"Branden" - Tyskland under bombkriget
(Publicerad i bl a Vasabladet 11 juni 2008)
Branden Tyskland under bombkriget 1940-45
Efter fem år kommer nu på svenska den i Tyskland så omdiskuterade och starkt kontroversiella boken "Branden Tyskland under bombkriget 1940-45". Det är bra.
Historikern Jörg Friedrich har gjort vad ingen annan tidigare gjort, nämligen låter de som blev av med allt när Tyskland i städer som Dresden m fl bokstavligt bombades tillbaka till stenåldern komma till tals med sina upplevelser av slutskedet i kriget.
I rått kliniska detaljer går han igenom bombflottornas förödelser, intervjuar överlevande och redovisar hur de allierades strategi utvecklades för att göra bombningarna av städerna allt effektivare. Det är alltid segrarna som skriver historien, men här är det förlorarna som får ge sin hittills undertryckta version.
Att Jörg Friedrichs bok vållat sådan stor uppmärksamhet och enbara i Tyskland sålts i 300 000 exemplar, beror på den brist på överensstämmelse som funnits mellan den officiella tyska tystnaden om det pris som civilbefolkningen fick betala. Och gapet till de egna privata familjehistorierna i relation till det officiella Tyskland.
I de enskilda människorna har dessa utbombade minnen levt kvar från denna hemska tid i andra världskrigets slutskede. Historikern Friedrich har i sin bok ryckt av den täckelse som hängts framför bombkriget i mer än 60 år. Orsaken till tystnaden om bombkrigets terror mot civilbefolkningen beror sannolikt på den tyska kollektiva skuld som tyska folket kände efter nazismen.
Men det finns ingen tysk arvsskuld. Efterkrigsgenerationerna kan inte göras ansvariga för vad som hände under Hitlers grymheter. Boken har gjort Jörg Friedrich till en av Tyskland mest efterfrågade föredragshållare, men också lett till att vissa historiker vägrat ta honom i handen.
Samtidigt har historikern Friedrichs bok på sina håll fått epitet som "cyniskt vidrig" och andra liknande tillmälen.
Varför då all denna uppståndelse? Ingen kan förneka det sakliga faktaunderlaget. Men det som har upprört somliga är att han gör förövarna till offer. Friedrich gör till och med det tyska folket till dubbla offer, dels bombterrorns, dels den nazistiska blodsbesudlade regim.
Han skuldbelägger inte tyska folket. "Idén att 80 miljoner människor är brottslingar är absurd", sade han i en intervju inför den svenska utgivningen.. "Det är ett nazistiskt koncept att ett folk är brottsligt".
Upprördheten över Friedrichs bok
Upprördheten över Friedrichs bok blir inte mindre av att han använder begrepp som associerats till nazisternas folkmord som att tyskarna "kremerades" i skyddsrummen och att bombkriget också beskrivs i termer som "förintelse". Just användningen i detta sammanhang av ordet "förintelse", liksom ordet "kremerades", har upprört och skapat debatt i Tyskland.
Tusentals tyska städer bombades sönder och samman av 500 000 ton bomber. Det finns knappt en enda medeltida stadskärna kvar i ursprungligt skick i Tyskland. 30 miljoner blev hemlösa och det var främst kvinnor, barn och åldringar som drabbades. Som nära nog alltid i krig.
En halv miljon omkom i lågorna eller kvävdes av syrebristen när de våldsamma bränderna sög åt sig allt syre. De väldiga bombarmadorna återkom gång på gång och fällde sina dödande bombmattor ett par gånger i veckan i andra världskrigets slutskede.
Det som är nytt är perspektivet. Här är det de som fick bomberna i huvudet som talar. Det är civilbefolkningens lidande och traumatiska upplevelser som lyfts fram, den ständiga känslan att livet är fullständigt otryggt och levs i ett osäkert gungfly. Är det ett rimligt perspektiv? Det var ju ändå tyskarna som inledde bombterrorn: tyska flygare bombade i spanska Guernica, i Warszawa i Polen, i holländska Rotterdam samt i London och Coventry i Storbritannien.
De olika sidorna i andra världskriget bedrev en terror mot hemmafronterna. Sant, men ändå måste och kan frågan ställas om det verkligen var militärt försvarbart att trappa upp bombningen av civila mål, så att 1 000 försvarslösa tyskar dödades varje natt, när Nazi-Tyskland ändå låg i sina dödsryckningar i början av år 1945 och Herman Görings Luftwaffe redan var utslaget.
Var en sådan brutal vedergällning verkligen nödvändig?
Det är en av många frågor som reses vid läsningen av Jörg Friedrichs bok om bränderna i bombkrigets Tyskland i andra världskrigets slutskede.
Robert Björkenwall, frilandsjournalist (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Branden Tyskland under bombkriget 1940-45
Efter fem år kommer nu på svenska den i Tyskland så omdiskuterade och starkt kontroversiella boken "Branden Tyskland under bombkriget 1940-45". Det är bra.
Historikern Jörg Friedrich har gjort vad ingen annan tidigare gjort, nämligen låter de som blev av med allt när Tyskland i städer som Dresden m fl bokstavligt bombades tillbaka till stenåldern komma till tals med sina upplevelser av slutskedet i kriget.
I rått kliniska detaljer går han igenom bombflottornas förödelser, intervjuar överlevande och redovisar hur de allierades strategi utvecklades för att göra bombningarna av städerna allt effektivare. Det är alltid segrarna som skriver historien, men här är det förlorarna som får ge sin hittills undertryckta version.
Att Jörg Friedrichs bok vållat sådan stor uppmärksamhet och enbara i Tyskland sålts i 300 000 exemplar, beror på den brist på överensstämmelse som funnits mellan den officiella tyska tystnaden om det pris som civilbefolkningen fick betala. Och gapet till de egna privata familjehistorierna i relation till det officiella Tyskland.
I de enskilda människorna har dessa utbombade minnen levt kvar från denna hemska tid i andra världskrigets slutskede. Historikern Friedrich har i sin bok ryckt av den täckelse som hängts framför bombkriget i mer än 60 år. Orsaken till tystnaden om bombkrigets terror mot civilbefolkningen beror sannolikt på den tyska kollektiva skuld som tyska folket kände efter nazismen.
Men det finns ingen tysk arvsskuld. Efterkrigsgenerationerna kan inte göras ansvariga för vad som hände under Hitlers grymheter. Boken har gjort Jörg Friedrich till en av Tyskland mest efterfrågade föredragshållare, men också lett till att vissa historiker vägrat ta honom i handen.
Samtidigt har historikern Friedrichs bok på sina håll fått epitet som "cyniskt vidrig" och andra liknande tillmälen.
Varför då all denna uppståndelse? Ingen kan förneka det sakliga faktaunderlaget. Men det som har upprört somliga är att han gör förövarna till offer. Friedrich gör till och med det tyska folket till dubbla offer, dels bombterrorns, dels den nazistiska blodsbesudlade regim.
Han skuldbelägger inte tyska folket. "Idén att 80 miljoner människor är brottslingar är absurd", sade han i en intervju inför den svenska utgivningen.. "Det är ett nazistiskt koncept att ett folk är brottsligt".
Upprördheten över Friedrichs bok
Upprördheten över Friedrichs bok blir inte mindre av att han använder begrepp som associerats till nazisternas folkmord som att tyskarna "kremerades" i skyddsrummen och att bombkriget också beskrivs i termer som "förintelse". Just användningen i detta sammanhang av ordet "förintelse", liksom ordet "kremerades", har upprört och skapat debatt i Tyskland.
Tusentals tyska städer bombades sönder och samman av 500 000 ton bomber. Det finns knappt en enda medeltida stadskärna kvar i ursprungligt skick i Tyskland. 30 miljoner blev hemlösa och det var främst kvinnor, barn och åldringar som drabbades. Som nära nog alltid i krig.
En halv miljon omkom i lågorna eller kvävdes av syrebristen när de våldsamma bränderna sög åt sig allt syre. De väldiga bombarmadorna återkom gång på gång och fällde sina dödande bombmattor ett par gånger i veckan i andra världskrigets slutskede.
Det som är nytt är perspektivet. Här är det de som fick bomberna i huvudet som talar. Det är civilbefolkningens lidande och traumatiska upplevelser som lyfts fram, den ständiga känslan att livet är fullständigt otryggt och levs i ett osäkert gungfly. Är det ett rimligt perspektiv? Det var ju ändå tyskarna som inledde bombterrorn: tyska flygare bombade i spanska Guernica, i Warszawa i Polen, i holländska Rotterdam samt i London och Coventry i Storbritannien.
De olika sidorna i andra världskriget bedrev en terror mot hemmafronterna. Sant, men ändå måste och kan frågan ställas om det verkligen var militärt försvarbart att trappa upp bombningen av civila mål, så att 1 000 försvarslösa tyskar dödades varje natt, när Nazi-Tyskland ändå låg i sina dödsryckningar i början av år 1945 och Herman Görings Luftwaffe redan var utslaget.
Var en sådan brutal vedergällning verkligen nödvändig?
Det är en av många frågor som reses vid läsningen av Jörg Friedrichs bok om bränderna i bombkrigets Tyskland i andra världskrigets slutskede.
Robert Björkenwall, frilandsjournalist (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 2:56 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home