Fortsatt missnöjesvåg, eurozonskris och växande osäkerhet om kommande politiska val
Observerat om fortsatt missnöjesvåg och växande osäkerhet i världen om utfallen i kommande politiska val under de närmaste åren:
Två händelser sticker ut år 2012. Det amerikanska presidentvalet i november och de olympiska sommarspelen i London 27 juli till 12 augusti. Men därutöver vet vi just ingenting om vad som verkligen blir 2012 års största och viktigaste händelser, när vi summerar det om ett år.
År 2011 kommer för oss i Norden under sannolikt många år framöver att förknippas med terrormorden på Utöya och i Oslo. Det var händelser som ingen kunde förutse. Istället var det skid-VM i Oslo som skulle bli det stora i grannlandet under 2011. Och mästerskapen blev en succé, för arrangörerna och de norska åkarna. Men framgångarna hamnar i skymundan för det oerhörda som hände i juli 2011. Och i detta ligger en reservation: när man precis vid årsskiftet 2011/2012 skriver om det år som komma skall vet man inte så mycket. Det är på gott och ont men en del av själva livet, dvs oförutsägbart och delvis slumpstyrt.
Ytterligare en observation om alla stora händelser under 2011: från revolutionen i Egypten till Tea party-rörelsen eller ockupanterna på Wall Street (protesten mot börsgirighetskulturen), byggde samtliga på löst sammanhållna nätverk i princip utan ledare. Världens politiker stod lite vid sidan av. Förvånade över det som skedde, konstaterar magasinet Foreign Policy som betraktar detta som det verkligt märkliga under året. Politikerna var nära nog helt frånvarande – och i den mån de alls fanns på arenan så agerade de reaktivt, inte proaktivt. Kommer detta att fortsätta också under 2012? Ingen vet. Vi kan bara gissa, möjligen ana.
President Barack Obama (född 1961) försöker bli omvald för en andra period. Det republikanska partiet arbetar med att vaska fram en utmanare till den demokratiske presidenten men det finns ingen given favorit. Mitt Romney, tidigare guvernör i Massachusetts, är den som flest spelar på. Om han vinner över Obama blir det en pensionär i Vita huset. Romney är född 1947. Jag jag tror inte det kommer att ske. Men man ska aldrig underskatta amerikanarnas förmåga att ibland välja fel. Dock tror jag att Barack Obama trots alla problem ändå tar hem segern i november.
Texasguvernören Rick Perry (född 1950) kan räkna med stöd från den radikalkonservativa teapartyrörelsen. Och från anhängare till dödsstraff. Under Perrys tid som guvernör har rekordmånga avrättats i Texas. Perry gjorde en slät figur i en del debatter under slutet av 2011 och det anses ha försämrat hans chanser att vinna. Michele Bachmann (f 1956) med rötterna i svenskbygderna i Minnesota räknas också till teapartyrörelsens kärnfigurer men anses av ännu fler som alltför extrem för att vinna en nominering.
Även representanthusets förre talman Newt Gingrich (f 1943) har seglat upp som en stark kandidat. Han ställde till mycket elände för president Bill Clinton och vill nu sätta punkt för Obamas tid i Vita huset. Nog är det något av ett fattigdomsbevis att den gamle myglaren Gingrich blivit en av huvudfavoriterna.
Då det gäller val av kandidat gäller det att lansera någon som kan locka över tidigare demokrater och oberoende väljare. Kort sagt: att välja den som har störst chans att besegra Obama. De som vill se Obama återvald har nog störst anledning att frukta Romney. Men grundtipset är att den sittande presidenten sitter kvar.Främst därför att republikanerna ändå inte heller denna gång – lika lite som när Obama blev vald första gången – lär lyckas få fram ett riktigt trovärdigt alternativ nog att i ett man mot man-race lyckas göra Obama till en “en-perioders-president”, som republikanerna så hett önskar.
Även Ryssland har presidentval men vänta er inte en spännande valvaka. Det står redan klart att premiärminister Vladimir Putin, tidigare president i två perioder, kommer att vinna. Trots att han som maktspelare har passerat sitt zenit och gradvis är på väg att bli allt mera impopulär vinner han ändå. Ryssland framstår som en bedrövlig halvdemokrati, med starka band till den sovjetiska tiden.
Ett annat viktigt avgörande under 2012 är eurozonens framtid och vad som händer med krislandet framför andra i den valutazonen – Grekland. Blir landet kvar i eurozonen? Ingen vet med säkerhet.Kanske 50-50 hur det går här. Logiskt och strikt ekonomiskt sett borde man kanske lämna men mot talar att eurozonens länder har ställt upp med stora lån till Grekland och vill nog inte ytterligare svärta ner sin egen valuta och göra eurons svagheter i konstruktionen ännu tydligare.Därför så kanske ändå Grekland blir kvar i eurozonen, trots allt. Möjligen blir det så.
Men precis som år 2011 så kommer även 2012 att bli svettigt för många av Europas politiska ledare. Många – Irlands Cowen, Finlands Kiviniemi, Danmarks Rasmussen, Italiens Berlusconi, Greklands Papandreou, Spaniens Zapatero m fl – föll som käglor under missnöjesåret 2011. Och i år lär troligen samma missnöjesvåg – i andra valområgen den 22 april - sopa mot även Frankrikes president Sarkozy. Därmed spricker ena halvan av EU-kärnan Merkozy upp (Tysklands Merkel kvarstår men ersätts då på den franska halvan av kanske franska socialisten Hollande eller möjligen någon annan på den sidan). Frågan är sedan om ens Tysklands förbundskanslier överlever förbundsdagsvalet året därpå, år 2013. Säkert är inte heller det. Till den inte obetydlig del beror det på hur de tyska väljarna värderas Angela Merkels och andra ledande eurozonspolitikers förmåga att hantera den kris som nu löper in i 2012 och den eftervård av denna euro-, arbetslöshets- och ekonomiska kris som lär dominera många kommande EU- och eurozons-toppmöten den närmast överblickbara tiden. Och kanske under ytterligare något eller några år därefter.
Vissa ekonomer, också tongivande och pålitliga sådana, spår att nuvarande kris – för euron, finansmarknaden och ekonomin i stort – kommer att kräva olika insatser under många, många år fram över innan Europa och världen är tillbaka i ett lite bättre läge. Och hur kommer i så fall otåliga och missnöjda väljare att reagera i kommande parlaments- och presidentval inom och utanför eurozonens olika länder? Ingen vet – utom att överraskningarnas tid inte är över.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;
PS. Hur det går för Håkan Juholt som svensk S-ledare? Visst, Håkan Juholt, har gjort en och annan tabbe och har slarvat, men jag ser honom som en man av god vilja. Ja,jag tror han lär sitta kvar också under 2012 och troligen också minst fram till nästa S-kongress våren 2013. Riksdagsvalet hösten 2014 lär åter bli synnerligen jämnt - än en gång.
Två händelser sticker ut år 2012. Det amerikanska presidentvalet i november och de olympiska sommarspelen i London 27 juli till 12 augusti. Men därutöver vet vi just ingenting om vad som verkligen blir 2012 års största och viktigaste händelser, när vi summerar det om ett år.
År 2011 kommer för oss i Norden under sannolikt många år framöver att förknippas med terrormorden på Utöya och i Oslo. Det var händelser som ingen kunde förutse. Istället var det skid-VM i Oslo som skulle bli det stora i grannlandet under 2011. Och mästerskapen blev en succé, för arrangörerna och de norska åkarna. Men framgångarna hamnar i skymundan för det oerhörda som hände i juli 2011. Och i detta ligger en reservation: när man precis vid årsskiftet 2011/2012 skriver om det år som komma skall vet man inte så mycket. Det är på gott och ont men en del av själva livet, dvs oförutsägbart och delvis slumpstyrt.
Ytterligare en observation om alla stora händelser under 2011: från revolutionen i Egypten till Tea party-rörelsen eller ockupanterna på Wall Street (protesten mot börsgirighetskulturen), byggde samtliga på löst sammanhållna nätverk i princip utan ledare. Världens politiker stod lite vid sidan av. Förvånade över det som skedde, konstaterar magasinet Foreign Policy som betraktar detta som det verkligt märkliga under året. Politikerna var nära nog helt frånvarande – och i den mån de alls fanns på arenan så agerade de reaktivt, inte proaktivt. Kommer detta att fortsätta också under 2012? Ingen vet. Vi kan bara gissa, möjligen ana.
President Barack Obama (född 1961) försöker bli omvald för en andra period. Det republikanska partiet arbetar med att vaska fram en utmanare till den demokratiske presidenten men det finns ingen given favorit. Mitt Romney, tidigare guvernör i Massachusetts, är den som flest spelar på. Om han vinner över Obama blir det en pensionär i Vita huset. Romney är född 1947. Jag jag tror inte det kommer att ske. Men man ska aldrig underskatta amerikanarnas förmåga att ibland välja fel. Dock tror jag att Barack Obama trots alla problem ändå tar hem segern i november.
Texasguvernören Rick Perry (född 1950) kan räkna med stöd från den radikalkonservativa teapartyrörelsen. Och från anhängare till dödsstraff. Under Perrys tid som guvernör har rekordmånga avrättats i Texas. Perry gjorde en slät figur i en del debatter under slutet av 2011 och det anses ha försämrat hans chanser att vinna. Michele Bachmann (f 1956) med rötterna i svenskbygderna i Minnesota räknas också till teapartyrörelsens kärnfigurer men anses av ännu fler som alltför extrem för att vinna en nominering.
Även representanthusets förre talman Newt Gingrich (f 1943) har seglat upp som en stark kandidat. Han ställde till mycket elände för president Bill Clinton och vill nu sätta punkt för Obamas tid i Vita huset. Nog är det något av ett fattigdomsbevis att den gamle myglaren Gingrich blivit en av huvudfavoriterna.
Då det gäller val av kandidat gäller det att lansera någon som kan locka över tidigare demokrater och oberoende väljare. Kort sagt: att välja den som har störst chans att besegra Obama. De som vill se Obama återvald har nog störst anledning att frukta Romney. Men grundtipset är att den sittande presidenten sitter kvar.Främst därför att republikanerna ändå inte heller denna gång – lika lite som när Obama blev vald första gången – lär lyckas få fram ett riktigt trovärdigt alternativ nog att i ett man mot man-race lyckas göra Obama till en “en-perioders-president”, som republikanerna så hett önskar.
Även Ryssland har presidentval men vänta er inte en spännande valvaka. Det står redan klart att premiärminister Vladimir Putin, tidigare president i två perioder, kommer att vinna. Trots att han som maktspelare har passerat sitt zenit och gradvis är på väg att bli allt mera impopulär vinner han ändå. Ryssland framstår som en bedrövlig halvdemokrati, med starka band till den sovjetiska tiden.
Ett annat viktigt avgörande under 2012 är eurozonens framtid och vad som händer med krislandet framför andra i den valutazonen – Grekland. Blir landet kvar i eurozonen? Ingen vet med säkerhet.Kanske 50-50 hur det går här. Logiskt och strikt ekonomiskt sett borde man kanske lämna men mot talar att eurozonens länder har ställt upp med stora lån till Grekland och vill nog inte ytterligare svärta ner sin egen valuta och göra eurons svagheter i konstruktionen ännu tydligare.Därför så kanske ändå Grekland blir kvar i eurozonen, trots allt. Möjligen blir det så.
Men precis som år 2011 så kommer även 2012 att bli svettigt för många av Europas politiska ledare. Många – Irlands Cowen, Finlands Kiviniemi, Danmarks Rasmussen, Italiens Berlusconi, Greklands Papandreou, Spaniens Zapatero m fl – föll som käglor under missnöjesåret 2011. Och i år lär troligen samma missnöjesvåg – i andra valområgen den 22 april - sopa mot även Frankrikes president Sarkozy. Därmed spricker ena halvan av EU-kärnan Merkozy upp (Tysklands Merkel kvarstår men ersätts då på den franska halvan av kanske franska socialisten Hollande eller möjligen någon annan på den sidan). Frågan är sedan om ens Tysklands förbundskanslier överlever förbundsdagsvalet året därpå, år 2013. Säkert är inte heller det. Till den inte obetydlig del beror det på hur de tyska väljarna värderas Angela Merkels och andra ledande eurozonspolitikers förmåga att hantera den kris som nu löper in i 2012 och den eftervård av denna euro-, arbetslöshets- och ekonomiska kris som lär dominera många kommande EU- och eurozons-toppmöten den närmast överblickbara tiden. Och kanske under ytterligare något eller några år därefter.
Vissa ekonomer, också tongivande och pålitliga sådana, spår att nuvarande kris – för euron, finansmarknaden och ekonomin i stort – kommer att kräva olika insatser under många, många år fram över innan Europa och världen är tillbaka i ett lite bättre läge. Och hur kommer i så fall otåliga och missnöjda väljare att reagera i kommande parlaments- och presidentval inom och utanför eurozonens olika länder? Ingen vet – utom att överraskningarnas tid inte är över.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;
PS. Hur det går för Håkan Juholt som svensk S-ledare? Visst, Håkan Juholt, har gjort en och annan tabbe och har slarvat, men jag ser honom som en man av god vilja. Ja,jag tror han lär sitta kvar också under 2012 och troligen också minst fram till nästa S-kongress våren 2013. Riksdagsvalet hösten 2014 lär åter bli synnerligen jämnt - än en gång.
posted by rbjorkenwall at 6:06 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home