Socialdemokraterna, valmanifestet och hur det möjligen går den 9 september

Den 9 september är det riksdagsval i Sverige. Inför detta avgörande har socialdemokraterna nu redovisat sitt valmanifest i förhoppning om att löftena där ska ge Löfven och S ytterligare en mandatperiod att styra Sverige. Väljarna känner rimligen igen socialdemokraterna i det socialdemokratiska valmanifestet som nu har presenterats. Här finns ett tydligt ställningstagande om att välfärden går före den borgerliga alliansens stora mångmiljard stora skattesänkningar. Här finns förslag på investeringar i samhällsbygget och välfärden som har en tydlig socialdemokratins prägel. Valmanifestet redovisar hur S i regeringsställning har styrt Sverige under de senaste fyra åren, och som resulterat i att sysselsättningen har ökat med drygt 300 000 och underskotten i statens finanser har vänts till överskott och statsskulden är den lägsta sedan 1977. Denna ekonomiska styrka vill nu socialdemokraterna använda till investeringar och reformer som ökar tryggheten, välfärden och jämlikheten de kommande åren. Detta genom att det ska bli 100 000 fler utbildningsplatser, kommunsektorn ska få 20 nya välfärdsmiljarder, samt att det satsas 15 friska miljarder kr på vård, skola och omsorg och att det sker en nödvändig fortsatt utbyggnad och upprustning av trafikens infrastruktur. Satsningar som ska ge minst 14 000 fler anställda inom vården (den viktigaste valfrågan för väljarna!) och att det byggs fler äldreboenden. De i manifestet utlovade satsningarna handlar också om fortsatt kamp för att få ner arbetslösheten ytterligare, en trygg arbetsrätt (fler säkra och fasta anställningar), fortsatt stort bostadsbyggande och investeringar i miljö och att motverka den globala uppvärmningen. För det stora och växande pensionärskollektivet utlovas att de orättvisor som ännu finns i beskattningen – arv från de borgerliga regeringsåren 2006-2014) – ska bort och pensionerna höjas med 5 000 kr per år för alla med låga och måttliga pensioner. Det handlar också om att sätta stopp på privat vinstjakt i den skattefinansierade välfärden, öka antalet polisanställda med 10 000 och öka antalet uppklarade brott. Och inte minst viktigt för barnfamiljerna så utlovas nu en extra veckas ledighet per år för respektive i familjer med barn i åldrarna 4-16 år, en “familjevecka” som ska underlätta livspusslet och berör 900 000 svenskar. Kanske en riktig “game changer” i valrörelsens slutspurt? Och oppositionen är sur över detta i olika grad. Kallar det “valfläsk” eller mera försiktigt för “sympatiskt” men tycker givetvis att socialdemokraterna borde satsat de dryga fem miljarder kr som familjereformen kostar på annat angeläget. Men bakom den kritiken kan man spåra en viss oro för att reformen kan visa sig bli väl emottagen av inte minst alla tidsmässigt hårt pressade barnfamiljer. Inte minst då arbetarklassen som ofta har mycket svårt att jobba hemma eller ta barnen till jobbet när de har lediga dagar i skolan. Förslaget kan med tanke på hur pressade och klämda mellan arbete och barn som många småbarnsfamiljer är idag ge minskade sjukskrivningar, ökad produktivitet (man jobbar ikapp). I detalj innebär S-förslaget att det för en familj, bestående av två föräldrar med ett gemensamt barn, tio extra lediga dagar per år i tolv år. Totalt alltså 120 dagar, vilket .kan jämföras med de 480 dagar som en familj har att dela på i dagsläget. Det innebär för enbarnsfamiljen en ökning i antal dagar med 25 procent. För föräldrar med fler barn blir ökningen i procent inte lika stor eftersom de extra lediga dagarna inte gäller per barn. Ekonomiskt ska ersättning beräknas enligt vabb-reglerna (vård av sjukt barn), enligt Försäkringskassan. Taket är knappt 80 procent av en månadslön på omkring 28 400 kronor i månaden. Så rent ekonomiskt gynnar förslaget lägre betalda eftersom de förlorar mindre på att vara hemma. Förslaget har ett tydlig klassperspektiv således. Strikt nationalekonomiskt föreligger inga invändningar mot förslaget eftersom det är ett val man gör hur ska man ta ut en standardstegring. Ska man ta ut den i form av kortare arbetstid eller i form av högre disponibla inkomster. Ur ett nationalekonomiskt perspektiv är det legitimt att göra på båda sätten. Det är ett val som har att göra med värderingar, som professorn i nationalekonomi Lars Calmfors sagt. Kanske lyfter den här reformen – berör 900 000 personer - ihop med övriga välfärdssatsningar på 35 miljarder kr på skolan, vården, äldreomsorgen etc Löfven och Socialdemokraterna mot kanske 26,5-27 procent eller mer i väljarstöd på valdagen den 9 september!? Inga 30 procent men ändå bättre än vad de senaste månadernas opinionssiffror legat på för socialdemokraterna. Och ihop med Vänstern och Miljöpartiet skulle det göra att de rödgröna fortsatt blir klart större än den borgerliga alliansen men med högerpopulistiska SD – med kanske 17 proc i stöd - som vågmästare i nya riksdagen. Vilken sorts regering detta sedan kan ge för Sverige är allt annat än givet om valresultatet skulle bli så. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i Arbetarbladet https://demokraatti.fi/analys-socialdemokraternas-familjevecka-kan-bli-en-game-changer-i-svenska-valet)30/8 m fl)

Tid för eftertanke och reflektion om högerpopulismen och valet den 9 september

I tider som dessa med Trump, klimatförnekare och växande antal länder med starka eller rent av dominerande högerpopulistiska partier finns det många och goda skäl att ställa sig frågan: Hur kommer det sig att populismen växer i nästan alla länder på alla kontinenter, samtidigt? Självfallet handlar det här inte att det är någon social smitta och heller inte att folk skulle vara primitiva och outbildade varelser, så som diskussionen har förts i vissa kretsar. Förklaringen till högerpopulismens genomslag är, enligt många som närmare analyserat dess uppkomst och rötter, i stället i huvudsak det nyliberala epokskiftet (marknadifieringen m m) och socialdemokratins försvagning och gradvisa förflyttning mera mot mitten. Detta samtidigt som S tonat ner sin samhällskritiska ådra och därmed också marginaliserat sig själv som valbar politisk kraft. Det gäller exempelvis i Frankrike, Nederländerna och Italien. Föreställningen om att samhället/det allmänna dragit sig tillbaka och i ökad grad gjort marknad av också centrala välfärdsområden som vård, skola och omsorg. Att samhällets åtagande snävats in och politiken tagit steg tillbaka, och känsla hos fler av “övergivenhet” och att det går utför är central i diskussionen om populismens mekanismer och framväxt. Flyktingkrisen och migrationen har då nyttjats flitigt att högerpopulistiska partier för att blåsa upp motsättningarna i den politiska debatten. Tudelningen och de växande klyftorna mellan stad och land hör också hit som en delförklaring. Samtidigt som den hållningen att saker och ting i samhället blivit sämre för många kritiseras också från flera håll för att vara onödigt svartsynt. Något som rent av sägs spela konservativa krafter i händerna och ge högerpopulistiska krafter och politikermissnöjet luft under vingarna. Förvisso sant i många länder i vår omvärld som på senare tid – i politikermissnöjets spår – lett till att högerpopulismen rent av fått makten i en brutal, diktatorisk form i t ex Ungern. Men så också i tidigare stabila folkligt väl förankrade länder som Österrike, Italien m fl. Och delvis så även i Nederländerna, grannländer som Danmark, Finland och Norge; lett till att högerpopulistiska partier antingen ingår i borgerliga regeringar eller är dessa regeringars stödpartier i parlamentet. Är det då så illa i Sverige i dag? Finns faran även här för att högerpopulismen och viljan att ge etablissemanget fingret växer sig starkare även i Sverige? Ja, det beror på vem du pratar med, men vissa upplever det onekligen så. Känner sig förbannade och icke sedda. Och kan och kommer att ta en SD-valsedel för att demonstrera sitt missnöje på valdagen, många av dessa inte av övertygelse eller för att de skulle vara rasister utan för att de är frustrerade och arga. Också vanliga löntagare eller pensionärer som dock skulle bli de första och största förlorarna på om SD-förslagen och/eller den borgerliga alliansens skatte- och välfärdsnedrustande politik skulle genomföras i praktiken. Men sämre a-kassa, försämringar av arbetsrätten, nedskärningar i samhällets stöd till sjukvården, äldreomsorgen, sämre tandvård och mycket annat i den vägen. Det pratas ibland också – inte utan rätt - om att globaliseringens offer som röstar på högerpopulismen, eller så röstar de inte alls. Det ligger en del i detta – i såväl bakom Trumps framgång i USA som att Storbritannien folkomröstat att lämna EU (Brexit) som bakom populistpartiernas framgångar och löft dem till regeringsmakten i Italien och Österrike. En realitet är t ex att det idag också i vårt land – i kombination med urholkad a-kassa etc - är jättemycket svårare i dag för arbetargrabbar som inte tycker att det är kul att plugga. De har svårare att hitta jobb om de inte har en fullgod yrkesutbildning av något slag, trots att vi har brist på truckförare, plåtslagare och andra liknande hantverksyrken. Eller om de skulle råka bli av med jobbet de tidigare haft och saknar en yrkesteknisk utbildning av något slag för att få jobb i något bristyrke. För åter andra har det blivit bättre. Det gäller t ex för kvinnor och unga tjejer, de klarar sig bättre i skolan och fullföljer sina utbildningar och får oftare och lättare jobb än unga grabbar. Och för höginkomsttagarna har utvecklingen i Sverige också blivit bättre. Sedan finns ju också det man kallar för strukturella problem, detta att välfärdspremien inte räcker till för alla. Vi skulle behöva på lite sikt att – med en åldrande befolkning och olika brister i välfärden behöva ta in lite mera i skatt, inte sänka skatterna som de borgerliga och även högerpopulistiska SD vill göra i lite olika hög grad. Sjukförsäkringen borde t ex behöva förbättras och ge ett bättre inkomstskydd vid sjukdom, tandvårdsförsäkringen bli bättre, pensionerna behöva höjas och annat liknande. Vi behöver också satsa mer på en bättre fungerande järnväg och annan kollektivtrafik och minska våra klimatskadliga och temperaturhöjande utsläpp, något som kräver investeringar i mångmiljardklassen under en lång följd av år. Det begriper nog allt fler efter årets varmaste sommar på 260 år. Högerpopulistiska SD som t ex har förslag om att skrota väderleksrapporterande och väderleksforskande SMHI och är det mest klimatförnekande partiet i Sverige riksdag är då den mest olämpliga politiska kraft att hålla i handen när polarisen smälter, torrsomrarna blir fler och återkommande och höststormarna svämmar över gator och torg i våra lågt liggande städer som Göteborg och andra. Som socialdemokrater i Sverige och Norden tror vi – liksom andra progressiva krafter – att människan tillsammans med andra kan förändra och bygga ett ännu bättre, rättvisare och mera sammanhållet och klimatsmart samhälle - för alla och inte bara vissa. Men då måste vinsterna i välfärden bort – och det tycker också 70 procent av svenska folket som framgår av mätningar vid Göteborgs universitet (SOM-institutet där) men inte så alliansens borgerliga partier eller populistiska SD som låtit sig köpas av privata välfärdslobbyisterna. Ett klokt ansvarstagande och framtidsbyggande parat med en ännu starkare samhällskritisk ådra att vilja göra ett i grunden mycket bra landet ännu bättre och rättvisare är vad Sverige nu behöver för de kommande fyra åren. Men valet är ditt den 9 september! Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com Anm. Lästips: Prof Sverker Gustavsson, Claes-Mikael Jon och Ingemar Lindberg “Vad krävs för att rädda demokratin?. En i tider som dessa synnerligen läs- och tänkvärd bok att ta till sig innan man lägger sin röst den 9 september i Sverige Amerikanske författaren, riskkapitalisten JD Vance, skriver om sin egen fattiga släkt i en bygd präglad av nedlagda fabriker och hög arbetslöshet i läsvärda Hillbilly Elegy. Väljare som dessa röstade fram Donald Trump som USAs president. Anm: Här ytterligare trådar att spinna vidare på för den intresserade: Hur kommer det sig att de så kallade nationalisterna och Sverigevännerna öppet svartmålar, är klimatförnekare och förtalar Sverige? Är de så korkade att de inte fattar bättre? Det är nog inte så troligt. Är de så okunniga att de inte vet bättre? Också mer troligt. Vet de att de faktiskt har fel men av någon anledning är så förbannade och bittra att de skiter i det? Mest trolig förklaring. De vill ge eliterna fingret i protest och ilska och det blir då överordnat allt annat. (Publicerad också i Arbetarbladet - https://demokraatti.fi/tid-for-eftertanke-och-reflektion-om-hogerpopulismen-och-svenska-riksdagsvalet-den-9-september - m fl)