Vårdens resurskris löse inte av några naiva jumbo mumbo-styrsystem importerade från industrin

Nu i sommar har det åter – för vilken gång i ordningen? – visat sig att det åtskilliga håll i landet råder kris inom sjukhusvården – och att resurserna inte räcker till. Så t ex ansåg nyligen en moderatfärgad ledarskribenten i Svenska Dagbladet att sjukvården borde lära sig av industrin hur man använder sina resurser effektivt. Jo tjenare. Här har vi uppenbarligen en som inte riktigt hängt med i svängarna. Skribenten verkar nämligen helt ha missat att det är just detta “kopierande” till en i grunden behovs- och inte marknadsstyrd verksamhet som man hållit på med sedan 1990-talet. New Public Management, NPM, var då naiva lobbyisters och beslutsfattares frälsarkrans som skulle lösa välfärdssektorns resursproblem. NPM byggde just på den helt felaktiga idén att sjukvård, skola och omsorg skulle bli mycket mer effektiva genom att ta efter näringslivets arbetsmetoder. I dag är kritiken mot NPM närmast förintande. Det här marknadssimulerade styrsystemet skapade helt fel sorts styrstimulanser och som lett till helt fel sorts prioriteringar med hänsyn till vårdbehov och pedagogiska krav. NPM har nämligen lett och leder - tvärt emot intentionerna – till för mycket administrativt arbete och tar avgörande viktig läkar- och sjukskötersketid från vården ochh omsorgen. Dessutom har den inte minskat utan snarare ökat resursbehoven. Visst ska vård, skola och omsorg skötas effektivt. Men det som är effektiva metoder i varuproduktion är det inte med automatik i produktion av i grunden behovsstyrda vård- och omsorgstjänster, tjänster där den inneboende logiken säger att de ”mjuka” värdena och mänskliga hänsynen spelar en helt annan roll. En annan viktig skillnad är dessutom att industrin kan effektivisera genom att ersätta människor med teknik, något som inte alls på riktigt samma sätt låter sig göras inom t ex vård och omsorg. Följaktligen måste kostnads- och vårdkvalitativt bra system inom sjukvården måste utformas med utgångspunkt i det som är sjukvårdens roll och sjukvårdens villkor. Inte utifrån de villkor som gäller inom industrin eller andra liknade verksamheter. Ett vet vi med säkerhet: växande krav och behov kräver ökade resurser om inte kvaliteten i de vård- och omsorgstjänster som annars är möjliga att erbjuda. Och detta oavsett hur effektivt personalen än arbetar. Den som tror något annat lurar bara sig själv och försöker föra sin omgivning bakom ljuset. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com

Åter i vardagen efter Almedalen och Fårö

Åter från Almedalen på Gotland och Fårö. Bra dagar och många kunskapsrika seminarier (LO hade flera utmärkta om pensionssystemet, massarbetslösheten och ekonomin etc,liksom TCO om A-kassan m fl) som jag och en kompis bevistade 3-6 juli och sedan fin samvaro på Fårö. S-ledaren Stefan Löfven höll också - även enligt en expertpanel - politikerveckans bästa tal. Ett tal med bra innehåll och skickligt genomfört. Kanske hans hittills bästa under hans 18 månader långa ledarskap för S. "Det är inte statistiken - det är politiken, som måste förändras!" - - "Nöjd, men inte stolt. Det verkar vara det som statsminister Reinfeldt går in i valrörelsen med", sade Löfven. Men allra bäst blev han när han illustrerade med egna upplevelser som när han fick sitt första sommarjobb, när han ville lära sig svetsa och nöp till utbildningsminister Björklund som likt en sheriff hela tiden skjuter från höften medan skolans resultat bara blir allt sämre... Saknade dock att Löfven – trots det skickliga talet; inte minst retoriskt och emotionellt – inte tog upp det där med de privata vinsterna i välfärdstjänsterna. Men som helhet ett bra tal. Däremot var s-ekonomseminariet den 4 juli i biografen Borgen politiskt rätt tunt, bäst var faktiskt han från Volvos man Niklas Gustavsson (pratade om Volvosteget och arbetsplatsförlagd gymnasie- och yrkesutbildning) och Martin Hjerpe från McKinsey (om tidiga insatser för att hjälpa unga arbetslösa). Professor Mårten Palme pratade lite torrt och ospänstigt om jobbkommissionens arbete och kommande rapporter. "Skuggfinansministern" Magdalena Andersson hade en i och för sig bra powerpoint-genomgång av arbetslöshetsstatistik men var annars för lite politisk och vågade inte ta ut "svängarna" som hon borde och nuvarande kamp mot massarbetslösheten kräver. Men överraskad över det? Nä, tyvärr inte. Skönt dock att sena kvällar lämna vimlet och alla lobbyisterna - PR-branschen fakturerar för 35 mille på Almedalsveckan - i Almedalen för friden, fågellivet och sköna solnedgångar på Fårö, och där sedan också ta ett kanske väl svalt men ändå skönt dopp i havet på morgonen innan det åter var dags att ta sig in till vimlet i Visby. Ett Visby och ett Almedalen där det gäller att botanisera noga bland utbudet (där verklig kunskap finns att få) för att inte drunkna i allt rosévin och ytligt PR-tugg. Något som tyvärr finns lite väl mycket av i en annars på många sätt folkbildande och vital årlig politikervecka i Almedalen. Valåret 2014 lär det bli ännu mera drag på politikerveckan i Almedalen – och sannolikt då en ännu större miljonsatsning av PR-branschen och alla lobbyisterna. Allt annat skulle förvåna. Apropå just Almedalen och det som där sades - och inte sades tydligt nog - om massarbetslösheten som hotar att bita sig fast och bli norm, läs gärna Paul Krugman i New York Times 7 juli, se länk: http://www.nytimes.com/2013/07/08/opinion/krugman-defining-prosperity-down.html?smid=fb-share&_r=0 Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Länstidningen i Östersund den 9 juli, Arbetarbladet 10/7, Piteå-tidningen 11/7 m fl)