Norrbotten - en bra bit av Sverige

Om Norrbotten och dess framtidsutsikter: ABF i Stockholm är ett välbehövligt salt inom arbetarrörelsen i Stockholm. Där först ofta de kunskapsinriktade debatter och diskussioner som i andra sammanhang lyser med sin frånvaro. Så var det också när ett 100-tal närvarande lördagen den 9 mars använde en fullmatad eftermiddag för att lära oss lite mer om ”Norrbotten – en bra bit av Sverige”. Monica Simu, driftig småföretagare från Övertorneå varnade för att gammal hantverkskunskap håller på att försvinna. Piteås ena kommunalråd, Helena Stenberg, pratade om olika bilder av Norrbotten och slog ett slag för hbt-ares rättigheter och organisationskonsulten Cecilia Hjelte talade med entusiasm om möjligheternas Norrbotten. Inte minst kvinnorna värdesätter den mångfald och goda livsbetingelser som finns när i norra Sverige. Även om den traditionella machomanskulturen ännu biter sig fast på sina håll. Men de här paneldeltagarna menade ändå att den norrbottniska mansrollen förändrats till att bli mjukare och att mera våga visa känslor. Allt fler kvinnor arbetar inom traditionella och dynamiska branscher som gruv-, stål och skog. Parallellt med detta växer också en ny arbetsmarknad fram med nya typer av företag och kvinnliga chefer. Och jämställdheten göra klara om än otillräckliga framsteg. Men kampen för att kvinnor och män har lika lön för samma arbete är ännu inte vunnen, liksom det allvarliga problemet med att få ett slut på våld och sextrakasserier av kvinnorna. Sedan följde en kärleksförklaring till Norrbotten av smålänningen och tidigare industriministern Thage G. Peterson, så här i 30 år efter tillkomsten av Norrbottenpropositionen som var en räddningsaktion för basindustrin i norr. Han lyfte fram dynamiska och växande Luleå tekniska universitet, LTU, som varit ett särskilt skötebarn för honom. LTU:s betydelse för hela länet har varit stort. Ett annat skötebarn för honom är regionalpolitiken, den som ingen längre pratar om. ”Hela Sverige ska leva!”, och för det krävs statliga utvecklingsprogram för investeringar, forskning och utveckling och ny infrastruktur i miljardklassen (upprustad Malmbana, Norrbotniabanan etc) som ger jobb och tillväxt även utanför de tre storstadsområdena. Grundläggande samhälls- och statlig service måste också finnas närvarande i landets alla kommuner. Bra IT och bredband men också postservice, bensinmackar, järnvägstrafik och andra kommunikationer som verkligen fungerar. Det behövs för att t ex också besöksnäringen och annan småskalig sysselsättning ska kunna växa och sysselsätta fler. ”. Peterson pläderade för småskalig sysselsättning och ett pärlband av nya hälsohem i glesbygden och för att det behövs statligt stöd för satsningar på att utveckla t ex solenergitekniken. Regeringen Reinfeldt beskrev han som handlingsförlamad men även socialdemokraterna fick kritik för att man inte tar den växande klyftan mellan stad och land på tillräckligt allvar. - Gruvprojektet i Pajala får inte ges upp, särskilt som investeringarna i flermiljardsklassen redan är gjorda, sa Peterson avslutningsvis. Och orderläget för järnmalmen därifrån är ju gott. Piteås kommunalråd Peter Roslund fyllde på och beskrev Norrbotten som ett län i stark förändring med satsningar som turism, kultur, mat, Musikhögskolan i Piteå och grön energi. 1100 vindkraftverk planeras i Markbygden och blir Europas största vindpark. Basindustrin är fortsatt viktig och utvecklas. Han kritiserade regeringen för passivitet i fråga om Norrbotniabanan.” Vi behöver bättre järnvägar än dem som byggdes för 140 år sedan”. Malmbanan upprustas med fler och längre tågmötesplatser för 800 miljoner kr, vilket motsvarar LKABs vinst under 25 dagar. Senaste s-regeringen, stödd av miljöpartiet, sa ja till Norrbotniabanan och var beredd att klara finansieringen med 23-25 miljarder kr. Borgerliga alliansregeringen anförd av Maud Olofsson såg till att riva upp detta beslut, sade Roslund. Peter Eriksson, riksdagsman för miljöpartiet, tog också vid den förändrade bilden av Norrbotten och att självförtroendet ökat: ” Det går att göra saker, skapa dj-a anamma och framtidstro.” Eriksson nämnde särskilt biltestverksamhet och nya gruvor i inlandet som exempel. Basindustrin är konjunkturkänslig och det behövs ett bredare näringsliv men också byggandet av Norrbotniabanan för att öka chanserna att bekvämt arbetspendla mellan Luleå-Piteå-Skellefteå-Umeå. Utöver att den behövs för godstrafiken. Eriksson slog också ett slag för satsningar på IT, elektronik, kultur, besöksnäring och att exploateringen av länets naturresurser sker med bra miljöhänsyn. I sista blocket togs Norrbottens försvar i ett Nordkalottperspektiv upp av tog Bodens garnisionschef, överste Olof Granander . Arktis har en ökande strategiska betydelse berördes särskilt i relation till , planering och omorganisation samt nordiskt samarbete med gemensam övningsverksamhet , där regionen i norr erbjuder särskilt goda möjligheter till just detta. Sammantaget gav det en bra bild av en kvalitativt god standard på de resurser (och samverkan med hemvärnet ) som överste Granander här förfogar över. Thage G. Peterson avslutade seminariet i rollen som tidigare försvarsminister. Han kritiserade att folkförsvaret (värnplikten) lagts ned – ”största försvarsnedrustningen någonsin” - att vi nu fått en yrkesarmé och att vi inte längre deltar i FNs fredsbevarande operationer, enbart i Natoledda sådana. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com ------- PS. Jag kan ju frågan och miljön - bl a från min tid som regionalpolitisk utredare 2009-2010 och flera resor därefter i norr - rätt väl, så för mig personligen var det här inga större nyheter men bra ändå! Detta konstaterat så här 30 år efter tillkomsten av Norrbottenspropositionen. Det var nämligen den 3 mars 1983 som dåvarande statsministern Olof Palme och industriministern Thage G Peterson presenterade regeringens stora Norrbottensproposition. Läget då var akut. Basindustrierna var i djup kris. LKAB, SSAB och statliga skogsbolaget Assi stod på ruinens brant. Dagens Nyheters chefredaktör Svante Nycander argumenterade för en nedläggning av Malmfälten och en "utflyttning i ordnade former" (DN 29 september 1981). "De norrbottniska basnäringarna är bara skit", dundrade den då ledande ekonomiprofessor, Ingemar Ståhl, i NSD 4 december 1981. 30 år senare kan det nog för somliga vara svårt att förstå stämningsläget då. Staten/regeringen grep in och med Norrbottenpropositionen räddades basindustrierna och nya verksamheter som Luleå tekniska universitet, LTU, fick chansen att utvecklas. Det var stick i stäv med många marknadsliberalers teorier. Men idag är det få som säger något annat än att detta var klok politik. I dag är Norrbotten ett tillväxtlän. Men också 2013 års näringsliv, duktiga entreprenörer och eldsjälar är beroende av att staten är aktiv och att samhällsservicen och infrastrukturen fungerar och vidareutvecklas – också nu.