S får inte slarva med sin valanalys

Även försiktigt uttryckt så är valet den 19 september 2010 en katastrof för svensk socialdemokrati. Väljarna har uppenbarligen inte känt tillräckligt förtroende för vare sig S politik eller partiets ledande företrädare. I den valanalys som nu kommer måste partiet förmå att gå till grunden med orsakerna.

Här måste alla stenar vändas på, ansvar pekas ut och nödvändiga förändringar genomföras. Utan det är risken att S backar ytterligare - under 30 % i väljarstöd - vid valet 2014 överhängande.

Förhoppningsvis kommer den grupp om nu fått uppdraget att analysera valet också att orka ta de mer obehagliga konfrontationer som ett med sanningen överensstämmande arbete kräver. Det första och kanske viktigaste är att klart erkänna att valförlusten förorsakades av oss själva.

Skulden till katastrofen ligger i grunden varken i några ”Mosa Mona-kampanjer” eller i att S saknar tillgång till media. Visst, något lite roll kan de ha spelat. Men skulden är partiets egen i grund och botten. Den kraftiga väljarflykten - bara 22 proc. av alla löntagare och bara 50,7 proc. av LO-förbundsmedlemmarna etc röstade S -beror inte på att man fått för lite information utan på att man ogillade budskapet och tonen från partiet. Man kände också mer misstro än tillit till för många av våra centrala företrädare. Som valarbetare på fältet fick man gång på gång förklara att det går att rösta (S) ”för partiet är större än bara

företrädare X eller Y”. Men ett vet vi med rätt stor säkerhet redan nu: den gemensamma ekonomisk-politiska budgetmotionen för de rödgröna den 3 maj 2010 var allt annat än en succé. Efter det kom socialdemokraterna och de rödgröna aldrig riktigt in i matchen igen - och valet var förlorat redan då.

I praktiken var det så.

I den valanalys som nu ska göras måste inte bara de politiska utan också de organisatoriska delarna få en seriös och råärlig behandling. Där måste hela partiexpeditionen, valorganisationen och dess insatser granskas. Där måste såväl de enskilda medarbetarnas som hela valorganisationens verklighetsförankring få en genomlysning. Och kanske måste en del av framtids- och förnyelsearbetet börja med en djupare diskussion om vad demokratisk socialism är och de värderingar kring vilka partiets politik historiskt sett byggts upp. Utan en råärlig analys är risken stor att vandringen i den politiska öknen kan bli lång för

Sveriges mesta och mest naturliga regeringsparti - socialdemokraterna. Svårare än så är det inte, i grund och botten. Så slarva nu inte med s-valanalysen.

Förtroende tar tid att bygga upp men går fort att rasera.

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com