Leif Gustafson - en legendar har gått ur tiden

Leif Gustafson - om en legendar vi minns med värme och saknad: Det är inte så vanligt att någon person ges epitetet "legendarisk" redan under tiden han eller hon är i full verksamhet. Leif Gustafson, gotlandspojken, som under nästan hela sitt vuxna liv haft politiken som sysselsättning, fick dock bära just det omdömet redan som mångårig presschef på den socialdemokratiska partistyrelsen på Sveavägen 68 i Stockholm. Efter en tids sjukdom och vård på Karolinska sjukhuset avled Leif den 19 december 2012 fyllda 66 år. Leif kom 1961 från synnerligen knappa förhållanden som 15-åring till Stockholm. Han kom som så många i andra i hans generation för att skaffa sig ett jobb och fick arbete på försäkringsbolaget Folksam. På Folksam startade han – som den idérike och driftige person han var - ganska snart en SSU-klubb. Den blev snabbt Stockholms största vilket i sin tur ledde till att han 1964 blev ombudsman i SSU Stockholms stad. 1972 blev han en av "Palmes pojkar" i statsrådsberedningen. Där följde en dramatisk tid med Norrmalmstorgsdramat och valet 1973 då kung Gustaf VI Adolf dog dagen före valet. Själva valet blev helt jämnt och när den så kallade lotteririksdagen var ett faktum knöts Leif på deltid till partiexpeditionen som redaktör för Socialdemokraten - en sida i Aftonbladet varje söndag. År 1975 tackade han så ja till erbjudandet att bli partiets presschef - en roll där han i sitt umgänge med journalistkåren trivdes som fisken i vattnet och de politiska journalisterna med honom. Leif har också med rätta utpekats som Almedalsveckans fader. När socialdemokratin skulle presentera sitt framtidsprogram år 1979 var programmakarna lämpligt nog utspridda som sommargäster på Gotland. Han iscensatte då ett presseminarium i Visby i stället för i Stockholm. Det blev mycket lyckat ur publicitetssynpunkt - och resten är historia. När socialdemokratin och Olof Palme hösten 1976 förlorade "kärnkraftsvalet" mot Centerns Thorbjörn Fälldin och den samlade borgerligheten var Leif först på plats på partihögkvarteret för att svara i telefonen och möta många både besvikna och revanschsugna väljare. Redan det första samtalet - som kom från en 90-årig kvinna i Malmö som ville gå med i partiet och även ge ett ekonomiskt bidrag - gav Leif idén om en skapa en "stridsfond". Trots tveksamhet från kollegor och partiledning fortsatte Leif att driva sin idé. I dag är Kampfonden en viktig del av partiets finansiering. Leif blev en gång också av högerledaren Gösta Bohman kallad Gunnar Strängs son. Det var i samband med att Leif tog hand om och lotsade vidare alla honoratiores som kom för att uppvakta Sträng på hans högtidsdag. Om detta skojade sedan Sträng själv ofta när han satte sig bredvid Leif i olika partisammanhang. Leif - en ordets mästare - hann med mycket under sitt intensiva men alltför korta liv. Också att ibland hoppa in och spela orgel i Katarina kyrka i Stockholm eller att på gehör plocka fram några egna kompositioner på vännernas fester. Men allra bäst trivdes han på sommarvistet vid sjön Båven. Om hans kräft-och gösfiskeseanser i Båven och festerna i goda vänners lag har det berättats många skrönor. Bäst minns vi Leif som en god och vänsäll kamrat med förmågan att med stor entusiasm samtidigt se med allvar och humor på omvärlden men alltid med känsla för vad rättvisa och anständighet kräver i ett på solidaritet och jämlikhet byggt samhälle. Minnet av Leif kommer att leva kvar länge bland alla oss som haft förmånen att lära känna honom. För vännerna till Leif Robert Björkenwall Jaan Ungerson Roland Spånt (Publicerad i Svenska dagbladet 22/12, Dagens nyheter 24 dec. 2012, Gotlands tidningar 24/12,Folkbladet i Västerbotten 27/12 m fl)