Varför devalvera sina målsättningar när självförtroendet är stukat?

Somliga - vissa av dessa i socialdemokratins ledning som nu hänger med huvudet efter valkatastrofen (sämst sedan 1914!) och olika förstå-sig-påare i media - verkar i praktiken nu arbeta efter devisen:

Visserligen är vi en höjdhoppare som en gång svingat sig över 2,40 meter men som nu hävdar att man inte längre kommer att kunna hoppa mer än 2,25. Den som säger sig vara nöjd med detta kommer heller aldrig mer att hoppa högre än så. Aldrig mer.

Eller översatt till politikens värld i Sverige: S kan aldrig mer bli ett 40- eller ens ett stabilt 35 %-parti. Och då blir man heller aldrig det mer igen!

Somliga menar ju - konformt med denna devalverade målsättning - att Socialdemokraterna inte heller kan vinna val på att vara just socialdemokrater utan bör acceptera åtskilligt av sådant som annars brukar vara klassiskt borgerligt tankegods.

För egen del tror jag det är förödande för Sveriges "mest naturliga regeringsparti" socialdemokraterna och dess framtida existens och väljarförtroende att nu börja visa så dåligt självförtroende att man numera är nöjd om man klarar 2,25 när man tidigare hoppat 2,40.

Är det inte bättre för vissa att lägga av helt om man nöjer sig med en så begränsad målsättning? Och låta andra som vill och vågar lite mer få en lite större roll i stället vid utformningen av partiets politiska kurs och framtidsberättelse?

Ty alternativet är ju då att socialdemokratin blir som vilket begränsat maktparti som helst, ungefär som moderaterna och andra...Och då blir socialdemokratins existensberättigande också kraftigt reducerat i motsvarande mån i många väljares ögon
som satt och sätter sitt hopp till socialdemokraternas lite mera rättvisa och solidariska politik för alla medborgargrupper, inte bara det som är bra för vissa...

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. På fredag åker jag till Norrbotten med brorsan på några dagar...ska bli trevligt att göra lite annat, fiska lite sik och så