Det finska s-partiledarvalet i juni 2008

Krönika i Gotlands tidningar 27 februari 2008

Erfarenhet och förnyelse i ny ledning för de finska socialdemokraterna

Vad är det som säger att nuvarande helborgerlig Vanhanen-ledda regering håller hela mandatperioden ut? Faller den i förtid, kanske en rödmylleregering (centern och socialdemokraterna) kan bli aktuell tidigare än efter nästa ordinarie riksdagsval.

Då kan det vara klokt att ha en regeringserfaren person, som Erkki Tuomioja, som ny ordförande för de finska socialdemokraterna.

Kvinnor som vice partiledare
Också det ger ett försteg för Erkki Tuomioja och Tarja Filatov framför Jutta Urpilainen eller Miapetra Kumpula-Natri. Rimligen också jämfört med den tidigare justitieministern Johannes Koskinen, som nog ändå kanske inte riktigt är den ledare som partiet behöver.

Däremot vore det väl absolut inte fel om endera Jutta Urpilainen eller Miapetra Kumpula-Natri blev vice partiledare och på den posten fick chansen att samla på sig lite mera erfarenhet och politisk rutin inför kommande möjligt maktskifte i Finlands regering.

Det skulle vara i linje med den "erfarenhet och förnyelse"-modell som så framgångsrikt formade svensk socialdemokrati när den var som bäst. På den tiden när svensk och nordisk socialdemokrati hade självförtroende nog att våga tro på sin egen välfärdsmodell.

Vågade frimodigt argumentera för den och för att jämlikhets- och rättvisetanken inte bara är mest human, utan därtill i längden också mest produktiv, även sett i ekonomiskt perspektiv.

Berättelse om framtiden
Varken svensk eller finsk socialdemokrati, både med valförluster bakom sig, har precis lyst av sådant självförtroende på senare tid, utan snarare för mycket trott på att det räcker med att enbart visa sig som regeringskompetent och administrativt skickligare än andra för att vinna väljarnas stöd.

Men val vinns sällan enbart på den grunden, utan minst lika mycket på att våga visa sig självkritisk och att ha en berättelse om framtiden, som förmår locka och fånga gamla och nya väljare.

Sist och slutligen är det alltid mot den grunden varje gott ledarskap ska prövas och nya ledare väljas när gamla väljer att kliva av.

Mitt intryck med rikssvenska Stockholms-ögon, men med hyggliga kunskaper om finsk politik och samhällsliv säger mig att det senaste valnederlaget i Finland tyvärr var nära nog lika väntat, som det svenska hösten 2006. Socialdemokraterna, här som där, visade upp en lite för "mätt" och "regeringstrött" profil, utan riktigt självförtroende och i avsaknad av en berättelse om framtiden. Då brukar man förlora.

Ett byte av partiledare och en frisk framtidsdiskussion kan vara vad som behövs för att komma igen med nya offensiva tag. Den chansen har nu socialdemokraterna på kongressen i Tavastehus i juni och sedan genom att också göra ett gott kommunval i höst. Tavastehus blir i den meningen en riktig vägvalskongress.

Men ska vi gissa att det till slut blir Erkki Tuomioja eller Tarja Filatov, som blir de finska socialdemokraternas nya partiledare i juni månad.

Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/