Twittermannen Trump i Vita huset och världen håller andan och undrar hur det ska gå

Nu har så den synnerligen respekterade Barack Obama med rekordhöga förtroendesiffror lämnat över makten i Vita husets Ovala rum till den impulsive, politiskt helt oprövade och twitterstyrande Donald Trump. Fredagen den 20 januari 2017 svors han in som USAs 45:e president med rekordlåga förtroendesiffror. Trump – helt oprövad och oförutsägbar - gjorde det med ett oförsonligt installationstal späckat med en skur av luftiga vallöften och oneliners i olika politiska frågor men just inget program alls om hur alla löften ska förverkligas av allt Trump utlovade i valrörelsen. Ett val som han - med USAs disfunktionella valsystem - råkade vinna trots att han förlorade med över tre miljoner röster men det slumpade sig så att han råkade få de röster han fick på precis rätt platser i delstaternas elektorsval. Så där Trump vann – Mellanvästern och Rostbältstaterna plus Florida - svarar dessa tillsammans för 36 procent av USAs BNP medan de delstater – Kalifornien, New York etc - som röstade på Hillary Clinton svarar för 64 procent av USAs BNP. Och nu vill den sida som gav populisten Trump valsegern via protektionism, murbyggande mot Mexiko, avskaffade av sjukvårdsförsäkringen Obamacare för 20 miljoner amerikaner samt att finansiellt genomföra de mycket osäkra löften om breda infrastruktursatsningar som ska göra “Amerika stort (great) igen”. Och det samtidigt som Trump ska genomföra sina stora jättestora miljardlöften om sänkta inkomst-, bolags- och avskaffade arvskattelöften som få ekonomer tror kommer att leda till just något positiva effekter alls men däremot att på lite sikt skapa nya, stora budgetunderskott och växande förmögenhets- och standardklyftor. Särskilt som han samtidigt har ställt i utsikt om omfattande infrastrukturinvesteringar i USAs obestridligen mycket nedgångna broar, väg- och järnvägsnät. Men ingenting sagt alls om hur det ska betalas. Typiskt för hur Tramp genomförde hela sin valrörelse och inte heller nu i sitt installationstal gav någon som helst vägledning om hur detta ska genomföras. Bara att det ska ske. Lika lite sas om hur och med vad sjukvårdsförsäkringen Obamacare för 20 miljoner amerikaner ska ersättas. Själv tänker jag under installationstalet bland annat på den kvinnliga trolleybussföraren i Miami, Florida, med kronisk sjukdom som kräver återkommande, dyrbar sjukvård som före valet sade att hon skulle rösta på Trump men inte trodde att han skulle avskaffa den Obamacare (sjukvårdsförsäkring) som tänkt hennes återkommande behandling på runt 30 000 dollar per behandling. Hur kommer hon att tänka när Trump och hans administration – lite oklart när i tiden – avskaffar hennes och 20 miljoner andra amerikaners sjukvårdsförsäkring? Människan beter sig långtifrån alltid så genomtänkt och rationellt som kanske önskvärt vore eller för den delen ekonomisk forskning (ibland med pris till Nobels minne) hävdar om att vi alla i grunden agerar utifrån ett nyttomaximerande tänkande. Långt därifrån. Och som kollapsen i finansvärldens Wall Street visade så övertydligt hösten 2008. Trump själv med sitt impulsiva temperament är väl en annan illustration av just detta med oförutsägbarheten. Exempelvis när han måndagen den 16 januari sade att han tyckte att dollarn var “för stark” – något som en finansminister men inte president ska uttala sig om – och som direkt ledde till att dollarkursen föll till den lägsta nivån på en månad (= 8:90 sv kr mot tidigare 9:15 sv kr per dollar). Eller när han i sin övertro på sin egen förmåga och oskolade kompetens hävdat att just han till skillnad från tidigare presidenter före honom inte behöver några dagliga dragningar om säkerhetsläget med hänvisning till att “jag är en smart person”. Politiska ledare som inte inser sina begräsningar och har en övertro (hybris) på den egna förmågan är en viktig faktor till att världen – USAs allierade och andra, finansmarknaden m fl – håller andan för att de inte riktigt vet vad som kan förväntas av Trump och hans twitterkonto. Trump behöver hjälp av skolade rådgivare – men vilka lyssnar han alls på? – för att hantera sitt eget temperament och twitterkonto när han nu sitter i Ovala rummet och är USAs nya överbefälhavare. Och känns det så alldeles tryggt när det sägs om Trump att han ofta agerar utifrån information från den han senast pratat med!? Knappast särskilt tryggt för en orolig och problemfylld värld som vill har rationalitet, förutsägbarhet och åtminstone några fasta spelregler att förhålla sig till. Risken för att slumpen styr förefaller vara lite oroande stor med Trump nu vid knapparna i Ovala rummet. Och hur är det med Trumps löften om att riva upp och omförhandla gällande frihandelsavtal och införande av olika strafftullar!? Inga besked här heller så här långt. Ett handelskrig med Kina skulle slå lika hårt mot den amerikanska ekonomin som den skulle slå mot Kinas. Och hur glada skulle ens de amerikanska konsumenterna bli om Trumps handelspolitiska signaler leder till kännbart dyrare priser? Och har Trump ens med sina egna republikanska politiker i kongressen som av tradition är för frihandel och mot protektionism och höjda tullar? Fortsatt ovisshet. Vad finns då mer att säga om Donald Trumps installationstal den 20 januari efter att han svors in som president? Fick vi några besked om vad Trump tänker göra inrikes- och utrikespolitiskt? Nej, men tonen var nationalistisk och populistisk, “America First” är vad som nu ska gälla. Och inte så lite hybrisartat kaxigt sade han att “det här är inte ett maktskifte mellan presidenter”, utan att skiftet nu genom honom som person sker så att “vi överlämnar makten till er, folket”. Ja, på det och även andra sätt var talet synnerligen ovanligt, unikt. Det var som om valrörelsen fortfarande pågick, ett renodlat kampanjtal och ingenting alls om enighet och att vara en ledare för hela det just nu mycket splittrade USA. Bara fokus på hans egna väljare, på nationalism/patriotism och isolationism/protektionism och att göra USA stort (great) igen. Ett renodlat inrikespolitiskt tal utan någon som helst vägledning om vad Trump tänker göra med förhållandet till Ryssland, Europa/EU, Nato eller andra delar av världen. Undantaget då att han ska “utrota IS/Daesh från jordens yta” (hur det nu ska gå till, ingenting där heller). Talet var aggressivt, oförsonligt och enbart riktat till de sina de 27 procent av US-väljarkåren som var för och såg till att Trump blev vald som president. Ingen vägledning alls om hur han tänker sig genomföra allt som han så frikostigt utlovat i valrörelsen ska förverkligas i överblickbar närtid. Inte ens en enda minnesvärd formulering fanns med i hans märkliga installationstal. Och det många frågar sig är: går det alls att dra någon slutsats om vad Trump verkligen tänker sig göra nu när han tagit Vita husets Ovala rum i besittning? Överlever han ens fyra år på posten och sitter mandatperioden ut? Och hur är det med 71-årige Trumps hälsa? Han har ju varken redovisat sitt hälsotillstånd eller för den delen sina inkomstuppgifter fram till denna dag, trots att det är sed att blivande presidenter och kandidater för posten så ska göra? Och tål hanteringen av hans eget fastighetsimperium och beskedet om att hans söner ska sköta det under hans presidenttid en närmare etisk granskning om möjliga intressekonflikter - nationellt och visavi Trumpimperiets intressen i utlandet - med rollen som landets president? På flera av dessa punkter finns stora frågetecken. Samma sak kan sägas om flera av hans blivande ministrar – utrikesminister Tillerson, f d Exxon-Mobil-VD och god vän med Putin och några andra – som också har ett bagage av intressekonflikter som kan skapa problem för Trumps blivande administration. Enligt en sammanställning – apropå faktaresistens - som gjorts av webbsajten Politico har Trump under de 71 dagar som gått sedan Trumps valseger uttalat osanningar minst 82 gånger på twitter och i intervjuer. Han har hållit fast vid sina kraftigt överdrivna påstående från valkampanjen om illegal invandring, brottslighet och arbetslöshet. Han ifrågasätter fortsatt klimatförändringar som bevisligen vetenskapligt är klart belagda. Han påstår också att hans stöd i befolkningen är större än faktiskt är (jfr också hans rekordlåga förtroendesiffror nu vid tillträdet!). Han påstår lika felaktigt att han vann valet i november med en ”jordskredsseger”. Trots att han fick tre miljoner färre röster än demokraternas inte alls populära presidentkandidat Hillary Clinton, Och i sitt installationstal tog han inte chansen att ens försöka släta över dessa övertramp. Än mindre att nu göra vad han kan för att försöka ena och lappa ihop detta synnerligen splittrade och delade USA. Och ska man våga en prognos så lär omvärlden få fortsatta problem med att tolka den splittrade skur av signaler som Trump och hans tillträdande administration hittills har och det närmast överblickbara tiden kommer att skicka ut. Och är det ens helt säkert att den oberäknelige 71-årige Donald Trump sitter hela den fyraåriga mandatperioden ut i Vita huset? Kanske får vi se Indians Mike Pence, nu vice president, som USAs 46:e president fortare än vi anar. En som tror så är professor Allan Lichtman vid American University i Washington. Han har redan före installationen sagt att han tror att Trump kommer att hamna inför riksrätt och tvingas avgå. En annan som uttalat sig i samma riktning är professorn i juridik, Richard Painter, och som anser att Trumps agerande strider mot konstitutionen. Painter är inte vem som helst utan var tidigare etikkonsult hos den tidigare presidenten Georg W Bush. Trump har så här långt inte ens trovärdigt rett ur hur hans eget fastighetsimperium – ska styras av hans söner är det sagt - ska kunna förvaltas så att inga intressekonflikter och gynnande (hänsynstagande) ska uppstå med Trumps roll och maktutövning som president. Inte heller professor Erik Åsard, med flera böcker om USA och nestor i Nordamerikastudier, känner sig på en direkt fråga helt säker på att Donald Trump kommer att sitta alla fyra åren i Vita huset. Oaktat hur det än blir så finns det goda skäl att vara orolig när Donald Trump nu har tagit plats i Vita huset. Men vilken väg – eller ens hur länge - hans presidentskap kommer att slå in på kan just ingen förutsäga. Bara att han nu inleder sitt värv som president i en brant uppförsbacke. Robert Björkenwall ; robert.bjorken@telia.com Anm:En notering apropå impeachment (riksrättrisken): Den nytillträdde presidenten Donald Trump har skulder på minst 16 miljarder kronor till uppemot 150 Wall Street-firmor och finansinstitut. Det framkommer i en analys som Wall Street Journal publicerade i mitten av januari. Genomgången visar att Donald Trump personligen står som borgenär står för "hundratals miljoner dollar" i skulder, som sedan paketerats om i säkerheter och sålts till investerare under de senaste fem åren. Uppgifterna spär på kritiken mot presidentens opartiskhet och därmed risken för impeachment som professorn i juridik, Richard Painter, redan innan installationen sagt föreligger. Men vi får väl se hur det går med det och om Trump sitter kvar alla sina fyra år. Se också länken http://www.nyfikengra.se/twittraren-trump-har-fatt-makten-och-varlden-haller-andan/

En levande folkrörelse - hur blir arbetarrörelsen det igen?

Apropå uppdraget att åter försöka återskapa lite av den folkrörelse socialdemokratin och arbetarrörelsen en gång var. Så här vackert formulerade Olof Palme sig om hur folkrörelsearbetet och dialogen med människor måste gå först, före annat när han avslutade partikongressen 1975: "Vi ses igen, kamrater! Vi ses i Folkets hus, i studiecirkeln, vid möten i arbetarekommun och i facket. Vi ses igen i futten på byggarbetsplatserna, under rasten klockan 9:15, någonstans mellan mackan och kortleken, en stunds politik. Vi ses igen efter 1 timma och 48 minuter när Gunnar Sträng avslutat en kort inledning på en distriktskongress. Vi ses igen i valstugan, dessa den svenska sågverksindustrins kuttersmycken, vid bråten av valsedlar och broschyrer, med ivriga människor som frågar och skall få svar. Vi ses igen i portgången med packen av broschyrer. Du tar uppgång A och jag tar uppgång B. Framför Konsum, i planteringen, på torget, i hörnet mot Storgatan, vid fabriksgrinden klockan 7 en kulen morgon, i Stockholms city på tunnelbanestationen med glesa turer och 70-kort. Vi ses på Götaplatsen med facklorna och fanorna och sången, när folket kommer från varven och verkstäderna. Vi ses igen, kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap. Vi ses igen, kamrater." Just så – som en levande folkrörelse i den svenska vardagen och ett parti med verklighetskontakt – måste och borde socialdemokratin fungera även i 2010-talets svenska samhälle.En levande folkrörelse måste ha en aktuell och levande berättelse som samlar och engagerar. Ha ledande företrädare och berättare som kan beskriva tydligt mål och visa vilja att nå dit. Men var finns de nu? Och hur många statsråd och andra ledande har vi nu som verkligen förstår och förmår fixa just den ledande dialogen? /Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publiceras i bl a Gotlands tidningar, Dala-Demokraten m fl i början av januari 2017)