Rapport från ett socialistiskt forum-evenemang som drar folk

Varje år går det av stapeln i ABF-huset på Sveavägen 41 i Stockholm:
Socialistiskt forum. Och nog verkar det som om det blir fler besökare för varje år i de fyra våningar och därtill två källarvåningar som står till förfogande i denna fantastiska folkbildningslokal. Mitt intryck var att det i vart fall också i år var i stort sett lika många besökare (några tusen) som i fjol.

Bokbord, flygbladsutdelare, tidningsstånd: Det myllrar av verksamhet på alla
plan. Politiker är där, från Jan Eliasson till någon venezuelsk besökande politiker
och så en rad författare, skribenter, aktivister och helt enkelt en massa
vanligt folk. Men s-riksdagsledamöter, ledande fackligt förbundsfolk etc lyste
däremot med sin frånvaro. Det verkar år efter år väljar bort arrangemang som
detta, vilket jag har lite svårt att förstå. Särskilt ett år som detta.

Däremot hade en så gammal nestor som V-aren C-H. Hermansson, 90 år fyllda,
klar i skallen men fysiskt skröplig känna sig hågad att vara här och lyssna med
ex.vis Carl Tham.

Själv hann jag, ihop med Roland Spånt och hans professorshustru Lena Gonäs,
bara med att besöka och åhöra några få av dessa, bland annat ett utmärkt sådant
med kunnige Carl Tham som pratade om finansmarknadens kollaps och den nya chans
som den erbjuder för politiken och socialdemokratin (om den nu tar chansen,
vilket han tvekade om den förmår!) och ett annat intressant seminarium om
längtan och visioner med bl a sociologen Klas Gustavsson och historikern Jenny
Andersson, inst. för framtidsstudier, som väl i grunden uttryckte samma
osäkerhet om svensk socialdemokrati just nu förmår ta till vara ett utrymme som
finns just nu.

Också den utmärkte samtalsledaren, f d kulturministern Bengt Göransson, gav
samma lite tvivlande intryck, när S mest verkar triangulera och göra vad man
kan för att trängas allt mera i mitten i stället för att våga visa passion för
politik och förändringsvilja.

På ett annat seminarium om USA med Obama lät Pierre Schori undslippa sig
ungefär samma sak, när han menade att vi nog kan räkna med en större
politikomläggning under Obama än vad som kan komma om socialdemokraterna i
Sverige får makten igen efter valet 2010.

I det myllrande ABF-huset lördagen den 15 november hann jag för egen del
således bara med att ta del av en liten skärva av de sjuttiotal evenemang som
genomfördes i och det pratades efteråt om i ABF-husets korridorer och fikarum.

Bara för att nämna några rubriker: ?Papperslösa och facket?, ?Hitmusik -
konsten att sätta rytm till revolt?, ?Privatiseringarnas pris?, ?Vad innebär en
socialdemokratisk modell under den nyliberala globaliseringen?, ?EG-domstolens
domar - ett hån mot den svenska modellen?, ?Klimat och rättvisa?, ?Peak oil -
när oljan börjar ta slut? med mera i den vägen. Ett spännande myller, även om
somt säkert var mindre givande än annat som fanns där tillräckligt mycket för
alla som var nyfikna och ville lyssna, lära och gå hem något lite klokare än de
kom dit.

Detta är ett av de mest intensiva och välbesökta vänsterpolitiska arrangemang
i landet just nu och sedan något år tillbaka, på sätt och vis också kanske ett
av de allra viktigaste. Ändå rapporterar media i gemen nära nog inte alls om
detta socialistiska forum-evenemang. Och så har det ju varit under alla de sex
år detta jätteevenemang vuxit fram till vad det nu är.

Jag vet inte, men kanske ska man tolka detta symboliskt. Precis som i
arbetarrörelsens begynnelse arbetar den politiskt vänstern (allt från
socialdemokraterna och vidare vänsterut) åter underjordiskt.

Robert Björkenwall ;robert.bjorken@telia.com
http://rbjorkenwall.blogspot.com