Är lobbyismens guldålder över nu i Sverige

Det är inte precis obekant att det varit strålande tider för lobbyisterna och spekulanterna i välfärdsbranscherna i Sverige åtminstone de senaste 25-30 åren. I mångt och mycket som en konsekvens av framväxten av privata, vinstdrivna välfärdsföretag som köpt in sig och skott sig på skattefinansierade, privata skolföretag, HVB-hem, vård- och omsorgsföretags olika tjänster. Och det med många skandalöst illa erbjudna tjänster som bara ytterst sällan stoppats av oftast tandlöst fungerande samhälleliga kontrollmyndigheter. Delvis så också för att lobbyistfirmor (PR-bolag etc.) köpt över politiker, f.d. statsråd och andra, och de sedan gjort ”sitt” för att bromsa och stoppa varje ansats till att lagstiftningsvägen bättre reglera såväl lobbybranschen som den råbrutala vinstjakten inom välfärdstjänsterna inom skolan, omsorgen och vården. Därför har just inget hänt att ändra på detta. Varken när det gäller att få bort vinstjakten och de växande kvalitetsbristerna i olika välfärdstjänster. Eller när det gäller lobbyisternas verksamhet och i stort sett obefintliga insyn i hur dessa lobbyister påverkar olika politiska beslut eller ens vilka dessa lobbyister träffar i politiska maktens korridorer. Sverige har redan alltför länge inte haft just några som helst krav på insyn i hur lobbyföretagen påverkar politiken och på vilkas uppdrag de så gör. Inte ens ett enkelt register med dessa företag finns men är nu, mycket sent, på väg att införas. Men sannolikt ytterst tunt och mest lite pliktskyldigt infört av Kristerssons Tidö-regering. Det här lär inte alls tillfredsställa S-kongressens ombud på kommande partikongress i Göteborg i skiftet maj/juni. Mer än så lär krävas innan ombuden blir nöjda. En sannolikt livlig och kritisk debatt – utifrån ett antal motioner etc. – lär det bli. Och inte heller partiledningen lär komma undan kritik om de nöjer sig med alltför blygsamma riktlinjer och regleringar av såväl lobbybranschen som de vinstjagande välfärdsföretagen. Jag har tidigare recenserat bland annat Klenells granskande bok (Bananrepubliken Sverige) om hur politiker, välfärdskapitalister och PR-byråer utarmar demokratin. Mats Engströms bok Skuggspel. Om dold påverkan på politiken (Fri tanke förlag) belyser väl samma problem med lobbybranschen. Mats har betydande egen erfarenhet med sitt tidigare förflutna som journalist, politisk sakkunnig, statssekreterare etc. – och med specialkunskaper i miljö- och energipolitik. Båda dessa böcker, liksom flera motioner (från Täby, Umeå etc.) på S-kongressen, ger utmärkt bränsle till den debatt som är att vänta på kongressen. Det skulle inte heller förvåna om ett och annat ombud på kongressen blir arg och retad av det faktum att på S-kongressen kommer det att finnas gott om montrar från olika privata välfärdsföretag och lobbyister. Andra har nog inte råd eftersom avgiften för en 6 kvadrat stor monter kostar hela 47 000 kr. Vill man ha 9 kvadrat så kostar det ännu mer – 53 000 kr. Det har inte ideella och fackligt finansierade tankesmedjor och andra alls råd med. Det skulle inte förvåna mig alls om en del ombud blir provocerade av det här, om de får reda på hur dyrt det faktiskt är att ha en liten infomonter på S-kongressen i Göteborg. Är det inte lite väl utmanande att göra så här? Eller vad tror ni? Är lobbyisternas guldålder över nu i Sverige? Kanske, kanske inte – ändå. Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Arbetarbladet 20/5, Sydöstran 22/5 m fl) https://demokraatti.fi/ar-lobbyismens-guldalder-over-nu-i-sverige

Barnsoldater - om unga barn i krimgängen

I mediehypen efter Vörå-killarnas Bada bastu-odyssé i Eurovision känns det lämpligt att fördjupa sig i juristen, opinionsbildaren och författaren Evin Cetins uppföljande bok om kriminella unga i hennes och medförfattaren Jens Liljestrands "Barnsoldater" (Mondial förlag). Deras förra "Mitt ibland oss" (från 2022) gav en utmärkt introduktion och förståelse för mekanismerna bakom de senaste årens droghandelsdrivna krimgängs olika sprängningar, beställda mord och terror mot familjer i utsatta bostadsområden i Sverige. Evin Cetin har turnerat runt och berättat om dessa mekanismer bakom allt detta - och om de unga barnen i åldern 15-17 år, ibland ännu yngre, som gången rekryterar som utförare av handlingarna. Och nu kommer uppföljaren om dessa barnsoldater i en ny, bra bok. Och det är Evin Cetin, som tidigare försvarsadvokat, väl skickat att berätta mer om - och alldeles särskilt med fokus på just de unga barnen. Dessa som hon själv mött som försvarsadvokat och nu senare intervjuat inför denna sin andra bok. Noteras här ska att redan i förordet till boken lyfts hårda åklagarfakta fram om hur förberedelser och anstiftan till mord ökat med 2 500 procent sedan 2013. Från 16 år 2013 till 395 år 2024, kanske blir de färre eller ungefär lika många när vi har facit för 2025. En annan siffra som tyvärr påverkat Tidöregeringens åtgärder mindre än alla dessa popcornfrekventa straffskärpningar är vad som händer med de dömda gängunga. Hela 91 procent av de till gängen kopplade unga som dömts till slutet ungdomsvård (inom SIS) mellan åren 2013 och 2022 återföll i krimbrott. Som Evin Cetin visar i sin nya bok så finns ju, belagt i krimforskningen, ett cyniskt växelspel mellan knarkhandeln och behovet av ny påfyllnad av barn för nya knark- och morduppdrag i gängens krig om marknaderna. Lättledda barn som i gängen söker trygghet, respekt och samhörighet i en gemenskap som de inte riktigt lyckas få i sina hem och familjer. Och väl där inne i gängen så finns bara ytterst sällan en väg ut ur gängen. Och notera att numera letar gängen inte bara barnrekryter i utsatta områden utan även, som 15-åriga Zohail berättar i boken, utan ävn efter "svensk-svenskar" som inte är tidigare kända av polisen eller annars fastnar i olika kontroller. Det intressanta med Zohails berättelse är också att han själv lyckats ta sig ur gängens grepp och nu går i skola - och inte längre säjer droger. Fler unga borde få samma möjlighet och andra chans till ett bättre liv. Men på det gör Tidö-regeringen långt färre satsningar, och på alldeles för få förebyggande insatser Men som en annan, Karim, i boke säger: polisen styr numera på gatorna men gängen styr i den digitala världen, där ungdomarna finns. Och där finns även medelklassens barn, läkarens son och lärarinnans dotter. Också de kan bli rekryterade till gängen och leva sitt "andra liv" på nätet. "Varför tar de (föräldrarna) inte skärmdumpar, varför bevakar de inte telefonerna hårdare?", säger Karim. Som Evin Cetin sagt i många sammanhang så handlar allt ytterst om narkotikan. Vi knäcker inte gängkriminaliteten utan att knäcka narkotikaomsättningen. Och nyrekryteringen av unga barnsoldater kräver ett batteri av olika förebyggande insatser - redan tidigt i förskolan, skolan och på deras fritid. Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Arbetarbladet, Helsingfors 22/5 m fl) https://demokraatti.fi/recension-barnsoldater-om-unga-barn-i-kriminella-gang