Observationer om politiska läget inför valet om tre veckor

Några snabba observationer om politiska läget i Sverige med 3 veckor kvar till valdagen:


Sveriges radions alltid lika alerta ekoredaktion avslöjar att mediciner där bäst-före-datum passerats reas ut på privata Apotek Hjärtat. Självfallet vore det orättvist att dra stora slutsatser av enstaka misstag.

Men man kan konstatera att Apotek Hjärtat, efter privatiseringen av de gemensamma statliga svenska apoteken, numera ägs av ett riskkapitalbolag på skatteparadiset Jersey.

Bolaget vill säkert ha god avkastning på sin investering. Så helt överraskande kanske inte detta ändå är?

* * *

Moderaterna - just nu i vinnarhållet i svenska riksdagsvalet - upprepar som enda stort riksdagsparti att de inte tänker redovisa vilka som är partiets hemliga finansiärer. Här finns det uppenbarligen någonting som inte tål offentlighetens ljus.

* * *

Den borgerliga fyrpartialliansen genom näringsministern och centerledaren Maud Olofsson låter nu meddela att de vill ha särskilda frizoner runt om i landet med andra skatter och regler än vad som gäller i gemen.

Sverige sjunker allt djupare i det träsk där vi ska konkurrera med låga löner och sämre trygghet och ett skattesystem som blir allt mera oöverskådligt med fler och fler undantag. Rätt långt från den blocköverskridande skatteuppgörelse vi en gång hade i Sverige.

* * *

I helgen invigdes Botniabanan mellan Kramfors/Nyland, via Örnsköldsvik och upp till Umeå. Det hade den dock inte gjort om Sverige haft en borgerlig regering under perioden 1994-2006, eftersom de då var emot regeringen Göran Perssons beslut att bygga denna nya kustjärnväg för dryga 13 miljarder kr. Jag var själv i Ö-vik när invigningsfestligheterna genomfördes i dagarna tre (26-28 aug.). Glädjen hos Ö-viks tongivande och för Botniabanans tillkomst drivande kommunalråd Elvy Söderström gick inte att ta miste på. Nu vill de bara ha fortsättningen - Norrbotniabanan från Umeå, via Skellefteå och Piteå-Luleå också. Men utan maktskifte i riket lär det inte bli av.

* * *

Utlandsröstningen inför svenska riksdagsvalet den 19 september har nu inletts. Och från och med onsdag den 1 september är det möjligt att poströsta, eller, som det numera heter, förtidsrösta.

* * *

Var femte moderat är absolut beredd att stödrösta i årets val, låter det meddelas på Dagens nyheters debattsida häromdagen. Ett bättre besked kan Kristdemokraterna och Centerpartiet knappast få eftersom de båda kan riskera att annars hamna farligt nära de 4 procent i väljarstöd som krävs för att bli representerad i Sveriges riksdag.

* * *

Med tanke på de senaste årens arbetslöshetsexplosion (runt 9 % i öppen arbetslöshet) är frågan märkligt frånvarande i årets valrörelse. Skattefrågor har så här långt nära nog helt dominerat den svenska valrörelsen. Moderaterna har fått valrörelsen dit de velat - så här långt.

* * *

Det hävdas att Sverige efter fyra år med borgerlig regering har skaffat sig en skattenivå i paritet med snittet i EU, dvs sänkt skattekvoten med motsvarande 100 miljarder kr. Samtidigt vittnas det i media och olika studier om hur det saknas resurser i både skolan, vården och omsorgen.

Skatter är ingenting annat än en spegel av de välfärdsambitioner som finns. På mer än ett sätt håller Sverige under regeringen Reinfeldt på att bli ett "normaleuropeiskt" land - också i skattehänseende. Blir det ytterligare 100 miljarder till i skattesänkningar om det blir fyra år till med Reinfeldt? Vill verkligen väljarna det?

* * *

Tre veckor kvar till valdagen och ännu saknas ett socialdemokratiskt valmanifest och även ett rödgrönt sådant, men det kommer nu den 31 augusti. Den borgerliga, regerande alliansen presenterade sin motsvarighet för några dagar sedan, så därmed finns nu två tydliga och någorlunda heltäckande regeringsalternativ. Så nu börjar kriget om de troligen runt 400 000 "vej ej"-soffliggare som ännu inte bestämt sig hur de ska rösta och vars röster lär avgöra hur det till slut går i det svenska riksdagsvalet den 19 september. Men det lär nog bli ytterst jämnt, mycket jämnare än vad nuvarande opinionsmätningars siffror den senaste tiden har indikterat.

Möjligen kan det dock visa sig att det var mindre klokt av de rödgröna med socialdemokraterna i spetsen att - med tanke på opinionsläget - dröja så länge med att presentera sitt samlade valmanifest. Det hade nog varit bättre om det kommit lite tidigare än först den 31 augusti. Nå, den som valspurtar bäst lär vinna regeringsmakten. Men rätt jämnt lär det nog bli - till slut.

/Robert Björkenwall,robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com

Om Maud Olofssons utförsäjning av Vattenfall och andra basnyttigheter

Observerat apropå Maud Olofssons Vattenfall-utförsäljning och lite annat:

Apropå Maud Olofssons valrörelsedesperata utspel om utförsäljning av Vattenfall så kan den väl liknas vid följande råd till en bonde: Sälj bästa kon du har och gör något roligt för pengarna!

Att sälja ut hela eller delar av Vattenfall är precis så kortsiktigt idiotiskt. Andra kvartalet i år gjorde Vattenfall en vinst på 8,9 miljarder kronor! Ändå var lönsamheten otillräcklig, anser ledningen.

Det är klart att många privatkapitalister vill komma över aktier i Vattenfall. Våra utbyggda älvar kommer att generera stora vinster varje år, så länge som det finns vatten i älvarna. Till nästa istid, om det blir någon.
En sådan guldkalv vill Maud Olofsson göra sig av med.

Miljöminister Andreas Carlgren - mannen som kanske ska ta över om Olofsson får kicken från c-ledarskapet - försökte häromdagen täcka upp för henne genom ett ”förtydligande” om att en utförsäljning i första hand avser kolkraft i Tyskland och Polen. Men det förändrar ingenting. Maud Olofsson är ju ännu c-partiledare och har som högerytter i den blå alliansregeringen den tydliga ideologiska viljan att avyttra statlig egendom, gärna då de kor som mjölkar bäst. Den linjen är väl cementerad hos henne.

För övrigt har finansminister Anders Borg (M) sagt att han vill sälja ut statens innehav i flera bolag för totalt cirka 100 miljarder nästa mandatperiod.

De rödgröna har den här andra augustiveckan i valrörelsen preciserat sex punkter som ska stimulera företagandet i Sverige. Ett av förslagen handlar om en extra utdelning från Vattenfall med fem miljarder för att skapa en ny riskkapitalfond.

Så länge staten äger Vattenfall kan vinstmedel disponeras på olika sätt.

Som bekant får ett antal vattenkraftskommuner årligen ett antal miljoner i regleringsmedel. Men summorna är relativt små om vi relaterar till kraftbolagens vinstutveckling. Den regering som väljs bör se över det här systemet och även ta med vindkraften.

De rödgröna hinner kanske redan innan valet den 19 september formulera en ekvation som ger kommunerna mer tillbaka från den energi som älvarna och vindarna ger oss.
För övrigt är jag av den åsikten att miljön inte blir bättre om Vattenfall säljer kolkraftverk i Polen och Tyskland. Är det inte bättre att svenska staten som ägare tar ett större miljöansvar för den energi som produceras, låt vara att det sker i våra grannländer?

Skogslänen och särskilt då våra inlandskommuner har flera jobbiga år bakom sig. För dem som drabbats hårdast av finanskris och lågkonjunktur räcker inte den kommunala skatteutjämningen långt. Många kommuner har tvingats spara och säga upp personal.
Den kommunala skatteutjämningen ses som ett rött skynke i Danderyd, Täby, Vellinge och andra rika (mest Moderatstyrda) kommuner. Läget på skattutjämningsfronten lär säkerligen inte bli bättre vid ett fortsatt borgerligt styre efter valet och om Moderaterna då ytterligare stärker sin ställning. Det sitter ju en utredning som ser över systemet med minst sagt luddiga direktiv. Vi vet ju att Stockholmarna ser sig som förlorare och kräver att få betala mindre till utjämningen, trots att kommuner som Södertälje och Botkyrka i Sthlms län också drar stora fördelar av skatteutjämningen. För övrigt får inte kommunerna i de fem nordligaste länen mer i utjämning än kommunerna i Skåne och ungefär lika mycket som Västra Götaland. .

Och då har ändå inget sagts om statliga Vattenfall och de miljardintäkter som staten årligen får in från älvarnas vattenkraft i norr.

I den borgerliga regeringens plan för infrastrukturinvesteringar fram till 2021 får ett län som Västerbotten (med 3 % av landets innevånare) bara 1,75 procent! Trots stora avstånd – nära 15 procent av Sveriges yta. Och Norrbotten - också med 3 proc. av landets befolkning och 25 % av landets yta - får bara 1,6procent av satsningarna på infrastrukturen med den blå alliansregeringens plan. Det visar färska siffror från Riksdagens utredningstjänst, RUT.

Socialdemokraterna och de rödgröna vill satsa ungefär fyra gånger mer. Förklaringen stavas främst Norrbotniabanan, som de rödgröna lovar börja bygga 2014. Botniabanan invigs 28 augusti. Men de borgerliga ska inte ta åt sig äran, även om Maud Olofsson är med på premiärresan. Det var Göran Persson och den förra s-regeringen som såg till att det här bygget alls blev av.

Och nu behövs en fortsättning - i form av Norrbotniabanan från Umeå och längsmed kusten till Skellefteå, Piteå och Luleå. En geografi med långa avstånd kräver goda transportinvesteringar och särskilt som en näringsstruktur med tung industri (skog, malm, stål med mera) gör att det finns ett extra stort behov just i Norrbotten och Västerbotten av en snabbare och bättre infrastruktur för tunga godstransporter på järnväg.

Därför är kravet på Norrbotniabanan ingen orimlighet eller överdrift. Det handlar bara om regional rättvisa. Norrbotten och Västerbotten borde ges samma förutsättningar för effektiva och miljövänliga transporter som andra delar landet.

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. Moderaterna och dess partisekr. Per Schlingman har en "smart" DN-debattare 12 aug. om deras valstrategi och ambitionen att sno ännu fler f d s-väljare och bli landets största parti. Tänk tanken att de snart kan bli M och inte S som framgent tar hand om vackra andrakammarsalen i riksdagshuset efter den 19 september! Tyvärr är den risken alls inte längre liten.