Perssons sorti och efterträdaren Sahlins utmaningar
Analys
Göran Perssons sorti och de utmaningar som efterträdaren Mona Sahlin nu står inför som ny ledare
Efter 30 år som heltidspolitiker lämnade Göran Persson (s) onsdagen den 17 januari 2007 riksdagens partiledarscen – stödd på krycka (efter en höftledsoperation i december) och med gröna gummistövlar i näven. Formellt slutar han först på s-partikongressen nu den 17 mars men reellt tog allt slut i och med hans sista partiledardebatt i riksdagen den 17 januari. En 11-årig, färgstark partiledarepok stövlade ut ur strålkastarljuset och in i skogarna runt sjön Båvern i Torp i Sörmland. Lite vemodigt kändes det allt.
Han gjorde det efter 21 år som riksdagsledamot, 15 år som statsråd, 11 år som partiledare, 10 år som statsminister och 7 år som kommunalråd i sörmländska Katrineholm. Han deltog i sin sista debatt i kammaren – och kommer inte tillbaka. Nästa gång socialdemokraterna ska opponera mot statsminister Fredrik Reinfeldt (m), vid frågestunden nästa vecka, låter Göran Persson Mona Sahlin ta diskussionen.
Det är främst som kraftfull sanerare av statsfinanserna och lysande retoriker som han kommer att bli ihågkommen. Och nu är det hela över - och i kulisserna väntar redan efterträdaren. Den nya partiledaren för Sveriges fortsatt i särklass största politiska parti. Det blir partiets "come back"-girl framför andra, Mona Sahlin.
Hon är dock långt ifrån partiets drömkandidat. Men hon vill och vågar ställa upp och säga ja. Och i detta sitt ja med självförtroende har hon bland andra haft stöd av EU-kommissionären och "nej-sägaren" Margot Wallström och en del andra ibland nästan överivriga supportrar. (Ibland undrar man om det egentligen är ett parti man är medlem i eller om det mest handlar om visa att man råkar tillhöra "rätt" fan-club.) Skulle hon och socialdemokraterna sedan vinna nästa riksdagsval 2010 lär nog Margot Wallström återkomma som statsråd och utrikesminister i en Sahlin-ledd regering. En nog så tuff uppgift kan det mycket väl visa sig bli. Tuffare än kanske somliga vill inse.
Men nu är vi där. Efter elva år av berg och dalbana varvat med en hel del personliga katastrofer och inte så lite egenförskyllt slarv med kontokort, obetalda räkningar och annat kallar nu "partiet" åter henne och erbjuder henne den allra högsta förtroendeposten.
Kommer det att gå bra? För tidigt att säga. På många sätt - erfarenhetsmässigt inte minst - är hon nu bättre rustad än hon var förra gången då det i stället blev Göran Persson. Mycket beror dock nu på om hon på rätt sätt förmår att ta till sig den kritik och skepsis som funnits och ännu finns mot henne som person. I partidistirikt som Skåne m fl och i fackföreningsrörelsen finns ännu många skeptiker och kritiker och inte heller precis alla tycker att hon precis är så ideologiskt "påläst" som önskvärt vore för en partiledare. Somliga undrar nog också hur det står till med hennes syn på klassisk socialdemokratisk välfärds- och sysselsättningspolitik. Kan man lita på henne där? Det här är långt mera centrala frågor än hårt kritiserade förslag om skatteavdragen för hushållsnära tjänster (pigavdrag) och annat som ofta tagit ett omotiverat stort debattutrymme - också inom socialdemokraterna och när Sahlin själv varit ute i debatten.
Så onekligen har hon ett och annat att bevisa innan hon i reell mening också blir hela det stora svenska socialdemokratiska partiets verkliga ledargestalt.
Men LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin öppnade redan häromdagen i en radiointervju för samarbete med fackföreningsrörelsen. Just här finns en inte obetydlig uppförsbacke för Sahlin. Just det här samarbetet lär Mona Sahlin behöva sköta, och sköta bra, om ska kunna bli en - som hon också själv vill (presskonferensen 18/1) - respekterad partiledare i alla läger inom det stora s-partiet.
Och om hon ska undvika att bli socialdemokratins motsvarighet till moderaternas misslyckade partiledare Bo Lundgren (valet 2002) måste hon ta i med kraft redan från start och visa att hon förstått varför socialdemokraterna förlorade det annars så "givna" valet 2006. Därtill måste hon, tillsammans med övriga i partiledningen, satsa på att vitalisera och bygga upp den numera rätt nedgångna partiorganisatinen och även visa att man har större respekt för medlemmarna än för opinionsundersökningar, fokusgrupper och reklambyråers inte så sällan rätt beskäftiga råd och dåd.
Klokt dock att hon citerade Olof Palme om behovet av en reformering av partiorganisationen på sin presskonferens (18/1). Och flaggade för en ödmjukt självkritisk analys av valförlusten samt för en vassare jobb- och jämlikhetspolitik. Ty det behovet finns onekligen efter senaste, inte direkt överraskande valdebaclet (fast somliga har en tendens att försöka bortförklara detta faktum).
Också om Mona Sahlin vill undvika att socialdemokraternas svar på moderaternas misslyckade partiledarparentes Bo Lundgren. Och om hon - som traditionen bjuder hos de svenska socialdemokraterna - vill sitta "minst" tio år som s-partiledare.
Mona Sahlin som en i mars vald ny s-ledare - ett historiskt val med en kvinna i s-ledningen efter 118 - har dock mycket att bevisa innan hon blir fullt ut respekterad i alla läger i partiet. Rimligen och förhoppningsvis är hon också själv medveten om just detta.
ROBERT BJÖRKENWALL
Göran Perssons sorti och de utmaningar som efterträdaren Mona Sahlin nu står inför som ny ledare
Efter 30 år som heltidspolitiker lämnade Göran Persson (s) onsdagen den 17 januari 2007 riksdagens partiledarscen – stödd på krycka (efter en höftledsoperation i december) och med gröna gummistövlar i näven. Formellt slutar han först på s-partikongressen nu den 17 mars men reellt tog allt slut i och med hans sista partiledardebatt i riksdagen den 17 januari. En 11-årig, färgstark partiledarepok stövlade ut ur strålkastarljuset och in i skogarna runt sjön Båvern i Torp i Sörmland. Lite vemodigt kändes det allt.
Han gjorde det efter 21 år som riksdagsledamot, 15 år som statsråd, 11 år som partiledare, 10 år som statsminister och 7 år som kommunalråd i sörmländska Katrineholm. Han deltog i sin sista debatt i kammaren – och kommer inte tillbaka. Nästa gång socialdemokraterna ska opponera mot statsminister Fredrik Reinfeldt (m), vid frågestunden nästa vecka, låter Göran Persson Mona Sahlin ta diskussionen.
Det är främst som kraftfull sanerare av statsfinanserna och lysande retoriker som han kommer att bli ihågkommen. Och nu är det hela över - och i kulisserna väntar redan efterträdaren. Den nya partiledaren för Sveriges fortsatt i särklass största politiska parti. Det blir partiets "come back"-girl framför andra, Mona Sahlin.
Hon är dock långt ifrån partiets drömkandidat. Men hon vill och vågar ställa upp och säga ja. Och i detta sitt ja med självförtroende har hon bland andra haft stöd av EU-kommissionären och "nej-sägaren" Margot Wallström och en del andra ibland nästan överivriga supportrar. (Ibland undrar man om det egentligen är ett parti man är medlem i eller om det mest handlar om visa att man råkar tillhöra "rätt" fan-club.) Skulle hon och socialdemokraterna sedan vinna nästa riksdagsval 2010 lär nog Margot Wallström återkomma som statsråd och utrikesminister i en Sahlin-ledd regering. En nog så tuff uppgift kan det mycket väl visa sig bli. Tuffare än kanske somliga vill inse.
Men nu är vi där. Efter elva år av berg och dalbana varvat med en hel del personliga katastrofer och inte så lite egenförskyllt slarv med kontokort, obetalda räkningar och annat kallar nu "partiet" åter henne och erbjuder henne den allra högsta förtroendeposten.
Kommer det att gå bra? För tidigt att säga. På många sätt - erfarenhetsmässigt inte minst - är hon nu bättre rustad än hon var förra gången då det i stället blev Göran Persson. Mycket beror dock nu på om hon på rätt sätt förmår att ta till sig den kritik och skepsis som funnits och ännu finns mot henne som person. I partidistirikt som Skåne m fl och i fackföreningsrörelsen finns ännu många skeptiker och kritiker och inte heller precis alla tycker att hon precis är så ideologiskt "påläst" som önskvärt vore för en partiledare. Somliga undrar nog också hur det står till med hennes syn på klassisk socialdemokratisk välfärds- och sysselsättningspolitik. Kan man lita på henne där? Det här är långt mera centrala frågor än hårt kritiserade förslag om skatteavdragen för hushållsnära tjänster (pigavdrag) och annat som ofta tagit ett omotiverat stort debattutrymme - också inom socialdemokraterna och när Sahlin själv varit ute i debatten.
Så onekligen har hon ett och annat att bevisa innan hon i reell mening också blir hela det stora svenska socialdemokratiska partiets verkliga ledargestalt.
Men LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin öppnade redan häromdagen i en radiointervju för samarbete med fackföreningsrörelsen. Just här finns en inte obetydlig uppförsbacke för Sahlin. Just det här samarbetet lär Mona Sahlin behöva sköta, och sköta bra, om ska kunna bli en - som hon också själv vill (presskonferensen 18/1) - respekterad partiledare i alla läger inom det stora s-partiet.
Och om hon ska undvika att bli socialdemokratins motsvarighet till moderaternas misslyckade partiledare Bo Lundgren (valet 2002) måste hon ta i med kraft redan från start och visa att hon förstått varför socialdemokraterna förlorade det annars så "givna" valet 2006. Därtill måste hon, tillsammans med övriga i partiledningen, satsa på att vitalisera och bygga upp den numera rätt nedgångna partiorganisatinen och även visa att man har större respekt för medlemmarna än för opinionsundersökningar, fokusgrupper och reklambyråers inte så sällan rätt beskäftiga råd och dåd.
Klokt dock att hon citerade Olof Palme om behovet av en reformering av partiorganisationen på sin presskonferens (18/1). Och flaggade för en ödmjukt självkritisk analys av valförlusten samt för en vassare jobb- och jämlikhetspolitik. Ty det behovet finns onekligen efter senaste, inte direkt överraskande valdebaclet (fast somliga har en tendens att försöka bortförklara detta faktum).
Också om Mona Sahlin vill undvika att socialdemokraternas svar på moderaternas misslyckade partiledarparentes Bo Lundgren. Och om hon - som traditionen bjuder hos de svenska socialdemokraterna - vill sitta "minst" tio år som s-partiledare.
Mona Sahlin som en i mars vald ny s-ledare - ett historiskt val med en kvinna i s-ledningen efter 118 - har dock mycket att bevisa innan hon blir fullt ut respekterad i alla läger i partiet. Rimligen och förhoppningsvis är hon också själv medveten om just detta.
ROBERT BJÖRKENWALL
posted by rbjorkenwall at 9:43 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home