialdemokratin i valrörelsen 2006.
Trött socialdemokrati
Bilden av en trött socialdemokratisk regering med en partiledare på väg bort från den politiska scenen, förstärktes när den borgerliga alliansen etablerade sig sensommaren 2004 och blev ett tydligt alternativ.
Socialdemokratins usla valresultat på 35 procent grundlades i själva verket långt innan valrörelsen 2006 drog igång. Själva valrörelsen förmådde inte förändra detta, snarare förvärra det.
Som positiv sammanfattande insats finns Perssons hållbara, gröna samhälle. På en presskonferens hos förlagshuset Bonnier byggde Persson på detta ytterligare något.
Symboliserat också av hans framgångsrika tid som EU-ordförande 2001. Han medverkade till att göra miljön till Europas huvuduppgift, tillsammans med EU:s östutvidgning och arbete.
Perssons och hustrun Anitra Steens investering i bondgården Torp i Sörmland påverkade valutgången 2006 i Sverige. Men det tonas ner i Persson-boken. Måhända mänskligt när man vill försöka försvara den privata sfären. För Göran Persson och hans hustru Anitra är herrgårdsbygget Torp i Sörmland deras gemensamma livsprojekt.
Men sett ur det socialdemokratiska partiets perspektiv, är det inte precis ointressant vad s-sympatisörerna inför valet 2006 ansåg, om att deras partiordförande valde ett för flertalet socialdemokratiska väljare alltför utmanande boende.
Göran Perssons eftermäle
I sin memoarbok tycker Göran Persson, att det faktum att medier och politiska motståndare beskrivit gården, som ett gods är ett uttryck för illvilja: "Man vill skada oss, och kanske har man också lyckats i sitt uppsåt." Förvisso.
Men de som tog största skadan var inte statsminister Göran Persson och hustrun Anitra Steen, utan det socialdemokratiska partiet och deras väljarunderlag i valet 2006.
Hans memoarbok är alltför lite problematiserande och på djupet för lite reflekterande för att på allvar locka till läsning och stimulans över ledargärning, som nu är över i svensk politik.
Men en politisk lirare har han varit, starkt känslostyrd, föga ideologisk och i stort behov att få rätt. Också när han inte har det.
Hade han däremot avgått 2004, möjligen tidigt 2005, så hade hans eftermäle nog blivit ett antal snäpp bättre.
Nu kommer han aldrig att räknas till någon av de riktigt stora ledarna och statsministrarna i Sverige politiska historia.
Robert Björkenwall
posted by rbjorkenwall at 12:04 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home