Frispråkig Steinbrück skapar debatt i Tyskland

Om tyska SPD-kanslerkandidaten Steinbrück som måste vakta sin tunga mer inför höstens förbundsdagsval: Vad ska man säga om tyska socialdemokraternas, SPD:s, kanslerkandidat Peer Steinbrück, f d finansminister i Gerhard Schröders tidigare rödgröna regeringar? Är han slarvig,övermodig eller i vart fall rätt otursförföljd. Hur han än gör så blir det fel eller – mera snällt tolkat – lätt blir missförstådd. Det han säger faller hur som helst inte i god jord. Efter det bland italienska väljare desillusionerade parlamentsvalet var det dags igen för en ny Steinbrück-groda igen. "Klartext mit Peer Steinbrück" var mottot för ett SDP-partimöte i Potsdam (utanför Berlin) där kanslerskandidaten inför nästa hösts förbundsdagsval skulle tala klarspråk. Och visst gjorde han genom att ta ställning till allt - från hästkött i lasagnen, märkliga, tyska undantagsregler för moms i blomsterhandeln och om resultatet i det italienska parlamentsvalet. I fokus stod då främst de oväntade framgångarna för ex-regeringschefen Silvio Berlusconi och det nybildade protestpartiet med komikern Beppe Grillos i spetsen. Komikern Grillos framgång förstörde sannolikt chanserna till för att Italien ska kunna få den parlamentariskt starka centervänster-regering som landet nu verkligen skulle behöva. Sannolikt också bädda för att det snart blir nyval igen i ett politiskt frustrerat Italien, där bara 55 procent röstade i senaste valet. "Till viss grad är jag förfärad över att två clowner har vunnit valet", löd Peer Steinbrück kommentar som han kompletterade med att den ena dessutom har en "särskild testosteronladdning". Och vem så därmed åsyftades var givetvis mediemogulen och högerpopulisten Silvio Berlusconi. Nyheten om Peer Steinbrücks klarspråk nådde även den italienske presidenten och vänstermannen Giorgio Napolitano som för närvarande befinner sig på ett Tysklandsbesök i Berlin. I en första spontan reaktion lämnade han återbud för ett planerat möte med SPD:s kanslerkandidat. Detta med hänvisning just till Steinbrücks utspel i Potsdam. Att just tyska politiker uttalar sig om tillståndet i Sydeuropa är lika känsligt i Italien (eurozonens tredje största ekonomi) som det är i ekonomiskt än mera krisande Grekland. I ett senare telefonsamtal försökte de båda politikerna tona ner konflikten. Peer Steinbrück tog visserligen aldrig tillbaka sin kommentar, men med blick på det inrikespolitiska läget i Italien sade han sig ändå ha förståelse för Giorgio Napolitanos reaktion. Och för de problem han nu har som president att försöka hitta någon (Bersani sannolikt eller kanske Florens borgmästare Renzi, PD) som möjligen kan forma en ny italiensk regering, dock med synnerligen skakig parlamentarisk bas eftersom Grillos protestparti sagt sig inte vilja stödja någon part och Bersanis PD-partigrupp (störst i underhuset) knappast kan samarbeta med Berlusconis högergruppering med blockerande stort antal senatorsplatser i italienska parlamentets överhus. Utan en fungerande italienska regering har Europeiska centralbanken, ECB, och andra långivare ingen att förhandla med och landet hamnar i chanslöst läge när nya lån ska lämnas för det ekonomiskt försvagade Italien. Hur som helst: Steinbrücks klarspråk har skapat diskussioner också i Tyskland. Är det ett otillåtet klarspråk (klavertramp?) att fälla hårda omdömen av det här slaget om ledande politiker i ett grannland? Frågan har skapat en hel del offentlig debatt i Tyskland. Bland mycket annat sägs att Peer Steinbrück som om bara mindre än ett år kan vara Tysklands nästa regeringschef – om SPD besegrar Merkel och CDU/CSU hösten 2014 - bör visa större återhållsamhet och diplomatisk finess. Genom att “förödmjuka” Berlusconi och Grillo sårar han även halva italienska väljarkår som röstat på dessa två och skadar därmed också de tyska intressena ekonomiskt, är några vanliga tyska kommentarer i media. Å andra sidan, säger åter andra, att även en politiker inte bara tiga utan också också svara när frågan om t ex resultatet i det italienska valet dyker upp. Medhåll har även SPD:s partisekreterare Andrea Nahles fått när sagt att beteckningen "clown" i det här sammanhanget ändå är en rätt snäll figur. Och då åsyftas främst Silvio Berlusconi, som med beteckningen clown är snällt sagt om en ex-regeringschef som flera gånger dömts för olika lagbrott (ekonomiska oegentligheter och nu även föremål för åtal för utnyttjande av minderåriga prostituerade). Liknande olustiga lagbrott gäller även för en del av hans politiska partivänner i parlamentet och senaten. Berlusconi har uppenbarligen också i senaste valet haft stor nytta av det faktum att han och hans medieimperium behärskar stora delar av de italienska teve-medierna, utöver det också ett antal stora dagstidningar, bokförlag, fotbollslaget Milan m m. Hur seriöst (=icke-gyckelartat) är ett system som möjliggör politikerkarriärer för mediemoguler? Och när sådana som Berlusconi och hans vänner sedan väl vid makten snor staten på stora skattepengar och blockerar lagförslag och rättsväsendet från att genomföra åtgärder mot skattesmitare. Så i den meningen kan det vara förståeligt att frustrerade italienska väljare – av vilka hälften valskolkar - är trötta på det italienska systemet och proteströstar på komikern Beppe Grillo femstjärnsrörelse. I det perspektivet – bortsett från det känsliga att just tyska politiker kritiserar grannländer i eurozonen – borde dock den inte sällan väl frispråkiga SPD-politikern Peer Steinbrücks ordval om clowner snarare kunna ses som en rätt vänlig karikatyr. En annan sak är sedan att just Peer Steinbrück fortsättningsvis lär behöva vara lite mera försiktig med sitt klarspråk om han inte helt ska spela bort sina och SPD:s chanser i kommande hösts tyska förbundsdagsval. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com