En problematisk uppgörelse om flyktingpolitiken mellan blocken

Observerat om en på många sätt problematisk uppgörelse om flyktingproblematiken: Visst går det – också i kölvattnet efter det tragiska händelsen med rasistinspirerade morden i Trollhättan – att förstå att det politiska Sverige just nu vill ha en bred, blocköverskridande uppgörelse om flyktingpolitiken. Särskilt så med tanke på att färska prognoser säger att vi kanske får uppåt 190 000 flyktingar i år till Sverige. I detta läge blev det pockande, frestande att vilja nå en uppgörelse nu mellan regeringen och oppositionen – och som det också blev fredagen den 23 oktober. Men blev den bra? Blev det en “kohandel” som går att försvara? Inte helt säkert. Bra är att kommunerna redan nu i höst får ett resurstillskott på 10 miljarder kr men sedan behövs mer än så för den hårt trängda kommunsektorn. Också bra också att alla kommuner (men först från 1 mars 2016) tvingas ta ansvar för flyktingarna. Men för just detta fanns ju en riksdagsmajoritet – efter FPs och Björklunds tidigare besked – redan innan uppgörelsen. Så någon riktig “byteshandel” med ge och ta med moderaterna fanns egentligen inte här eftersom de redan innan uppgörelsen hade insett att här fanns en majoritet i riksdagen. Ändå använde M detta kort igen i förhandlingarna och fick kanske det där med det tillfälliga uppehållstillstånd (?) i utbyte i uppgörelsen, och som även juniorpolitiska KD drev. Sedan finns där i uppgörelsen vissa ting såsom utvidgade ruttjänster (driver oppositionen alltid, nu också med flyktingargumentet) inga kollektivavtalskrav (!) på små praktikarbetsplatser, tveksamt verkningsfulla åtgärder som ya (yrkesintroduktionsanställningar) och en del annat är allvarliga skönhetsfel i uppgörelsen om flyktingpolitiken nu. Här kan man tycka att regeringssidans förhandlare på en del punkter släppte iväg lite för mycket i ivern att nå en snabb uppgörelse. Bättre hade nog varit en materiellt sett lite bättre uppgörelse om kanske en vecka än en snabb och mera problematisk sådan en halv eller hel vecka innan. Om den här uppgörelsen nu verkligen i praktiken också löser särskilt mycket återstår att se. Kommer sannolikt att bli knepigt värre att utforma juridiskt rättssäkra och tydliga texter kring en hel del av det som finns i uppgörelsen. Och allra knepigast lär det bli att i praktiken tillämpa den där 3-åriga tillfälligt uppehållstillståndsregeln. Hur gör man t ex om Italien och Grekland - dit många kommit först - inte vill ta emot de som ska skickas iväg efter tre år? Någon sådan EU-överenskommelse blir inte helt enkel att sy ihop. Det här har t ex M och KD mest drivit som signalpolitik mot den egna inhemska opinionen men de har nog inte ägnat många tankar alls åt hur man i praktiken löser frågan för "alla tillfälliga". Djävulen bor alltid i detaljerna men det tänker sällan folk på som mest har feblässe för till synes lättsåld "signalpolitik". Alla dessa "tänkte inte på det" lämnar de mer än gärna till andra att lösa. Så fungerar det tyvärr bara alltför ofta. Lite för många verkar just nu väl mycket fokuserade på just "signalpolitik" och alldeles för få på att lösa reella problem i praktiken! Kanske för att den politiska hantverksskickligheten är en allt mera besvärande bristvara på lite för många håll i 2010-talets svenska politiska miljö!? Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Skånska Dagbladet 25/10, Arbetarbladet 28/10, LT i Jämtland 31/10, Östra Småland 29/10,Sundsvalls tidning 2/11 m fl)

Inför en solidaritetsskatt som betalar flyktingmottagandet

Att ta emot den ström av flyktingar från kriget i Syrien och från de av IS terrorn drabbade områden som nu söker sig också till Sverige kräver nya resurser för såväl staten som kommunerna. Det som präglat svensk flyktingpolitik är öppenhet och en i det närmaste självklar asylrätt för dem som på grund av krig tvingats iväg från sina hemländer. Den rätten måste vi fortsätta att värna, men vi måste samtidigt som nation kunna ta fram de ekonomiska resurser som behövs för att gemensamt klara uppgiften. Lösningen kan vara en solidaritetsskatt. Att de nya resurserna måste fram är uppenbart. Bara i år räknar regeringen med att Sverige får ta emot omkring 150 000 flyktingar. Under kriget på Balkan 1992 stannade siffran på 84 000 på ett år. Den konflikt vi nu ser i Syrien och i de av IS kontrollerade områdena visar inga tecken på att dämpas. Det mesta talar för att den flyktingström vi nu ser kommer att fortsätta och allt fler tvingas på flykt. Och vi måste av inte minst humanitära skäl klara av att ta emot den fortsatta strömmen av krigsdrabbade människor. Hittills har myndigheterna och de svenska kommunerna på ett hjälpligt vis klarat uppdraget att ta emot flyktingar. Men resurserna är på väg att sina. Möjligheten att ta emot och placera nyanlända blir allt svårare. Boende, skolor och sjukvård räcker inte till och steget att tvingas öppna tältläger kommer allt närmare. SKL (Sveriges kommuner och landsting) har beräknat att kommunalskatten i Sverige på många håll skulle behöva öka med närmare två kronor om kommunerna på ett rimligt vis ska kunna klara uppdraget att ta emot flyktingar, slussa in dem i det svenska samhälle, klara de nya barnens skolgång och den ökade belastningen i vården. I stället för att tvinga de kommuner som tar mest ansvar för de till Sverige nytillkomna att höja skatten bör regering och riksdag ta fram en direkt till flyktingmottagandet öronmärkt rättvisare statlig, nationellt likformig och på bostads- och fastighetsvärden beräknad solidaritetsskatt. Genom den kan hela svenska folket gemensamt bidra till insatsen. Med en rätt utformad skatt skulle alla boendeformer, såväl bostadsrätter som gods och gårdar, villor och hyreshus, solidariskt vara med och ta ansvar för ett bra mottagande av flyktingar. Eller alternativ vore att ta ut en sådan solidaritetsskatt progressivt utformad på inkomstskatten under den period som krävs. Eller så via en höjning av den allmänna löneavgiften (en särskild arbetsgivaravgift), där en procents höjning ger 12-13 miljarder kr i nettointäkter och två procents höjning drygt 25 miljarder kr. Ihop med en mindre lånefinansiering skulle det mer än väl kunna den ökande flyktingnotan som Sverige nu kommer att få de närmaste åren. Dessutom, för att bättre klara en samordning av resurser, skapa bästa förutsättningar för de flyktingar som kommer till Sverige och för att effektivt arbeta med övriga EU kring mottagandet av flyktingar, skulle regeringen behöva kompletteras med ett nytt statsråd – en migrationsminister ansvarig för enbart flyktingfrågor. Att det behövs en statlig samordning och mer resurser för att få fram fler mottagningsställen för nya flyktingar vittnar kommunerna om. I bristen på boenden har privata entreprenörer satsat på att tjäna stora pengar på flyktingarna – i synnerhet på ensamkommande barn. Idag tvingas en del kommuner betala upp till 60 000 kr i månaden per plats i inte sällan undermåliga utslussningsboenden. Med en statlig samordning och satsningar på att i gemensam regi bygga lämpliga boenden skulle den summan kunna minskas och de skattemedel de kostar kunna användas till andra och för medborgarna och välfärden viktiga satsningar. Med en snabb och bra utslussning och ett samordnat mottagande skulle flyktingarna betydligt fortare än idag kunna komma ut i arbete. Många har kompetenser som vi behöver i Sverige och kan med rätt stöd snart bli till en tillgång som mångfalt betalar igen både kostnaderna för flyktingmottagandet och solidaritetsskatten. Robert Björkenwall och Jaan Ungerson (robert.bjorken@telia.com) (Publicerad i Hudiksvalls tidning, Söderhamns-Kuriren, Ljusdals-Posten och Ljusnan 15 oktober, Norrköpings tidning 15/10 och 10/11,LT Jämtland 18/10,Folkbladet 9/10,Arbetarbladet 20/10,Gotlands tidningar 20/10 och 5/11, Arbetet 22/10, Sundsvalls tidning 26/10,Östra Småland 29/10,Arbetarbladet 31/10,Aktuellt i Politiken Haparanda-bladet 27/10, Västmanlands läns tidning, VLT, 23 nov. m fl 2015)