Viktig och bra forskarrapport om sänkta löneandelen

Var häromdagen på ett rätt välbesökt seminarium – 70-tal personer i LO-husets plenisal - om ekonomen Roland Spånt (som alltid kärnfull och klar), utredaren Ingemar Lindberg, ekonomiske historikern Erik Bengtsson (dock något för teoretiskt snårig i sitt bidrag på seminariet), statsvetaren Magnus Rymer, London och österrikaren Engelbert Stockhammers forskarantologi “Den sänkta löneandelen” (Premiss förlag). En tänkvärd och bra forskningsrapport som visar på behovet av en bättre balans i fördelningen mellan löne- och kapitalandelen och att vi behöver få fart på investeringarna (=höjd investeringskvot) och den inhemska efterfrågan om nuvarande massarbetslöshet ska kunna bekämpas med någorlunda framgång. Löneandelen ligger 5-8 procentenheter längre än vad som var faller under de tre första årtiondena efter andra världskriget (sid 192 i boken). Åtta proc. av BNP motsvarar 280 miljarder kr, och hade den andelen i stället för kapitalägarna gått till löntagarna, så hade 47 procent av den summan inbetalts i skatter och sociala förmåner (jfr kapitalandelens beskattning på 25 proc.). Alltså gett det allmänna 60 miljarder mer i intäkter för att finansiera gemensam välfärd och därtill gett en genomsnittlig löntagare ett ytterligare lönetillskott på 2 200 kr (8 proc.) i månaden. Efter skatt – minus 700 kr i mån – haft 1 500 kr mer i månaden i disponibel köpkraft samtidigt som det offentliga haft 60 miljarder kr till satsningar på skolan, vården och äldreomsorgen (sid 192-193 i boken). Jämför detta med de senaste sex årens utveckling där de fyra jobbskatteavdragen – betalda bl a med sänkt a-kassa, sämre sjukförsäkring etc (och sänkt den inhemska konsumtionen med 16-20 miljard kr per år) – netto kostat ca 80 miljarder i skattebortfall, minskande investeringar, urholkad kvalitet på sjukvård, äldreomsorg och skola och därtill resulterat i en ökad långtids-, ungdoms- och generell arbetslöshet som nu ligger på massarbetslöshetens oroande höga nivå. Och samtidigt som den sjunkande löneandelen och stigande vinstandelen inte alls har resulterat i ökade investeringar i den reala ekonomin utan i stället gått till olika slag av tillgångsinköp (fastigheter, köp av olika finansiella instrument etc samt höjda bonusar för chefer ). Och samtidigt som detta beteende – lägre och inte högre investeringar i reala, produktiva tillgångar i ekonomin nu därtill belönas med en bolagsskattesänkning på 16 miljarder kr, vilket flera av i panelen (Sandro Scocco främst), utöver bokens författare, också framhöll är en åtgärd som inte alls bidrar till varken ökade investeringar eller högre sysselsättning. Däremot används till ökade aktieutdelningar. Det borde – vilket ju även andra forskare i andra sammanhang, som ekonomiprof. Lars Calmfors m fl – därför inte precis vara omöjligt att med trovärdighet argumentera för en annan linje med en bred satsning på höjd efterfrågan i den inhemska ekonomin än ett accepterande av Borgs jobbskatteavdragslinje, bara man “läste på” lite och hade självförtroende nog att välja en annan ekonomisk-politisk strateg... Som därtill snabbare får ner vår just nu så rekordhöga arbetslöshet. Noterade, när jag pratade med en i Stockholmspressen välkänd ekonomiske krönikör efteråt, att även han tyckte boken innehåller ett intressant och har ett tänkvärt budskap. Sannolikt kommer också en artikel om det här om några dagar i tidningen...När inte längre Cypern-krisen tar allt sådant ekonomiskt “analysutrymme”. Bra också att ett antal s-riksdagsledamöter fanns där och lyssnade, liksom flera välkända forskarprofilen på bl a lönebildnings- och välfärdsområdena – som professor Walter Korpi etc. Uppskattade särskilt att alltid lika publika ekonomen Sandro Scocco var så befriande klarspråkig och positiv till bokens huvudbudskap i paneldiskussionen på bokseminariet. Den här forskarrapporten om den sänkta löneandelen har grävt fram fakta och analyser som på många punkter jävar vad man på finansdepartementet länge och felaktigt påstått haft ett tydligt forskarstöd för den ekonomisk-politiska linje som bär Anders Borgs signum. Där har man nämligen inte alls velat se och erkänna vilka konsekvenser den sänkta löneandelen och den ökade kapitalandelen av produktionsresultatet fått för den totala efterfrågan i ekonomin och för sysselsättningen. Bra gjort av Transport och deras Charles Lindley-stiftelsen som bekostat den här viktiga studien! Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Gotlands tidningar 25 mars 2013 m fl)