Marknadsfundamentalismen och politikens renässans
Observerat och värderat:
Det röda laget har nu chansen att flytta fram sina positioner när marknadsfundamentalismen gjort bankrutt
I land efter land så repar vänstern på folklig gräsrotsnivå nu så sakteliga mod i spåren av finanskrisen och den otyglade marknadens bankrutt. På sikt borde detta också - förutsatt att socialdemokratiska partiledningar i olika länder inte fegar utan visar riktigt ledarskap - också kunna leda till åtminstone vissa politiska framgångar i kommande val. När t ex den i Storbritannien välkände debattören Neil Lawson får frågan om hur man ska tolka det som skett så svarade han:
- Det en stor möjlighet för vänstern. Efter 30 år har myten om den fria marknaden och dess överlägsenhet över staten punkterats. Möjlighet finns att nu skriva om agendan när marknaden misslyckas så totalt, inte bara finansmarknaden utan också vad det gäller bostäder, skolan och arbetsmarknaden.
Rader av basfakta talar också för detta. Såsom att 5 miljoner personer i Storbritannien har nekats krediter de senaste månaderna; bilförsäljningen i Europa störtdök med 8 procent i september och sannolikt lika mycket eller mer i oktober månad. Detaljhandeln i USA krympte med 1,2 procent under september månad och fortsatte i ungefär samma tak i oktober. Min yngsta syster, boende och verksam vid ett amerikanskt univeristet seedan många år , liksom min yngsta dotter preics hemkommen från en månadslång resa tvärs över amerikanska kontinenten med tåg, buss och bil ger mig rader av exempel på vardagssituationer som alla vittnar om ett USA i stor oro för sin framtid och i motsvarande hopp på Barack Obama och demokraterna, och som - i spåren av finanskrisen, kaoset och försummelserna på rader av samhällsområden efter de åtta Bush-åren - gav Barack Obama det största folkliga mandatet en demokratisk president fått på 44 år. Och med gigantiska uppgifter framför sig - med en växande arbetslösheten, 3,5 miljoner amerikaner som redan tvingas lämna sina hem och 47 miljoner somstår utan skydd från en sjukvårdsförsäkring om ohälsa skulle råka drabba dem. "Och hur ska jag, i detta läge, därtill ha råd med mina barns collegeavgifter för deras nödvändiga skolgång?", frågar de sig retoriskt i vardagssamtalen.
Nä, något dreamland är inte USA - och det var det nog längesen det var. I praktiken. Snarare då ett avancerat u-land med svag välfärdsbas men lysande spetsuniversitet och översvallande patriotism.
I Storbritannien ökar arbetslösheten i Storbritannien snabbare än på sjutton och kommer att överskrida två miljoner redan till jul. Olika experter spår att den kommer att nå tremiljonerstrecket inom ett år. Det vill säga att arbetslösheten kommer att nå de värsta siffrorna sedan den djupa krisen kring 1980. Detta samtidigt som aktiekurserna leker bungyjump på världens börser. Och med ständigt nya kursras i den dagliga medierapporteringen också nu när vi hunnit in en bit in i november månad. Så än är finanskrisen långtifrån över.
Visst är det spännande att då se hur exempelvis den pånyttfödde och totalt avskrivne brittiske labourledaren Gordon Brown, likt en fågel Fenix, nu har tagit ledningen i Europa och föreslagit rader av åtgärder för att börja tygla den oreglerade kvartalskapitalismen. Ett exempel på Browns nyvaknade militans är hans hot att sätta in tvångsåtgärder om inte oljeprisets ras nu inte också börjar slår igenom i konsumentledet. Han har vidare föreslaget EU-kommissionen och det franska EU-ordförandeskapet under Sarkozy ett helt batteri av åtgärder. Exempelvis ett tidigt globalt varningssystem som ska förhindra det fullkomligt sanslösa ras på på finansmarknaden ska sker igen. Och, inte minst viktigt, ett internationellt samarbete som skall följa de 30 största globala företagen och finansiella aktörernas göranden och låtanden över gränserna. Där finns nog mycket av förklaringen till finansmarknadens kollaps och fortsatt febrigt irrationella beteende.
Därutöver lär det ju också krävas en rejäl reform av Världsbanken och Internationella valutafonden, IMF, som i praktiken varit helt passiv när den nyliberala, helt oreglerade marknadsfundamentalismens helt oreglerade finansmarknad löpte amok och sänkte världen i en kanske långvarit ekonomisk nolltillväxt.
I detta realpolitiska läge - med snart Obama vid rodret i Vita huset m m - så borde mer förståndiga politiker av progressivt och socialdemokratiskt snitt kunna öka sitt inflytande i land efter land på marknadsfundamentalismens bekostnad. Men då krävs också att "det röda lagets ledare" verkligen visar ledarskap och förmår formulera en politik som svarar mot de många människornas vardagliga bekymmer. Och vågar visa att "här behövs lite mer politik, inte mindre marknad".
Nu när nyliberalismens ideologiska karta stämmer allt mera illa med verkligheten. Allt med keynsiansk krisbekämpningspolitik och andra "marknadstuktande" inslag vinner insteg i land efter land.
Robert Björkenwall, frilansjournalist, (070-578 61 95)
robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
följer amerikansk, brittisk och nordisk politik sedan många år
Det röda laget har nu chansen att flytta fram sina positioner när marknadsfundamentalismen gjort bankrutt
I land efter land så repar vänstern på folklig gräsrotsnivå nu så sakteliga mod i spåren av finanskrisen och den otyglade marknadens bankrutt. På sikt borde detta också - förutsatt att socialdemokratiska partiledningar i olika länder inte fegar utan visar riktigt ledarskap - också kunna leda till åtminstone vissa politiska framgångar i kommande val. När t ex den i Storbritannien välkände debattören Neil Lawson får frågan om hur man ska tolka det som skett så svarade han:
- Det en stor möjlighet för vänstern. Efter 30 år har myten om den fria marknaden och dess överlägsenhet över staten punkterats. Möjlighet finns att nu skriva om agendan när marknaden misslyckas så totalt, inte bara finansmarknaden utan också vad det gäller bostäder, skolan och arbetsmarknaden.
Rader av basfakta talar också för detta. Såsom att 5 miljoner personer i Storbritannien har nekats krediter de senaste månaderna; bilförsäljningen i Europa störtdök med 8 procent i september och sannolikt lika mycket eller mer i oktober månad. Detaljhandeln i USA krympte med 1,2 procent under september månad och fortsatte i ungefär samma tak i oktober. Min yngsta syster, boende och verksam vid ett amerikanskt univeristet seedan många år , liksom min yngsta dotter preics hemkommen från en månadslång resa tvärs över amerikanska kontinenten med tåg, buss och bil ger mig rader av exempel på vardagssituationer som alla vittnar om ett USA i stor oro för sin framtid och i motsvarande hopp på Barack Obama och demokraterna, och som - i spåren av finanskrisen, kaoset och försummelserna på rader av samhällsområden efter de åtta Bush-åren - gav Barack Obama det största folkliga mandatet en demokratisk president fått på 44 år. Och med gigantiska uppgifter framför sig - med en växande arbetslösheten, 3,5 miljoner amerikaner som redan tvingas lämna sina hem och 47 miljoner somstår utan skydd från en sjukvårdsförsäkring om ohälsa skulle råka drabba dem. "Och hur ska jag, i detta läge, därtill ha råd med mina barns collegeavgifter för deras nödvändiga skolgång?", frågar de sig retoriskt i vardagssamtalen.
Nä, något dreamland är inte USA - och det var det nog längesen det var. I praktiken. Snarare då ett avancerat u-land med svag välfärdsbas men lysande spetsuniversitet och översvallande patriotism.
I Storbritannien ökar arbetslösheten i Storbritannien snabbare än på sjutton och kommer att överskrida två miljoner redan till jul. Olika experter spår att den kommer att nå tremiljonerstrecket inom ett år. Det vill säga att arbetslösheten kommer att nå de värsta siffrorna sedan den djupa krisen kring 1980. Detta samtidigt som aktiekurserna leker bungyjump på världens börser. Och med ständigt nya kursras i den dagliga medierapporteringen också nu när vi hunnit in en bit in i november månad. Så än är finanskrisen långtifrån över.
Visst är det spännande att då se hur exempelvis den pånyttfödde och totalt avskrivne brittiske labourledaren Gordon Brown, likt en fågel Fenix, nu har tagit ledningen i Europa och föreslagit rader av åtgärder för att börja tygla den oreglerade kvartalskapitalismen. Ett exempel på Browns nyvaknade militans är hans hot att sätta in tvångsåtgärder om inte oljeprisets ras nu inte också börjar slår igenom i konsumentledet. Han har vidare föreslaget EU-kommissionen och det franska EU-ordförandeskapet under Sarkozy ett helt batteri av åtgärder. Exempelvis ett tidigt globalt varningssystem som ska förhindra det fullkomligt sanslösa ras på på finansmarknaden ska sker igen. Och, inte minst viktigt, ett internationellt samarbete som skall följa de 30 största globala företagen och finansiella aktörernas göranden och låtanden över gränserna. Där finns nog mycket av förklaringen till finansmarknadens kollaps och fortsatt febrigt irrationella beteende.
Därutöver lär det ju också krävas en rejäl reform av Världsbanken och Internationella valutafonden, IMF, som i praktiken varit helt passiv när den nyliberala, helt oreglerade marknadsfundamentalismens helt oreglerade finansmarknad löpte amok och sänkte världen i en kanske långvarit ekonomisk nolltillväxt.
I detta realpolitiska läge - med snart Obama vid rodret i Vita huset m m - så borde mer förståndiga politiker av progressivt och socialdemokratiskt snitt kunna öka sitt inflytande i land efter land på marknadsfundamentalismens bekostnad. Men då krävs också att "det röda lagets ledare" verkligen visar ledarskap och förmår formulera en politik som svarar mot de många människornas vardagliga bekymmer. Och vågar visa att "här behövs lite mer politik, inte mindre marknad".
Nu när nyliberalismens ideologiska karta stämmer allt mera illa med verkligheten. Allt med keynsiansk krisbekämpningspolitik och andra "marknadstuktande" inslag vinner insteg i land efter land.
Robert Björkenwall, frilansjournalist, (070-578 61 95)
robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
följer amerikansk, brittisk och nordisk politik sedan många år
posted by rbjorkenwall at 5:47 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home