Tyska valet- maktskifte och Europa väntar på att Tyskland nu kliver fram

Den 23 februari 2025 gick 59 miljoner tyskar till ett ödesval om inte bara Tysklands utan delvis även Europas framtid. Tyskland är ekonomiskt sjukt efter två år av negativ tillväxt, och med många krisande företag som stora Volkswagen och andra. Och samtidigt är inte bara Tyskland utan hela Europa chockat efter att Trump över Ukrainas huvud tagit kontakt med Putin och är beredd att kasta Ukraina till vargarna. Är kristdemokraternas elitistiska Friedrich Merz, CDU, rätt person att nu styra som förbundskansler efter SPD:s Olaf Scholz? Sannolikt så anser runt 29 % av de tyska väljarna. Och det då i koalition med en trolig juniorpartner SPD – men då ersatt med populära försvarsministern Pistorius, och möjlig kommande utrikesminister. SPD går in då som en försvagad part med bara runt 16,4 procent (- 9 %) i väljarstöd. En stor besvikelse för Scholz. Möjligen kommer också De Gröna med runt 12 procent i stöd att ingå i nya regeringen; då en ”kenyakoalition”. Detta särskilt som liberala FDP gjort ett svagt val och ser ut att falla ur nya förbundsdagen med någon tiondels procent under 5 procent; spärrgränsen. Det har även FDP:s ledare Lindner nu erkänt i tyska medier. Men det viktiga här är att också efter valet är ”brandmuren” mot högerradikala AfD kvar, trots att de nu får 20 procent i väljarstöd, varav många missnöjda väljare p.g.a. migrationsfrågan. En fråga som främlingsfientliga och ryssvänliga AfD är starkt profilerat på, främst i östra Tyskland. De tyska vänsterpartiet Die Linke – också med rötter i forna DDR – gjorde en stark valspurt bland unga väljare och fick nu runt 8,5 procent (+ 4 %) i stöd. Delvis på bekostnad av det ”vänsterkonservativa” BSW (ryssvänligt) som ändå precis ser ut att klara spärren på 5 procent. I detta läge när Europa står inför sina största utmaningar sedan andra världskriget väntar många på att tunga Tyskland ska få fart på sin stagnerande ekonomi igen och börja visa lite mer ledarskap igen. Är CDU:s Merz – i partnerskap med SPD:s Boris Pistorius – mannen att åstadkomma just detta? Ja, det återstår att se. Tids nog vet vi när den nya regeringen är på plats – till påsk, säger Merz. Och regeringen (CDU, SPD plus troligen De Gröna) även då ska presentera sitt program för de kommande åren. Och kanske dessutom även axeln Frankrike-Tyskland (Macron och Merz) får sin renässans inom EU, som när Mitterand och Kohl styrde…? Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Arbetarbladet Helsingfors 23/2, Sydöstran m fl https://demokraatti.fi/europa-vantar-nu-pa-att-tyskland-kliver-fram)

Upprustad Malmbana - Viktigt bidrag också i Natosamarbetet

Att rusta upp malmbanan i norra Sverige är en nödvändighet, och det av flera goda motiv. Och avgörande viktigt är också att det sker rimligt skyndsamt. En lånefinansiering via statliga Riksgälden för en stegvis utbyggnad med dubbelspår är en bättre väg att gå än att behöva vänta på att Trafikverket i en avlägsen framtid får anslag nog som räcker för att det ska bli gjort. Så länge kan vi inte vänta. Dessutom skulle en sådan uppsnabbad utbyggnad till dubbelspår av Sveriges mest lönsamma järnväg också kunna beskrivas som en del i vår Natoupprustning! Strategiskt med tanke på att Europas försvarsindustrier är beroende av stål, som – till 90 procent – är beroende av malm från LKAB. Sannolikt skulle en sådan rejäl uppgradering av Malmbanan mycket väl kunna bli vår kanske viktigaste bidrag i Natosamarbetet? Sedan skulle vi så att säga kunna indirekt räkna av det på vår ”faktura” som vi bidrar med inom samarbetet i Nato. Men Tidögänget är troligen för stelbenta och passiva i sitt sätt att styra och då inte heller kreativa nog att göra vad som nu krävs, befarar jag. Annars vore detta ett utmärkt grepp att lösa flera problem samtidigt. Och därtill ge en guldstjärna i Natohögkvarteret för att ha löst ett strategiskt viktigt problem – malmbanans opålitliga kvalitet och bristande kapacitet. Så strategiskt viktig som malmbanan är för olika slag av transporter som är strategiskt viktigt för Europas försvarsindustrier, så beroende av stål, och som i sin tur till 90 procent är beroende av malmen från LKAB i Kiruna och Malmberget. Snart så även för de sällsynta jordartsmetaller (behövs i batterier, mobiler etc.) som finns i bland annat Geijergruvan i Kiruna och i ”slagghögarna” efter järnmalmsbrytningen. Så en upprustad malmbana nu i närtid skulle i överblickbar närtid kunna bli Sveriges kanske viktigaste bidrag i Natosamarbetet. Norge behöver också göra sitt och rusta upp malmbanan från Riksgränsen till Narvik. Men där finns ju statliga oljefonden med tillgångar på över 20 000 miljarder norska kronor att låna ur. Dessutom borde Norge ur fonden kunna erbjuda Ukraina ett förmånligt lån, ett viktigt bidrag att rusta upp allt som ryska anfallskriget förstört i Ukraina. Sveriges ÖB borde ta fram ett scenario för ett angrepp mot malmbanan från utländsk makt. Detta om ÖB inte redan så gjort! Och Sverige lär även behöva ett jägarregemente i Kiruna, som nu saknas men som fd försvarsminister Peter Hultqvist vill så ha där! Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Arbetarbladet, Helsingfors 18/2-25; https://demokraatti.fi/upprustad-malmbana-sveriges-viktiga-bidrag-i-natosamarbetet)