Det folkliga mandatet för olika amerikanska presidenter
Krönika i Sundsvalls tidning 10 november 2008 m fl
När statistiken talar om det amerikanska valet
SUNDSVALL (ST) 2008-11-10, Sundsvalls tidning
Robert Björkenwall har grävt ner sig i statistik kring amerikanska val och drar utifrån den några slutsatser om bland annat det höga valdeltagandet när Obama förra veckan valdes till USA:s nästa president.
Det är intressant att gräva i valstatistik. Slutsatsen av elva amerikanska presidentval - från 1968 och fram till nu 2008 - är att demokrater förlorat sju av dem. Före Obamas seger har bara två demokrater vunnit, i tre val: Carter 1976 och Clinton 1992 samt 1996. Men Clinton fick lägre andel röster än Obama och Carter fick färre elektorer än Obama.
Reagans röstestöd vid segern över demokraten Jimmy Carter 1980 var dock inte större än vad Obama fick i årets val: runt 52 procent. I elektorer var den dock större.
När Jimmy Carter 1976 vann över republikanska presidenten Gerald Ford var det en ganska knapp seger, räknat både i röstestöd och elektorer. I röster fick Carter 51 procent och i elektorer 297 mot Fords 241.
I valen 1972 och 1968 förlorade de demokratiska kandidaterna. Man får gå tillbaka till Lyndon B. Johnsons seger 1964 för att finna en demokrat som vinner med klar majoritet i både röster och elektorer.
Väger man samman rösteandelarna och de vunna elektorerna (samt staterna) är Obamas valvinst den största segern för en demokratisk politiker på 44 år.
Obamas mandat måste även ses som det starkaste på 20 år, sedan Bush senior vann 1988. Obamas seger är lika stor som Bushs 2004 i andel röster, samt större i elektorer. Och Obama har fått högre andel röster än Bill Clinton fick i hans två valsegrar och ungefär lika många elektorer som då. Så Obamas seger och mandat är starkare än Bill Clintons.
Den som vunnit med minst marginal de senaste 50 åren är George W Bush 2000. Han fick färre röster än motståndaren Al Gore och en majoritet av elektorerna först efter att Bush tilldömts segern av domstol.
Ändå la Bush om politiken markant på flera områden jämfört med det av Bill Clinton ledda styret. Att Bushs mandat var svagt hindrade inte honom från att agera konfrontatoriskt. Det, och senare det av Bush startade Irakkriget, delade USA ytterligare efter det jämna valet år 2000.
I årets val vann Obama i flera stater som de senaste valen röstat republikanskt i presidentvalet. De kan indelas i tre grupper:
De i västra USA: Nevada, New Mexico och Colorado. De i mellersta USA med Iowa, Indiana (och kanske även Missouri, när det är helt klart där). Och de i södra USA: Virgina och Florida (och troligen också North Carolina, när det är helt klart där).
Särskilt de unga, kvinnorna, latinos, afroamerikaner men också överraskande många vita män ställde upp bakom honom och lyfte in Obama i Vita huset med ett starkt folkligt mandat. Och därtill ett valdeltagande som är i nivå med valet 1960, alltså runt 64 procent. Bara 1908 års val - med 65 procents valdeltagande - är bättre i USA:s politiska historia.
Barack Obama hör till de vinnare i presidentval de senaste 50 åren som har ett starkt mandat att föra den politik som han finner är bäst för landet. Och därtill den demokratiske president med det starkaste folkliga mandatet på 44 år. Vi befinner oss i en glänta i historien. Som den goda analytikern Martin Wolf skrev i sin krönika häromdagen i ofta så läsvärda Financial Times: "De beslut som tas de närmaste månaderna kan mycket väl påverka världen för flera decennier."
Och så kan det också vara.
Hur som helst lär de två första åren vid makten avgöra hans chanser att sedan bli omvald om ytterligare fyra år. Och nu har Obama precis, rapporterar New York Times,börjat arbetet med att bygga sitt "övertagandeteam" inför det formella maktskiftet den 20 januari 2009.
Robert Björkenwall
frilansjournalist, f d mångårig presschef i Seko,
följer amerikansk politik sedan många år
När statistiken talar om det amerikanska valet
SUNDSVALL (ST) 2008-11-10, Sundsvalls tidning
Robert Björkenwall har grävt ner sig i statistik kring amerikanska val och drar utifrån den några slutsatser om bland annat det höga valdeltagandet när Obama förra veckan valdes till USA:s nästa president.
Det är intressant att gräva i valstatistik. Slutsatsen av elva amerikanska presidentval - från 1968 och fram till nu 2008 - är att demokrater förlorat sju av dem. Före Obamas seger har bara två demokrater vunnit, i tre val: Carter 1976 och Clinton 1992 samt 1996. Men Clinton fick lägre andel röster än Obama och Carter fick färre elektorer än Obama.
Reagans röstestöd vid segern över demokraten Jimmy Carter 1980 var dock inte större än vad Obama fick i årets val: runt 52 procent. I elektorer var den dock större.
När Jimmy Carter 1976 vann över republikanska presidenten Gerald Ford var det en ganska knapp seger, räknat både i röstestöd och elektorer. I röster fick Carter 51 procent och i elektorer 297 mot Fords 241.
I valen 1972 och 1968 förlorade de demokratiska kandidaterna. Man får gå tillbaka till Lyndon B. Johnsons seger 1964 för att finna en demokrat som vinner med klar majoritet i både röster och elektorer.
Väger man samman rösteandelarna och de vunna elektorerna (samt staterna) är Obamas valvinst den största segern för en demokratisk politiker på 44 år.
Obamas mandat måste även ses som det starkaste på 20 år, sedan Bush senior vann 1988. Obamas seger är lika stor som Bushs 2004 i andel röster, samt större i elektorer. Och Obama har fått högre andel röster än Bill Clinton fick i hans två valsegrar och ungefär lika många elektorer som då. Så Obamas seger och mandat är starkare än Bill Clintons.
Den som vunnit med minst marginal de senaste 50 åren är George W Bush 2000. Han fick färre röster än motståndaren Al Gore och en majoritet av elektorerna först efter att Bush tilldömts segern av domstol.
Ändå la Bush om politiken markant på flera områden jämfört med det av Bill Clinton ledda styret. Att Bushs mandat var svagt hindrade inte honom från att agera konfrontatoriskt. Det, och senare det av Bush startade Irakkriget, delade USA ytterligare efter det jämna valet år 2000.
I årets val vann Obama i flera stater som de senaste valen röstat republikanskt i presidentvalet. De kan indelas i tre grupper:
De i västra USA: Nevada, New Mexico och Colorado. De i mellersta USA med Iowa, Indiana (och kanske även Missouri, när det är helt klart där). Och de i södra USA: Virgina och Florida (och troligen också North Carolina, när det är helt klart där).
Särskilt de unga, kvinnorna, latinos, afroamerikaner men också överraskande många vita män ställde upp bakom honom och lyfte in Obama i Vita huset med ett starkt folkligt mandat. Och därtill ett valdeltagande som är i nivå med valet 1960, alltså runt 64 procent. Bara 1908 års val - med 65 procents valdeltagande - är bättre i USA:s politiska historia.
Barack Obama hör till de vinnare i presidentval de senaste 50 åren som har ett starkt mandat att föra den politik som han finner är bäst för landet. Och därtill den demokratiske president med det starkaste folkliga mandatet på 44 år. Vi befinner oss i en glänta i historien. Som den goda analytikern Martin Wolf skrev i sin krönika häromdagen i ofta så läsvärda Financial Times: "De beslut som tas de närmaste månaderna kan mycket väl påverka världen för flera decennier."
Och så kan det också vara.
Hur som helst lär de två första åren vid makten avgöra hans chanser att sedan bli omvald om ytterligare fyra år. Och nu har Obama precis, rapporterar New York Times,börjat arbetet med att bygga sitt "övertagandeteam" inför det formella maktskiftet den 20 januari 2009.
Robert Björkenwall
frilansjournalist, f d mångårig presschef i Seko,
följer amerikansk politik sedan många år
posted by rbjorkenwall at 2:51 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home