En pappa och fria andes strävsamma liv har tagit slut
Helmer Björkenwall - en arbetssam och fri andes liv har tagit slut
Helmer Björkenwall, Stockholm, har lugnt och stilla somnat in på Magdalenagården på Söder i Stockholm, där han vårdats de senaste åren. Han skulle den 3 januari 2007 ha fyllt 83 år men dog några veckor innan dess vid tolvtiden den 11 december 2006.
Helmer föddes den 3 januari 1924 i Junosuando i Tornedalen, där han också växte upp och genomförde sin skolgång. Efter avslutad folkskola arbetade han en tid i föräldrarnas jord- och skogsbruk. Han bidrog snart också till familjens och yngre syskons försörjning när han ingick i olika arbetslag som drog el- och telekablar till byar som saknade el- och teleförsörjning samt med timmerflottning sommartid.
Senare kom Helmer även att bidra till familjens försörjning genom diverse vägarbeten - bland anant vid Kalixfors flygfält nära Kiruna. Helmer var den som tidigt fick dra in pengar till familjen och vara med och bekosta yngre syskons skolgång.
Några års värnpliktstjänstgöring med underbefälstjänst följde sedan innan han genomgick gruvskolan i Grängesberg och var anställd där i gruvan åren 1946-47.
I mars 1948 fick han så anställning i järnmalmsgruvan i Kiruna och kom att förbli anställd som underjordsarbetare i LKAB-gruvan som borrare, tappare, skyddsskrotare m m fram till sin pensionering år 1983, dvs i 38 år och fyra månader. "Vi behöver erfaret gruvfolk som du så inte ska du sluta nu", sade en överingenjör i samband med Helmers pensionering 1983.
Helmer - med nästan 57 års medlemskap i först Gruv och sedan IFMetall - gillade att "slå käft" med besökande politiker i malmgruvan och minns särskilt Olof Palmes återkommande besök där med stor värme. Efter pappans förtida död hösten 1946, sedan även i samband med vården i Gällivare lasarett av mamman och senare död år i maj 1957 tog Helmer ett stort ansvar för yngre syskon och deras utbildningar tills de klarade sig själva. "Livet har inte alltid varit så enkelt men man har fått kämpa på", brukade Helmer säga om den här tiden.
Helmer gifte sig i februari 1950 med en Karelen-krigsflykting och dotter till en yrkesfiskare i Ladoga, Europas största sjö. De följande åren 1951-59 kom så de tre gemensamma barnen, två söner och en dotter.
Parallellt med det ofta hårda gruvjobbet - totalt ca 40 år - var Helmer de sista 16 åren före sin slutliga pensionering även deltidsanställd som säkerhetsvakt hos Securitas i såväl Kiruna, rymdbasen Esrange och därefter också under några år i Stockholm, där han bott på Söder i Stockholm sedan årsskiftet 1983/1984.
Hälsan skötte han genom skidturer i Norrbotten och genom att flera gånger i veckan jogga i Tantolunden i Stockholm. Det varvades med en och annan utlandsresa till bl a Seattle, San Francisco och bussresor i Europa. Men några år före sin död fick han problem med sina ben - efter en stroke i samband med att han lyfte sten nära fritidshuset i Norrbotten.
Men några månader efter 80 år fyllda den 3 januari 2004 måste Helmer beredas plats på äldreboendet Magdalenagården på Timmermansgatan i Stockholm. Där framlevde han sedan sina dagar i omvårdnad av omtänksam personal (trots kärva budgetvillkor) fram till att han plötsligt blev sämre den 7 december och sedan, efter några dygns kamp avled den 11 december 2006
Helmer var i grunden en fri ande som trivdes lika bra på söder i Stockholm som i skogarna i Norrbotten. Denna fria andes kvarlevor vilar nu i en minneslund. Vi anhöriga lyser frid över hans arbetstyngda men ljusa minne.
Robert Björkenwall
Helmer Björkenwall, Stockholm, har lugnt och stilla somnat in på Magdalenagården på Söder i Stockholm, där han vårdats de senaste åren. Han skulle den 3 januari 2007 ha fyllt 83 år men dog några veckor innan dess vid tolvtiden den 11 december 2006.
Helmer föddes den 3 januari 1924 i Junosuando i Tornedalen, där han också växte upp och genomförde sin skolgång. Efter avslutad folkskola arbetade han en tid i föräldrarnas jord- och skogsbruk. Han bidrog snart också till familjens och yngre syskons försörjning när han ingick i olika arbetslag som drog el- och telekablar till byar som saknade el- och teleförsörjning samt med timmerflottning sommartid.
Senare kom Helmer även att bidra till familjens försörjning genom diverse vägarbeten - bland anant vid Kalixfors flygfält nära Kiruna. Helmer var den som tidigt fick dra in pengar till familjen och vara med och bekosta yngre syskons skolgång.
Några års värnpliktstjänstgöring med underbefälstjänst följde sedan innan han genomgick gruvskolan i Grängesberg och var anställd där i gruvan åren 1946-47.
I mars 1948 fick han så anställning i järnmalmsgruvan i Kiruna och kom att förbli anställd som underjordsarbetare i LKAB-gruvan som borrare, tappare, skyddsskrotare m m fram till sin pensionering år 1983, dvs i 38 år och fyra månader. "Vi behöver erfaret gruvfolk som du så inte ska du sluta nu", sade en överingenjör i samband med Helmers pensionering 1983.
Helmer - med nästan 57 års medlemskap i först Gruv och sedan IFMetall - gillade att "slå käft" med besökande politiker i malmgruvan och minns särskilt Olof Palmes återkommande besök där med stor värme. Efter pappans förtida död hösten 1946, sedan även i samband med vården i Gällivare lasarett av mamman och senare död år i maj 1957 tog Helmer ett stort ansvar för yngre syskon och deras utbildningar tills de klarade sig själva. "Livet har inte alltid varit så enkelt men man har fått kämpa på", brukade Helmer säga om den här tiden.
Helmer gifte sig i februari 1950 med en Karelen-krigsflykting och dotter till en yrkesfiskare i Ladoga, Europas största sjö. De följande åren 1951-59 kom så de tre gemensamma barnen, två söner och en dotter.
Parallellt med det ofta hårda gruvjobbet - totalt ca 40 år - var Helmer de sista 16 åren före sin slutliga pensionering även deltidsanställd som säkerhetsvakt hos Securitas i såväl Kiruna, rymdbasen Esrange och därefter också under några år i Stockholm, där han bott på Söder i Stockholm sedan årsskiftet 1983/1984.
Hälsan skötte han genom skidturer i Norrbotten och genom att flera gånger i veckan jogga i Tantolunden i Stockholm. Det varvades med en och annan utlandsresa till bl a Seattle, San Francisco och bussresor i Europa. Men några år före sin död fick han problem med sina ben - efter en stroke i samband med att han lyfte sten nära fritidshuset i Norrbotten.
Men några månader efter 80 år fyllda den 3 januari 2004 måste Helmer beredas plats på äldreboendet Magdalenagården på Timmermansgatan i Stockholm. Där framlevde han sedan sina dagar i omvårdnad av omtänksam personal (trots kärva budgetvillkor) fram till att han plötsligt blev sämre den 7 december och sedan, efter några dygns kamp avled den 11 december 2006
Helmer var i grunden en fri ande som trivdes lika bra på söder i Stockholm som i skogarna i Norrbotten. Denna fria andes kvarlevor vilar nu i en minneslund. Vi anhöriga lyser frid över hans arbetstyngda men ljusa minne.
Robert Björkenwall
posted by rbjorkenwall at 3:54 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home