Trumps försonligare ton i hans kongresstal men vilken betydelse har det?

I sitt första tal – nu med manus! - inför delar av amerikanska kongressen natten mot onsdagen den 1 mars anslog Trump en mera försonlig ton och vädjade om samarbete mellan republikanerna och demokraterna i kongressen. Men i substansen var hans tal ändå tämligen tomt på konkreta besked om hur han tänker sig ersätta Obamacare (Affordable Care Act) som berör över 28 miljoner sjukvårdsförsäkrade amerikaner eller hur han tänker sig finansiera den gigantiska försvarsupprustningen som han utlovat. Demokraternas minoritetsledare i senaten, liksom representanthusets oppositionsledare Nancy Pelosi, var mycket syrliga i sina kommentarer efter Trumps tal på dessa och andra punkter. Trump har ännu inte redovisat något plan för hur allt ska finansieras, ex.vis 1000 miljarder dollarsatsningen på infrastrukturen (behöver rustas upp), den stora försvarssatsningen etc när skatterna samtidigt ska sänkas med rekordbelopp. Dessutom var, det som så ofta med Trump, också nu lite si och så med faktauppgifterna i hans tal. Visserligen är det, som New York Times konstaterade, korrekt att att över 43 miljoner amerikaner har det så knepigt att de måste få matkuponger.Sant är också att över 43 miljoner lever i fattigdom men den andelen har minskat jämfört med år 2010. Och när Trump påstod i sitt tal att hans förslag nu att öka försvarsbudgeten med tio procent till 603 miljarder dollar är en av de största någonsin. Men nyhetsbyrån AP noterar om det “skrytet” att försvarsbudgeten faktiskt vid tre tidigare tillfällen ökat ännu mer. Trumps friserande med sanningen anser faktakollande New York Times och AP ge den amerikanska allmänheten en ofta vilseledande bild av verkligheten. Så till exempel tog Trump i sitt tal upp att 94 miljoner amerikaner inte har jobb. Men det blir direkt vilseledande om det inte sätts i relation till att den siffran motsvaras av USAs studenter, funktionshindrade, föräldralediga och pensionärer. Och när han säger att antalet mord i USA ökade mest 2015 och var då 15 696 (plus 10 proc mot året innan). Men den uppgången ska ses i relation till tidigare års nedgångar från rekordsiffran 24 703 mord år 1991. Givetvis tog Trump åter upp invandringen och dess kostnader för USA. I talet tog han upp en rapport från USA:s vetenskapsakademi och vad som där sägs visa invandringen kostar miljardtals dollar varje år. Men enligt faktakollande New York Times och AP visar rapporten att invandringen mellan 2011 och 2013 kostat drygt 57 miljarder dollar men den visar samtidigt också att andra generationens invandrare gett tillbaka stora miljardbelopp i form av skatter och en ökad inhemsk konsumtion. Trump vore inte sin agenda trogen om han inte också i sitt tal till kongressen tog upp sin kritik av frihandelsavtalen. Så till exempel hävdade han att USA:s tillverkningsindustri tappat en fjärdedel av sina industrijobb på grund av frihandelsavtalet Nafta mellan Mexiko, Kanada och USA. New York Times anser dot i sin faktakoll av uppgiften att det här industrijobbstappet främst beror på den teknologiska utvecklingen (robotiseringen och digitaliseringen) och bara till en liten del är en konsekvens av Nafta. En slutsats som tidigare lyfts fram av ett antal oberoende forskare vid olika amerikanska universitet.Särskilt energisk i att nära nog dagligen granska och lägga till rätta Trumps alla friserade fakta är Berkeley-professorn Robert Reich – och vars goda pedagogik det är ett rent nöje att följa på webben. Om det här mera försonliga Trumptalet inför kongressen innebär en bestående ny ton i hans sätt att styra och kommunicera är dock mycket osäkert. I bästa fall kanske så. Men mera sannolikt ändå inte. Trump är nog snart tillbaks i sitt vanliga, mera impulsiva twitterkommenterande tämligen snart igen. Något som är mera konformt med hans lättsårade och narcissistiska personlighet samt det krig med seriösa medier som få ännu ser något slut på. I bästa fall för en fortsatt orolig och undrande omvärld orkar Trump i sin VD-exekutiva ledarstil själv inte – om man möter för mycket mothugg – sitta kvar mer än kanske halva sin mandatperiod, alltså fram till kongressvalet hösten 2018. Till den raden av professorer och andra som inte tror Trump sitter kvar hela perioden sällande sig nyligen också historieprofessor Feinman. Också han anser att Trumps instabilitet, vårdslöshet, språkbruk och offentliga twittrande gör Trump olämplig – inte minst utrikes- och säkerhetspolitiskt – som president. Men än så länge har han stöd av republikanska partiet. Men till och med den för världen mindre goda presidenten George W. Bush med den förödande Irak-invasionen framstår vid jämförelse med Trump som en relativt förnuftig man. För att nu inte tala om den sansade och kloke Obama – som Trump beskyller för att ligga bakom protestvågen mot honom! – är nu starkt saknad hos allt fler. För övrigt är inte skandalerna kring Trumpadministrationen ingalunda slut. Det senaste exemplet här är sydstatssenatorn Jeff Sessions, nyutnämnd justieminister, som det nu framkommit visat sig ha ljugit om sina Rysslandskontakter under Trumps valkampanj. Något som Senssions förnekade i samband med förhören inför hans godkännande som justieminister i senatsförhören. Krav har därför rests på hans avgång bland demokraterna i kongressen. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com