Krisande mellaneuropeisk socialdemokrati med Tyskland och Österrike som exempel

Som bekant mår inte europeisk socialdemokrati särskilt bra just nu. Det gäller bl a i Storbritannien, i Danmark, Nederländerna, Tyskland och Österrike. Och någon bra strategi verkar för stunden heller inte finnas om hur man ska ta sig ur denna opinionsmässiga svacka. I Österrike har socialdemokratiska partiet SPÖs partiledare och förbundskansler Werner Faymann nyligen lämnat båda dessa poster efter en djup politisk kris i spåren av det växande stödet för högerpopulistiska och främlingsfientliga FPÖ. Tills vidare leds Österrikes s-parti SPÖ av Wiens populära borgmästare Michael Häupl. Ny ordinarie SPÖ-ordförande och förbundskansler blev klart den 19 maj då statliga järnvägschefen Christian Kern tillträdde och genast självkritiskt konstaterade att "människor brinner inte för kompromisser, utan för klara ståndpunkter". Återstår att se vad det innebär och om Kern är mannen att rädda SPÖ. Det kan dock inte uteslutas helt att nuvarande krisläge i Österrike senare kan leda till ett nyval Och då är den andra och avgörande omgången i det österrikiska presidentvalet den 22 maj en viktig faktor. Risken här är betydande att den av tradition “cermoniella” presidentposten då kan gå till högerpopulistiska FPÖ - om nu inte de grönas motkandidat (en pensionerad professor) förmår samla tillräckligt med röster för att vinna den kampen. I Tyskland – där socialdemokraterna SPD ingår i Merkels koalitionsregering – krisar också partiet och allt ihärdigare rykten sprids om att SPD-ledaren och vice förbundskanslern Sigmar Gabriels planerar att kasta in handduken som partiledare. Och den som då pekas ut som hans efterträdare är Hamburgs rätt populära borgmästare Olaf Scholz. Som SPDs kandidat som förbundskansler till kommande förbundsdagsval 2017 utpekas EU:s parlamentspresidenten Martin Schulz vara den som anses mest lämplig och valbar i kampen mot CDUs Angela Merket (om hon nu sitter kvar en period till som CDU-ledare). De allt sämre opinionssiffrorna för SPD är bakgrunden till de här personförändringarna som nu troligen är nära förestående i Tyskland. Utåt har dock Sigmar Gabriel hittills dementerat alla sådana medierykten men däremot medgett att det är alarmerande när bara 32 procent av de tyska medborgarna anser att SPD har kompetens och handlingsförmåga nog att bygga ett rättvisare Tyskland. “Siggi” Gabriel menar också att det här starka förtroendetappet för SPD är ett “existentiellt hot” mot partiet och bl a kräver åtgärder på skatteområdet för större rättvisa mellan beskattningen av löneinkomster och kapitalinkomster. Ett förslag i den riktningen väntas också ingå i SPDs kommande valprogram inför 2017 års förbundsdagsval. I detta ligger också ett medgivande om att de misstag som gjordes på skatteområdet under den tidigare SPD-ekonomiministern Peer Steinbrück (var också partiets kanslerskandidat i förra förbundsdagsvalet) nu måste rättas till. “Småfolkets” och “arbetets intressen” måste få en tydligare roll i partiets profilering inför kommande förbundsdagsval. Något som också framgick på en nyligen genomförd SPD-konferens i Berlin. Partiet måste,menade SPD-ledningen, förnya sig så att man återtar och stärker sin profil som ett “arbetets parti”. Återstår att se vad detta sedan i praktiken innebär – bl a tappet till det främlingfientliga populistpartiet AfD kan stoppas - när den strategi ska konkretiseras på olika politikområden. Och hur det går i kommande delstatsval och hur förtroendesiffrorna blir i kommande stora opinionsmätningar. Men ostridigt är att SPD-ledarens roll är allt annat än trygg och säker så länge opinionssiffrorna inte blir bättre för SPD – och inför det dryga år som återstår till nästa förbundsdagsval. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Gotlands tidningar 19 maj, Folkbladet i Västerbotten 20/5-16, Östra Småland 24/5 m fl)