Våga ta skattedebatten och gå inte undan för "the fear factor"

Observerat och värderat:
Våga ta skattedebatten och gå inte undan för "de blås" skrämseltaktik

Det blir en "skattechock" om de rödgröna partierna får bestämma, varnade borgerliga företrädare i riksdags budgetdebatt nyligen. Och mera sånt lär vi få höra fram till valdagen 2010.

I grunden är det exakt samma argument - skräckens strategi, "the fear factor" - och skrämseltaktik har ofta används som valvinnare i USA och Storbritannien. Så t ex använde det brittiska högerpartiet, tories, den mot brittiska Labour i valrörelsen 1992. De trummade ut budskapet att Labour, det brittiska arbetarpartiet, skulle höja skatterna kraftigt för låg- och inkomsttagare om de fick makten.

"Extra would Labour tax you", skrev tories i sina valannonser 1992. Elektriker, handelsanställda och sjömän skulle drabbas hårt av Labours politik om de fick makten i valet 1992. Och det lyckades, Labour blev kvar i opposition ytterligare fem år.

Nu kommer dessa argument att återanvändas i den svenska debatten inför valet 2010. Det blå laget i alliansregeringen börjat med återbruket av denna "fear factor"-strategi. I valet i september 2010 kommer man att försöka göra maximalt bruk av denna strategi och, om möjligt, skrämma väljarna tillbaka till alliansens valfålla igen.

Därför har de borgerliga redan nu - som i budgetdebatten nyligen i riksdagen - gång efter annan slängt ur sig att det blir en "skattechock" om socialdemokraterna kommer till makten igen. Om att det blir en skattechock för normalinkomsttagare som metallarbetare, undersköterskor, sjuksköterskor och andra.

Detta - skräckens och skrämselns taktik - i kombination med ett uppblåst försök att göra Fredrik Reinfeldt till mera av en statsman och ledare än socialdemokraternas Mona Sahlin kommer att vara vad man satsar på för att försöka återta så mycket som möjligt av det 15 %-iga opinionsunderläge till valdagen 2010.

Om det kommer att lyckas, ja det återstår att se. Men vill man, som svenska folket ofta visar i olika attitydmätningar och i tidigare val, ha en bra skola, sjukvård och äldreomsorg så förutsätter det en kvalitativt god och väl fungerande offentlig sektor. Och en sådan får man inte utan att betala skatt efter förmåga och bärkraft. Fler och bra utbildade lärare, sjukvårds- och äldreomsorgspersonal, fler poliser, brandmän och annat lika viktigt är inte gratis. Inte heller goda pensioner, socialförsäkringar enligt inkomstbortfallsprincipen och en utbyggd kollektivtrafik. Det förutsätter att vi är beredda, vilket SOM-mätningar och annat visar, att betala skatt efter bärkraft, därest nu vi inte vill ha en plånbokens ransonering av sådan samhällsservice och fattigstandard till dem som har den tunnaste plånboken. Rika för sig, medelinkomsttagare för sig och de fattiga för sig i "fattigstandardklassen".

Kelgrisarnas samhälle eller mer av skatterättvisa
Men något sådant "kelgrisarnas och de tillbakasattas samhälle" (som Per Albin Hansson talade om) vill svenska folket inte ha. Tvärtom visar opinionsläget att svenska folket vill ha ett mera, inte mindre solidariskt och rättvist fungerande samhälle. Folket vill ha ett samhälle som är starkt och väl fungerande när vi själva är som skröpligast och skörast - vid sjukdom, arbetslöshet eller när vi växer upp och på förskola och i skolan ska börja formas för att kunna ta steget ut i vuxenvärlden.

För att få detta och annat liknande, så vet svenska folket att vi behöver betala skatt, skatt efter bärkraft och förmåga. Fördelningsmässigt rättvisa skatter, inte skatter som fungerar enligt principen "till dem som har skall ännu mera varda givet". Och inte några "pensionärsskatter" som bestraffar alla dem som byggt upp det här landet i förhållande till dem som nu är ute i förvärvslivet. Att rätta till sådant och höja fastighetsskatten något på dyra lyxfastigheter är inte att erbjuda svenska folket en "skattechock". Tvärtom att återinföra lite mera rättvisa, rim och reson i ett skattesystem som det blå alliansregeringslaget förstört och gjort oförsvarligt orättvist och slösaktigt vad gäller våra samlade samhällsresursers bästa möjliga användning.

I grunden handlar "skattechock"-skrämseltaktiken om ett avgörande viktigt vägval. Antingen så fortsätter vi på den inslagna vägen med växande skatteorättvisor och överkompensation till dem som redan har mest. Eller så börjar vi nu arbeta för en återgång till den gamla fina svenska principen om "skatt efter bärkraft" och med syfte att tillförsäkra alla en fullgod samhällsservice på lika villkor och efter behov, och inte efter plånbokens tjocklek. Och vill vi det senare, vilket nog en majoritet av svenska folket i grunden vill, så är det rimligt att den som har det gott ställt också bidrar mer än den som lever under knappa ekonomiska omständigheter.

Svårare än så är det inte.

Men då måste socialdemokraterna också frimodigt och med självförtroende våga argumentera för detta och inte huka när "det blå laget" skruvar upp volymen på sin skrämsel- och fear factor"-propaganda. Vågar man det - och tydligt också beskriver vad vi får för den skatt vi betalar -, så behöver socialdemokraterna inte vara rädda för att den rätt misslyckade Reinfeldt-alliansen i valrörelsen 2010 kommer att försöka blåsa upp sitt nu så stukade självförtroende med en aldrig så smutsig och osaklig "fear factor"-strategi.

En sådan ökad tydlighet i alternativen kommer bara att gynna socialdemokraterna i valet. Feglir och ängslan riskerar däremot att äventyra en annars tämligen trolig seger i kommande val.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/