Tid för eftertanke och reflektion om högerpopulismen och valet den 9 september

I tider som dessa med Trump, klimatförnekare och växande antal länder med starka eller rent av dominerande högerpopulistiska partier finns det många och goda skäl att ställa sig frågan: Hur kommer det sig att populismen växer i nästan alla länder på alla kontinenter, samtidigt? Självfallet handlar det här inte att det är någon social smitta och heller inte att folk skulle vara primitiva och outbildade varelser, så som diskussionen har förts i vissa kretsar. Förklaringen till högerpopulismens genomslag är, enligt många som närmare analyserat dess uppkomst och rötter, i stället i huvudsak det nyliberala epokskiftet (marknadifieringen m m) och socialdemokratins försvagning och gradvisa förflyttning mera mot mitten. Detta samtidigt som S tonat ner sin samhällskritiska ådra och därmed också marginaliserat sig själv som valbar politisk kraft. Det gäller exempelvis i Frankrike, Nederländerna och Italien. Föreställningen om att samhället/det allmänna dragit sig tillbaka och i ökad grad gjort marknad av också centrala välfärdsområden som vård, skola och omsorg. Att samhällets åtagande snävats in och politiken tagit steg tillbaka, och känsla hos fler av “övergivenhet” och att det går utför är central i diskussionen om populismens mekanismer och framväxt. Flyktingkrisen och migrationen har då nyttjats flitigt att högerpopulistiska partier för att blåsa upp motsättningarna i den politiska debatten. Tudelningen och de växande klyftorna mellan stad och land hör också hit som en delförklaring. Samtidigt som den hållningen att saker och ting i samhället blivit sämre för många kritiseras också från flera håll för att vara onödigt svartsynt. Något som rent av sägs spela konservativa krafter i händerna och ge högerpopulistiska krafter och politikermissnöjet luft under vingarna. Förvisso sant i många länder i vår omvärld som på senare tid – i politikermissnöjets spår – lett till att högerpopulismen rent av fått makten i en brutal, diktatorisk form i t ex Ungern. Men så också i tidigare stabila folkligt väl förankrade länder som Österrike, Italien m fl. Och delvis så även i Nederländerna, grannländer som Danmark, Finland och Norge; lett till att högerpopulistiska partier antingen ingår i borgerliga regeringar eller är dessa regeringars stödpartier i parlamentet. Är det då så illa i Sverige i dag? Finns faran även här för att högerpopulismen och viljan att ge etablissemanget fingret växer sig starkare även i Sverige? Ja, det beror på vem du pratar med, men vissa upplever det onekligen så. Känner sig förbannade och icke sedda. Och kan och kommer att ta en SD-valsedel för att demonstrera sitt missnöje på valdagen, många av dessa inte av övertygelse eller för att de skulle vara rasister utan för att de är frustrerade och arga. Också vanliga löntagare eller pensionärer som dock skulle bli de första och största förlorarna på om SD-förslagen och/eller den borgerliga alliansens skatte- och välfärdsnedrustande politik skulle genomföras i praktiken. Men sämre a-kassa, försämringar av arbetsrätten, nedskärningar i samhällets stöd till sjukvården, äldreomsorgen, sämre tandvård och mycket annat i den vägen. Det pratas ibland också – inte utan rätt - om att globaliseringens offer som röstar på högerpopulismen, eller så röstar de inte alls. Det ligger en del i detta – i såväl bakom Trumps framgång i USA som att Storbritannien folkomröstat att lämna EU (Brexit) som bakom populistpartiernas framgångar och löft dem till regeringsmakten i Italien och Österrike. En realitet är t ex att det idag också i vårt land – i kombination med urholkad a-kassa etc - är jättemycket svårare i dag för arbetargrabbar som inte tycker att det är kul att plugga. De har svårare att hitta jobb om de inte har en fullgod yrkesutbildning av något slag, trots att vi har brist på truckförare, plåtslagare och andra liknande hantverksyrken. Eller om de skulle råka bli av med jobbet de tidigare haft och saknar en yrkesteknisk utbildning av något slag för att få jobb i något bristyrke. För åter andra har det blivit bättre. Det gäller t ex för kvinnor och unga tjejer, de klarar sig bättre i skolan och fullföljer sina utbildningar och får oftare och lättare jobb än unga grabbar. Och för höginkomsttagarna har utvecklingen i Sverige också blivit bättre. Sedan finns ju också det man kallar för strukturella problem, detta att välfärdspremien inte räcker till för alla. Vi skulle behöva på lite sikt att – med en åldrande befolkning och olika brister i välfärden behöva ta in lite mera i skatt, inte sänka skatterna som de borgerliga och även högerpopulistiska SD vill göra i lite olika hög grad. Sjukförsäkringen borde t ex behöva förbättras och ge ett bättre inkomstskydd vid sjukdom, tandvårdsförsäkringen bli bättre, pensionerna behöva höjas och annat liknande. Vi behöver också satsa mer på en bättre fungerande järnväg och annan kollektivtrafik och minska våra klimatskadliga och temperaturhöjande utsläpp, något som kräver investeringar i mångmiljardklassen under en lång följd av år. Det begriper nog allt fler efter årets varmaste sommar på 260 år. Högerpopulistiska SD som t ex har förslag om att skrota väderleksrapporterande och väderleksforskande SMHI och är det mest klimatförnekande partiet i Sverige riksdag är då den mest olämpliga politiska kraft att hålla i handen när polarisen smälter, torrsomrarna blir fler och återkommande och höststormarna svämmar över gator och torg i våra lågt liggande städer som Göteborg och andra. Som socialdemokrater i Sverige och Norden tror vi – liksom andra progressiva krafter – att människan tillsammans med andra kan förändra och bygga ett ännu bättre, rättvisare och mera sammanhållet och klimatsmart samhälle - för alla och inte bara vissa. Men då måste vinsterna i välfärden bort – och det tycker också 70 procent av svenska folket som framgår av mätningar vid Göteborgs universitet (SOM-institutet där) men inte så alliansens borgerliga partier eller populistiska SD som låtit sig köpas av privata välfärdslobbyisterna. Ett klokt ansvarstagande och framtidsbyggande parat med en ännu starkare samhällskritisk ådra att vilja göra ett i grunden mycket bra landet ännu bättre och rättvisare är vad Sverige nu behöver för de kommande fyra åren. Men valet är ditt den 9 september! Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com Anm. Lästips: Prof Sverker Gustavsson, Claes-Mikael Jon och Ingemar Lindberg “Vad krävs för att rädda demokratin?. En i tider som dessa synnerligen läs- och tänkvärd bok att ta till sig innan man lägger sin röst den 9 september i Sverige Amerikanske författaren, riskkapitalisten JD Vance, skriver om sin egen fattiga släkt i en bygd präglad av nedlagda fabriker och hög arbetslöshet i läsvärda Hillbilly Elegy. Väljare som dessa röstade fram Donald Trump som USAs president. Anm: Här ytterligare trådar att spinna vidare på för den intresserade: Hur kommer det sig att de så kallade nationalisterna och Sverigevännerna öppet svartmålar, är klimatförnekare och förtalar Sverige? Är de så korkade att de inte fattar bättre? Det är nog inte så troligt. Är de så okunniga att de inte vet bättre? Också mer troligt. Vet de att de faktiskt har fel men av någon anledning är så förbannade och bittra att de skiter i det? Mest trolig förklaring. De vill ge eliterna fingret i protest och ilska och det blir då överordnat allt annat. (Publicerad också i Arbetarbladet - https://demokraatti.fi/tid-for-eftertanke-och-reflektion-om-hogerpopulismen-och-svenska-riksdagsvalet-den-9-september - m fl)