Rikta sökarljuset mot skattefusket

(Krönika i NSD 29 nov. 2007 m fl)
Rikta sökarljuset mot skattefusket

Det fusk som kan finnas och finns i bruket av våra socialförsäkringar och a-kassa ska inte tas till intäkt för att försämra trygghetsförsäkringarna, för det drabbar verkligen fel grupper och vore att kasta ut barnet med badvattnet.

Sedan är det en annan sak att fusk där det finns ska beivras och stävjas.
Men det kan knappast ske med stöd av på den slarviga, märkliga och på uppenbarligen mycket subjektivt tyckande baserade undersökning som näringslivsekonomerna Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv och Fredrik Bergström i Handelns Utredningsinstitut nyligen presenterade på "maktens klotterplank" (DN debatt).

De skrev om vårt påstått storfuskande - 95 procent! -- svenska folk. Snarare är det ett mirakel att välståndet i det arbetssamma Sverige nått sådana höjder, att omvärlden förundras och avundas oss.

Långt intressantare och viktigare än två näringslivslobbyisters så kallade studie är en färsk rapport från Skatteverket.

Staten snuvas årligen på 133 miljarder kronor i skatter. 133 tusen miljoner kronor i skatteundandraganden är ett svindlandet stort belopp.

Företag, små såväl som medelstora och stora (= Svenskt Näringslivs medlemmar), står för drygt 71 procent av skattefusket eller 95 miljarder kronor.

Rika privatpersoners obeskattade tillgångar, undangömda i utlandet, står för nästa stora post - 10 miljarder kronor (förmögenheter som alliansregeringen nu vill ge skatteamnesti åt.)

Det här är för folkhushållet i gemen besvärliga ting, och visar vartåt sökarljuset för fibblande och fusk snarare ska riktas. Nämligen mot dem som redan har mycket och gärna vill ha ännu lite mer, även via skatteundandraganden. Samtidigt är, föga överraskande, den överväldigande delen av svenskarna inga skattefuskare.

Nittio procent av alla skatter, eller 1 300 miljarder kronor, betalas in utan vare sig kontroller eller påminnelser, konstaterar Mats Sjöstrand, generaldirektör för Skatteverket.

Men var det någon som hörde någon från Reinfeldts alliansregering - finansminister Anders Borg eller någon av partiledarna - kommentera Skatteverkets nya rapport? Nä, jag tänkte väl det.

Sånt passar inte riktigt in i agendan och "körschemat" för den borgerliga regering som nu mest är inriktad på att lugga sjuka, förtidspensionerade, arbetslösa, pensionärer och andra utan stora reserver för att man i gengäld ska kunna gynna de redan välmående och rika med nya, stora skattegåvor från svenska folket.

Men tack Skatteverket för er nyttiga rapprt. Den visar tydligt var de stora pengarna finns i jakten på fuskare och fibblare i Sverige.

Robert Björkenwall

Odell - kan han inte göra något rätt när han ska sälja statlig egendom?

Krönika i Gotlands tidningar 21 november

Byt ut utförsäljningsminister Mats Odell

Ska det vara helt omöjligt för alliansens utförsäljningsminister Mats Odell, kristdemokraterna, att hitta någon som kan leda privatiseringen av statliga företag?

Efter att statssekreterare Urban Funehed och utförsäljningsgeneral Karin Forseke, båda från skandalbolaget Carnegie, avgått måste frågan ställas på nytt.

Nye ordföranden för bolagsförsäljningen, Bengt-Åke Nilsson, har nämligen också han, visar det sig, stora intressen i företag, Handelsbanken med flera, som kan komma att beröras av privatiseringarna.

Exempelvis utförsäljningen av statliga bolånepressaren SBAB och delstatliga banken Nordea. Dagens Nyheters genomgång visar att Nilsson äger aktier för totalt drygt fyra miljoner kronor. Bland annat aktier i Handelsbanken för cirka en miljon kronor -ett företag som kan tänkas vara en köpare av statens aktier i banken Nordea.

Dessutom aktier för omkring 450 000 kronor i fastighetsbolagen Fabege och Hufvudstaden, som kan tänkas vara en möjlig köpare till statliga Vasakronan.

Under mandatperioden planerar regeringen att sälja statlig verksamhet för 200 miljarder kronor. Ingen liten slant precis. Stora värden står med andra ord på spel.

Oron för hur det ska gå blir inte direkt mindre av att det är ständigt denne Mats Odell som är ansvarigt statsråd för den här miljardrean av offentlig egendom. Den ena personen efter den andra ifrågasätts och tvingas bort, därför att Odell uppenbarligen inte klarar uppdraget som statsråd.

I stället borde man återgå till att förvalta medborgarnas kapital på det pragmatiska och förnuftsstyrda sätt, som svenska folket har rätt att kräva.

Men så lär tyvärr inte ske, så länge ideologienögdhet styr hanteringen av folkets gemensamma egendom. Det ännu långt kvar till nästa val, då chansen finns att pensionera bort kristdemokraten Mats Odell från ett jobb, som han redan visat sig inte vara vuxen.

Robert Björkenwall

Labor vinnare i november-valet i Australien

(Krönika i Piteå-tidningen 5 november, Gotlands tidningar 12 nov. 2007, NSD 15/11 och Aktuellt i politiken 19/11)

Efter mycket tövande har nu den konservativa premiärministern och Bush-kompisen John Howard låtit meddela att det stundar nyval till parlamentet i Canberra i "down under"-nationen Australien. Det blev till slut, som många trodde, ett förtida november-val. John Howard varken ville eller kunde dra på beskedet längre, trots fortsatt dåliga opinionssiffror för den sittande regeringen. "Howard needs miracle" (Howard behöver ett mirakel för att vinna), som The Daily Telegraph skrev samtidigt som beskedet om parlamentsvalet offentliggjordes. Enligt The Australian och annan morgonpress så leder Labor med 45-48 procent i väljarstöd mot 39-40 procent för John Howards konservativa två-partikoalitionsregering. Hela 60 procent tycker att Labor-ledaren Kevin Rudd, f d aussie-ambassadör i Stockholm, sköter sig bra mot bara 47 procent för sittande premiärminster John Howard.

Utsikterna är således inte goda och tenderar snarare att bli ännu lite sämre för George Walker Bush-kompisen, den konservativa John Howard och hans koalitionsregering som suttit tio år vid maktens grytor i huvudstaden Canberra. I nuläget kämpar regeringen Howard nämligen, enligt en av många opinionsmätningar, under med 57 procent för oppositionspartiet Labor mot regeringskoalitionens 43 procent i väljarstöd. I praktiskt taget ingen mätning är gapet mindre än åtta till tio procentenheter till Labors fördel. Runt 60 procent av "aussie-väljarna" tror att det också kommer att bli maktskifte och att nästa premiärminister kommer att heta "Sverige-vännen" Kevin Rudd, Labor. Han är f d diplomat, pratar flytande mandarin (kan Kina) och tidigare utrikespolitisk talesperson för Labor innan han rätt nyligen blev ny Labor-ledare. Samtidigt pågår ett allt öppnare internt krig inom Howards sönderfallande regering där särskilt finansminister Peter Costello - Howards nästan givna efterträdare - skjuter hårt mot Howard och menar att han borde ha avgått för flera år sedan till förmån för honom själv, Peter Costello.

Samtidigt visar de fortsatt starka opnionssiffrorna för Labor att försöken till karaktärsmord tidigare i höst på Kevin Rudd i vissa aussie-media och bland Howards kampanjmakare inte ser ut att vara särskilt framgångsrika. Men det hindrar inte att slutveckorna i valkampanjen kan bli tämligen smutsiga, särskilt som John Howards konservativa tvåpartiregering kämpar i fortsatt opinionsmässig motvind. Därför kommer sannolikt en allt nervösare omgivning runt den konservativa premiärministern Howard gör vad de kan för att genom diverse trix och försök till "karaktärsmord" om möjligt försöka stoppa upp Labors förväntade framgångar i väljarkåren.

En australisk politiker från de gröna har dock i aussiemedia raljerat över en sådan smutskastnings-story för några månader sedan om Kevin Rudd i aussiemedia med ett konstaterande att det är långt värre med en fullständigt nykter australisk premiärminister som John Howard (en slug räv som klarat flera tidigare omval) som fört in Australien i Irakkriget i sällskap med amerikanarna än en berusad oppositionsledare som gått på lokal i mindre lämplig miljö. En kommentar som fått många aussieväljare att dra på munnen och mena att det Rudd gjorde vid ett tillfälle när han var på lyset år 2003 i New York var lättare att förstå än vad den nyktre Howard gjorde när han drog in Australien i Bush allt mera misslyckade krigsäventyr i Irak.

Fortsatt goda opinionssiffror för Rudd personligen och för Labors valchanser visar så här långt att det nervösa kampanjläget runt John Howard inte ens med smusiga kampanjmetoder ser ut att kunna vända nuvarande stabila opinionsläge under de få veckor som nu återstå till valdagen. Främst därför att allt fler aussieväljare nu är trötta på John Howards konservativa styre och aussietruppernas deltagande i Bush-administrationens misslyckade Irak-krig. Men också för att Labor denna gång bedöms ha ett ekonomisk-politiskt program som inger förtroende. Det gäller även i stora delar av den övervägande konservativa "aussie-pressen".

Därför är Kevin Rudds och Labors chanser fortsatt goda eller snarare mycket goda vad gäller chansen att erövra makten i Canberra från den konservativa ringräven John Howard. I så fall är aussie-Labors många år (= fyra mandatperioder) i den politiska kylan över lite innan 2007 övergår i 2008. Lägg till detta att Labor redan - och i många fall sedan många år - styr flertalet delstater i Australien.

Inte ens försöket från den allt mera pressade premiärministern John Howards sida att misskreditera Labor för deras arbetsmarknadspolitik - påstås sitta i knät på facket -och för stödet till kollektivavtalet som främsta metod att reglera de aussie-anställdas löner vinner stöd ens i media i Australien. Där konstaterar man bara kallt att kollektivavtalet - med hänvisning till färsk statistik från Australian Bureau of Statistics - redan nu är den klart främsta metoden att bestämma lönerna på arbetsmarknaden i Australien. "Himlen faller inte ner" (som t ex The Australian skriver den 30 augusti.) bara för att nuvarande 41 %-iga kollektivavtalsreglering av alla löner i Australien skulle bli ännu större och mera allmänt förekommande. Inte leder det till att "jobb förstörs" (Howards argument) bara för att ännu lite fler löntagare i Australien får sina löner och anställningsvillkor reglerade via kollektivavtal.

Mycket, för att inte säga allt mer, talar i nuläget för att det blir ett maktskifte i november i Australien. Efter en - som också oppositionsledaren Kevin Rudd tror - smutsig valrörelse ser det för dagen att John Howards konservativa styre nu har nått vägs ände.

Den politiska journalisten Barrie Cassidy och hans panel The Insiders konstaterade 4 nov. i TV-nyheterna ABC att det aldrig har hänt tidigare i Australiens politiska historia att en opposition har haft ett konstant opinionsövertag på runt eller över 8% under ett halvårs tid före ett parlamentsval. Därför är det nog inte precis orimligt att räkna med att Australiens nästa premiärminister heter Kevin Rudd och inte John Howard.

Även i den annars med Howard-lägret oftast politiskt sympatiserande "aussie-pressen" (Rupert Murdoch-ägd och annan) har man redan mer eller mindre tydigt slagit fast av Howard-regimen är slut och att det är bättre nu för Australien av Kevin Rudd och Labor tar över styret i Canberra efter valet den 24 november.
Robert Björkenwall
frilansjournalist,(robert.bjorken@telia.com)

Moderatstämman - och valet 2010

Krönika i Gotlands tidningar 1 november 2007

Moderatstämman - grunden för en valseger också 2010

Statsministern och moderatledaren Fredrik Reinfeldts inledningstal till moderatstämman i Gävle var inte helt oävet.

Exempelvis när han knöt an till David och Goliat-temat och ställde frågan hur moderaterna kunde vinna valet 2006, när socialdemokraterna hade det så väl förspänt. Och visst, där har han en poäng.

Men det var ju inte så mycket moderaternas och alliansens styrka, som slarv och oskicklighet hos socialdemokraterna under 2005-2006 i kombination med trötthet över Göran Perssons person, som sist och slutligen fällde avgörandet till den borgerliga alliansens fördel den 16 september 2006.

Men Reinfeldt vore inte Reinfeldt om han inte på moderatstämman rätt snart frestades, att ta till rätt demagogiska trix, när han skulle polemisera mot den socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlin. Hon anser att socialdemokratin skapade 93000 nya jobb under sitt sista år vid makten.

Plusjobb eller nystartjobb
Reinfeldt ville räkna bort de 13 000 socialdemokratiska plusjobben, som han ansåg inte vara några "riktiga jobb". Medan däremot högeralliansens 12 000 nystart-jobb var något helt annat. Vari ligger skillnaden?

Det handlar i båda fallen om subventionerade jobb för dem, som annars har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Må sedan vara att subventionerna är något olika utformade.

Uppenbarligen är det en känslig sak i det moderata lägret, att man ständigt påminner Reinfeldt & co, att de faktiskt fick en extrem högkonjunktur, att surfa vidare på av den avgående socialdemokratiska regeringen.

En annan sak är sedan, att det onekligen krävs en viss begåvning av socialdemokraterna, att förlora makten i ett så gynnsamt läge. Men väljarna (läs medelklassen) insåg inte heller innan det var för sent, att greppet från den borgerliga alliansen, att lova att minska arbetslösheten (och "utanförskapet") i mångt och mycket bara var ett svepskäl för att sänka skatten, vilket medelklassen gick på.

Bekymret för Reinfeldt är att kartan inte stämmer med terrängen. Det blev inte de, som varit arbetslösa längst, som fick de nya jobben. Andra trängde sig före.

Utanförskapet inte bara bestod, utan ökade med 12000 personer på ett år för dem, som varit arbetslösa i mer än sex månader.

Högeralliansen har inte heller lyckas få ner antalet, som förtidspensioneras. Det var tvärtom 2000 fler, som försvann via förtidspension från arbetsmarknaden under högeralliansens första år.

Dessa och andra obehagliga fakta låtsades inte Fredrik Reinfeldt om i talet på stämman i Gävle. Moderaterna har inte under det år de suttit vid makten precis kunnat skörda frukterna i form av höga siffror i opinionsmätningarna. Populariteten har i stället gradvis dalat.

Gör inte som de säger
Den som vill veta varför, läs höstbudgeten: De borgerliga partierna med moderaterna i spetsen sa en sak i valrörelsen, men genomför i själva verket något helt annat. Försämringar kläs i ord som "förnyelse" eller helt fräckt som "reformer".

Moderaterna är proffs på nyspråk och allehanda PR-trix, men verkligheten motsäger vad deras munnar säger.

Finansminister Anders Borg var ingenjören bakom moderaternas taktiskt betingade förnyelse och Fredrik Reinfeldt var PR-ansiktet, som presenterade konceptet för väljarna. På det och på socialdemokraternas egna misstag och slarv, vann de valet.

Men redan efter ett år i regeringsställning ser vi början på sönderfall. De fyra allianspartierna är inte alls så överens längre. Alla moderater är inte heller sams. Fler försämringar i arbetsrätten behöver genomföras, anser många. Partiledningen står ännu emot och tar därmed risken att förlora röster till "de nya mauderaterna".

För några dagar sedan stack partisekreterare Per Schlingmann ut hakan: "Om vi har modet, att fortsätta utvecklas och förnya vår politik, kan vi växa oss ännu större i nästa val."

Tyst om växande klassklyftor
Det blev också moderatstämmans viktigaste uppgift. Fortsatt verbal rörelse mot mitten och retorik, som går ut på att de "nya moderaterna" är fortsatt nya och nu även vill värna välfärden, men talar tyst om växande klassklyftor och gåvor till de redan rika. De gör allt för att vinna också valet 2010. Först därefter ska det verkliga systemskiftet genomföras i Sverige.

Det var Borgs, Reinfeldts och Schlingmanns budskap på innerplan till de moderata stämmoombuden i Gävle. De fattade galoppen och med smärre undantag röstade enligt partiledningens önskan.

Robert Björkenwall