Saturday, April 17, 2021

Nordens främsta Rysslands-korre om Putins Ryssland

Nordens just nu främsta Rysslands-korre är tveklöst finlandssvenska DN-korren Anna-Lena Laurén, välförtjänt hedrad och belönad i flera sammanhang. Hon besitter ett djup och med ryskt vardagsliv en lysande tonträff. Dessutom skriver om bra. Husis- och DN-korren Anna-Lena Laurén bokdebuterade med essäsamlingen De är inte riktigt kloka de där ryssarna år 2008. Tretton år senare ger hon nu ut en fristående fortsättning. Och inte har ryssarna politiskt sett blivit direkt politiskt klokare sedan dess. Möjligen lite mera avvaktande skeptiska visavi den tsarlikt styrande Putin och hans klemtomanska gelikar i Sammetsdiktaturen (2021). I bokens 20 essäer genomlyser Anna-Lena Laurén dagens Ryssland, en putinsk sammetsdiktatur i viss gungning. Hon skriver roligt, påläst och pedagogiskt, klarsynt och välformulerat. Precis som vi följer henne i DN och finlandssvenska Husis i Helsingfors blivit vana vid i hennes prisbelönta nyhetstexter, reportage och kolumner. Husis är den folkliga beteckningen för Hufvudstadsbladet, och hennes texter förekommer även i finska tidskriften Suomen kuvalehti. Den som följt Lauréns rapportering i DN känner igen sig i boken Sammetsdiktaturen, där hon återkommer många gånger till enskilda människor hon mött och söker upp i Ryssland under sina snart 15 år i landet. A-L Laurén med rötter i Åbolands skärgård flyttade till Moskva år 2006 och är i dag bosatt i Sankt Petersburg, där hon bor med en dotter och pudel. Då och då skymtar också de fram i hennes texter, som ofta börjar i alldeles vardagliga händelser i den putiska sammetsdiktaturen. Kulturkrockar och människomöten som nästan sömnlöst glider över i knivskarp samhällsanalys av Putins kleptokrati. Laurén tar oss med på reportageresor över hela landet. Från Gulagläger i Ural, via Putinkritiska demonstrationer i ryska fjärran östern (Vladivostok), till Stalins massgravar i ryska Karelen och kärret i Sjies, som ska omvandlas till en avstjälpningsplats för Moskvabornas sopor. Vi får träffa frimodiga individer som vågar göra motstånd, trots att de vet att det kostar. I vissa fall deras liv, ibland bara friheten. Någon gång ingenting – om du anses vara tillräckligt ofarliga. Till skillnad från en riktig diktatur är det nämligen tillåtet att demonstrera i en sammetsdiktatur. Till och med att rösta. Putinregimen vill gärna framstå som ”demokratisk”. Men som Laurén konstaterar: ”Att vara lite demokratisk är lika omöjligt som att vara lite gravid”. Laurén skriver också om den mest kända motståndaren av alla, Aleksej Navalnyj. De texterna är skrivna så sent som senhösten 2020. Trots detta är de sannolikt just de kapitlen som kommer att åldras snabbast i hennes bok. Om Navalnyj ens överlever sin hungerstrejkande vistelse i ett ryskt fångläger där han nu sitter internerad. I åter andra kapitel är hennes texter mera tidlösa. Laurén är bra när hon skriver om språkets makt. Om detta hur lätt vi tappar bort varandra och oss själv i ett språk, som är fullt sysselsatt med att dölja och inte säga sanningen. Hur orden berövas sin betydelse, i takt med att sanningen stegvis lakas ut. Hur halvsanningar och rena lögner blir en del av vardagen. Kanske den viktigaste spelbrickan i en sammetsdiktatur av Putins märke. Alltså detta ständiga relativiserandet och den ryska oviljan att göra upp med sitt förflutna och se sanningen i vitögat. Det går som en röd tråd genom hennes bok. Det är just den här som är själva basplattan för den putinska – eller för den delen även Orbanska (Ungern) eller Erdoganska (Turkiet) – autokratiska formen av ”demokrati” i dagens Ryssland. Där råder ingen tvekan i Lauréns bok. Hon åtkommer ständigt till Putinregimens lögner och halvsanningar som grumlats till så mycket att de inte längre stämmer med realiteterna där ute. På sätt och vis är det precis vad man i Kreml vill få ryssarna att tro, nämligen att ingenting är sant och att alla ljuger. Inte minst västvärlden, som Putinregimen älskar att kalla russofobisk. Anna-Lena Laurén kan och skriver om Ryssland. Bra dessutom. Men indirekt skriver hon på ett sätt som även handlar om våra egna nordiska och kontinental-europeiska populister. Hur de arbetar jobbar och varifrån de hämtar sin inspiration. Inte minst då hur viktigt det är att lära sig mera om dem som man uppfattar som skenbart folkliga proteströrelser med ett ”folkligt tilltal” och enkla lösningars budskap. Också där finns lärdomar att dra av Lauréns senaste Rysslandsbok. Också därför är det bra att en stor tidningsdrake som DN klokt nog har städslat en sådan som Anna-Lena Laurén i sammetsdiktaturen i Putins Ryssland. Det är bara att hoppas att en penna som hennes orkar och vill stanna där – länge. Ty sådana som hon behövs där i tider som dessa! Robert Björkenwall (070-678 61 95) (Publicerad i bl a Sydöstran m fl),

Monday, March 08, 2021

Stig Malm - en av fackföreningsrörelsens stora retoriker har gått ur tiden

Stig Malm, LO:s tidigare ordförande 1983-93 har gått bort i covid-19. Jag minns Stig som en åsiktsdriven person och jag själv fick vid några tillfällen kommentarer från honom som var underfundiga och hade bett. Han kunde vara sylvass i kommentaren om så behövdes. Stig Malm var en av de skickligaste debattörer som svensk arbetarrörelse haft, rapp, kvicktänkt och med humor. Stig var kanske den siste ordföranden som fick leda en konfederation av fackförbund som företrädde förbunden innan de på 2000-talet bestämde sig för att avlöva LO på resurser och dess samordningsroll. Det har fått negativa konsekvenser för det s k problemformuleringsprivilegiet för den samlade arbetar-fackliga rörelsen och i nästa led så även för socialdemokraterna. Stig Malm var en på många sätt härlig LO-ordförande 1983-93; slagfärdig, dråplig ibland även med en rent brutalrak formuleringskonst som ytterst få andra i det offentliga livet. Älskad av media för sina citatvänliga oneliners, med de enskilda fackliga medlemmarnas bästa för ögonen men också okonventionell i sina nära kontakter med företagsledare, särskilt så den samhällsintresserade Volvo-chefen P-G Gyllenhammar. Malm hade respekt med sig bland industriledarna. Hans oräddhet gav råd i ryggen på andra arbetarfackliga ledare t ex när han läxande upp ”finansvalparna” eller s-riksdagsledamöter som i ”rosornas krig” mellan LO-Malm och finansminister K-O Feldt fegade ur och uppträdde som ”skållade råttor” i stället för att rakryggat stå upp när de blåste lite motvind. ”Betonghäckar” var ett annat uttryck som Malm gjorde bruk av i sin raka, folkliga retorik i tal och debatter. Egentligen var det Tham i Veckans Affärer som 1987 hittade på finansvalp i en rubrik om börsmäklarnas överhöga löner. Men den receptive Stig Malm såg slagkraften och den folkliga responsen i uttrycket när han använde det senare i sitt 1 maj-tal. Och särskilt just ordet finansvalp har överlevt och citeras fortfarande flera årtionden efteråt. Inte heller det grövre ordet f-ttstim som förknippats med Stig Malm myntade han. Efteråt – som en ursäktande förklaring – sade han var något som hans chaufför hittade på när de från bilen såg en grupp från S-kvinnoförbundet promenera förbi på trottoaren. Men det löste sig och Malm kom att uppskattas även av s-kvinnorna. Få ledande personer i offentliga livet vågade som Stig Malm ge så raka, intressanta och levande interiörer från vad som verkligen hade hänt bakom fasaderna. Och att göra det med en retorik som lockade fram skratt och instämmanden. På ett vis var det lite märkligt att Stig Malm och finansminister Kjell-Olof Feldt hade så många strider (”rosornas krig”) eftersom de ändå hade ovanligt stor förståelse för näringslivets villkor i en tid när en stor del av arbetarrörelsen fackligt och politiskt var mer radikal och vänster än dagens mera mittenorienterade socialdemokrati numer är. Men i synen på fördelningspolitiken och kampen för full sysselsättning var Stig Malm mera pådrivande och radikal än finansminister Feldt (”kanslihushögern”), som dessutom först öppnande en avreglerad finansmarknad och senare för privata lösningar i välfärden. Men på det personliga planet hade de inga problem utan kunde umgås – också efter att de båda lämnat sina uppdrag. Stig Malm med sin bakgrund som instrumentmakare och senare fackliga bana i Metalls förbundsledning var en stark facklig ideolog som visade stort intresse för facklig utbildning och skolade fackliga ledare. Han var efter sin LO-avgång 1993 – när Malm tillstyrkt som styrelseordf att Byggnadsägda BPAs VD fick en mångmiljonstor fallskärm – starkt kritisk till nedrustningen av utbildningen inom facken och socialdemokraterna. Det var ett misstag som han menade skulle få stora konsekvenser på sikt för hela arbetarrörelsen. När vi många år senare kom att prata om det här i Solna, där han var aktiv kommunalpolitiker för socialdemokraterna. Också detta en viktig sida av profilen Stig Malm. Med honom har en av de skickligaste debattörerna som svensk arbetarrörelse haft gått ur tiden vid 79 år ålder. Robert Björkenwall, robert.eg@outlook.com (Publicerad i bl a Sydöstran 13/3, Arbetarbladet,Västerbottens Folkblad och Värmlands Folkblad 9/3, Gotlands tidningar 11/3, Sydöstran 12/4, NSD 13/3 DN 13/4, SvD och GP 15/4 m fl) https://demokraatti.fi/stig-malm-en-av-svensk-arbetarrorelsens-stora-retoriker-har-gatt-ur-tiden

Sunday, February 14, 2021

Andra riksrätten slutförd men inget är ännu över för Trump

Som väntat lyckades demokraterna inte - trots skicklig åklagarinsats - samla ihop nödvändiga 17 republikanska senatorer för att fälla Trump i den andra riksrättegpngen 13-14 februari. Bara 7 republikanska senatorer orkade/vågade gå med de 50 demokratiska senatorerna och fälla Trump. Trots att många fler egentligen insåg att en fällning egentligen var motiverad. Ändå var det rätt för framtiden. Detta visade t ex även republikanernas senatsledare Mitch McConnell som sade så här efteråt: "Anyone who decries his awful behavior is accused of insulting millions of voters -- that's an absurd deflection," McConnell says. "Seventy-four million Americans did not invade the Capitol." ” ”Trump är fortfarande ansvarig för allt han gjorde under sitt ämbete. Han har inte kommit undan något ännu. Vi har ett straffrättsligt system i det här landet. Vi har civilrättsliga mål. Och expresidenter är inte immuna mot ansvarskrävanden i någon av dem”, säger McConnell. McConnell anser med andra att Trump är skyldig till stormningen av kongressen. Han menar också att han nu kan åtalas för det som privatperson i Washington DC. Även om han röstade emot i senaten. Och för skattebrott också i bl a NY och i Georgia för sitt försök att upphäva valresultatet där. För även att Trump friades av senaten i riksrätten oroar han sig nu för ett federalt åtal gällande stormningen av Kapitolium den sjätte januari. – Han oroar sig för det, säger en källa nära Trump till CNN. Talet efteråt från den rutinerade och inte sällan rätt maktcyniske, republikanske senatsledaren nu efter utfallet i riksrätten var nog ett sätt för Mich McConnell att rida båda hästarna samtidigt in i framtiden. Detta att både ta avstånd och skapa distans till den skandalstämplade röstmagnaten Trump och samtidigt bädda för att republikanerna i nästa mellanval 2022 ska hålla ihop så pass att de förmår återta makten i kongressen, där hela representanthuset och en tredjedel av senaten står på omval. Men skulle republikanska partiet spricka eller att många trumpister då struntar i att rösta 2022 så klarar republikanerna inte den målsättningen att göra livet surare för president Biden om två år med en kongressmajoritet emot sig. Men hur som helst bekräftar utfallet i senatens riksrätt ändå i stort McConnells beskrivning efteråt av Trumps uppviglande roll den 6 januari och även att demokraterna och deras mycket skickliga åtalares fastnaglade av Trumps avgörande roll när mobben stormade Capitolum – och hur nära de var att fånga in vice president Pence och talman Pelosi. Där gjorde demokraterna en historiskt viktig insats, oaktat att man inte fick mer en 7 republikanska senatorer med sig. Och allt detta skedde på bästa sändningstid i medierna i USA. Demokratin är en skör planta - och det gäller absolut i USA, på många håll i Europa och inte heller här hemma i Sverige kan den tas för given! Robert Björkenvall,robert.eg.outlook.com (Publicerad i bl a Arbetarbladet 15/2, Sydöstran m fl)

Monday, February 08, 2021

Grundläggande samhällsservice måste gå att nå utan dator och bank-id

Sverige har tagits över av en generation ”IT-talibaner”. Den allt snabbare digitaliseringen sker utan en rimlig grad av konsekvensanalys. Allt från myndigheter till sjukvård och viktig samhällsservice kan knappast längre nås utan en dator eller en smartphone med bank-id, skriver Robert Björkenwall och Jaan Ungerson. Att det för den enskilde kräver investeringar på tusentals kronor i utrustning, abonnemang och bra tekniska färdigheter ligger uppenbarligen utanför digitaliserarnas föreställningsvärld. De många som finns i det digitala utanförskapet ingår inte genomförarnas planering. Det är dags för politiken att sätta ner foten. Samhällsservice måste vara tillgänglig och bra även utan dator, smartphone och bank-id. Det är en basal rättvisefråga. För en alls inte ringa del av befolkningen ligger inköpet av en dator eller en smart telefon långt utanför de ekonomiska ramarna. Professor Agnes Wold i Göteborg vittnade nyligen i en artikel om hur de i regionen över 70 år är tvungen att beställa tid för corona-vaccinering genom 1177. Och för att alls komma till där är hen tvungen att legitimera sig med mobilt bank-ID. För den som inte har tillgång till en modern smart telefon med möjlighet att installera mobilt bank-ID var möjligheten att få vaccineringstid stängd. Det är helt oacceptabelt. Men kravet på att ha tillgång till dator och mobil med bank-ID begränsar sig inte bara till vården. Allt fler myndigheter drar ner och glesar ut sina servicekontor – och med det också medborgarnas möjlighet till personliga möten. På Arbetsförmedlingen förväntas den arbetssökande själv sitta vid datorn och leta efter lämpligt arbete, motsvarande möter den som söker kontakt med Försäkringskassan. Att nå någon över telefon kräver minst att personen klarar av att sortera bland en rad hänvisningar med nummerval avslutat med fyrkant. Att som kund komma i kontakt med företag som Telia eller Vattenfall kräver bank-ID. Bankerna lägger ner kontor och satsar i stället på sina internetbanker. Många har byggt ett system med ”Mina sidor” där den datorägande och internetuppkopplade kunden själv ska registrera sig för att senare kunna leta fram den hjälp hen anser sig behöva. För såväl myndigheter som företag ger digitaliseringen självklart stora möjligheter att genomföra besparingar genom nedläggning av kontor och färre anställda med uppgift att möta människor. Klart det lockar. Och visst kan det också vara för den majoritet av befolkningen som är uppkopplad med dator eller en smart telefon. Men det finns också en stor grupp som stängs ute av antingen ekonomiska skäl eller för att tekniken är allt för komplicerad att hantera. Förutom de många äldre som inte vare sig velat eller kunnat sätta sig in i bruket av Internet och som därför drabbas av den omfattande digitalisering finns de många där även ekonomin sätter hinder i vägen. Nästan var femte invånare i Sverige – sammanlagt nära två miljoner – lever enligt SCB i riskzonen för fattigdom och social utestängning. Över 40 000 barn lever i familjer med varaktigt låg inkomst. För många pensionärer räcker pengarna så dåligt till att de måste snåla sig fram och dra ner på även det mest basala. För flertalet av dessa är en dator med internetuppkoppling eller en smart telefon en oöverkomlig investering. De hamnar i digitalt utanförskap I ett anständigt samhälle borde det vara en självklarhet att alla med viss lätthet kan nå myndigheter för grundläggande samhällsservice. Om de som har till uppgift att leverera det inte själva förstår detta är det politikens uppgift att genom lagstiftning se till att den säkras för alla – även för den som varken har dator, smart telefon eller ett mobilt bank-ID. Tillgång till grundläggande samhällsservice måste vara en rättighet för alla! Robert Björkenwall och Jaan Ungerson (publicerad i bl a Sydöstran 4/2, Dala-Demokraten 6/2, Gefle Dagblad 5/2 m fl (Debatt: Grundläggande samhällsservice måste gå att nå utan dator och bank-id (gd.se) http://www.sydostran.se/insandare/debatt-sverige-ett-klassamhalle-3f44829f/

Wednesday, December 23, 2020

Satsa på folkbildning som skydd mot myter och desinformation

Folkbildningen har bidragit till att forma det moderna Sverige. Den har lyft kunskaper, öppnat nya möjligheter och skärpt kritiskt tänkande. Med sina lokala studiecirklar har studieförbunden försvarat det öppna och på förnuft och demokrati byggda samhället – och värnat om det fria och värderande offentliga samtalet. I dag hotas en del av det inte minst av ett internet där sociala media svämmar över av skrock och skrönor blandade med rena konspirationsteorier och faktaförnekanade. Trumpisternas aktiviteter inför och efter presidentvalet i USA den 4 november var därvidlag förskräckande. Detta och mycket annat liknande gör att det nu är uppenbart att det borde vara hög tid för klassisk folkbildning, att den nu åter får en mer central plats i samhällsdebatten. Både pandemin och det amerikanska presidentvalet har visat hur upprepade och uppenbara lögner, ja systematisk desinformation kan slå rot i samhället och utnyttjas både politiskt och ekonomiskt. När Trumps kampanjmaskin trummade ut rent nonsens som ”sanning” och döpte fakta till ”fake news” var sanningen satt helt på undantag. Radio och TV-kanaler som Fox News och den USA:s extremhöger närstående Breitbart News hjälpte tillsamman med obskyra Facebook-grupper, Twitter och Instagram till att sprida och ge lögnerna fotfäste som ”sanning”. Anhängarna till Trump och konspiratoriska rörelser som Qanon låstes steg för steg in i en verklighetsresistent och våldsbenägen tankebubbla. Företeelser som först på senare tid mera systematiskt granskats av grävande journalister. Inte heller Sverige är immunt mot systematisk desinformation. Vi har all anledning att försöka dra lärdomar från såväl det amerikanska presidentvalet som från mytbildningen kring Corona epidemin. När VD för Ericsson Börje Ekholm kunde se hur myten att Corona spreds från 5G-master resulterade i att vissa började sabotera och förstöra master och visade att myterna fått fotfäste även i Sverige. Tron på myterna var starka nog för att få vissa grupper att ta till våld. Ett annat sådant exempel är när muslimska extremister i ett sekulärt land, drivna av religiös propaganda på internet får unga män och kvinnor att skära halsen av ”otrogna” har både förnuftet och det kritiska tänkandet helt gått förlorat. Ett demokratiskt samhälle måste reagera med kraft mot sådant extremt beteende. Att bryta faktaresistenta bubblor, möta religiös fanatism och mytbildning är avgörande viktigt om vi ska kunna fortsätta leva i ett demokratiskt och på verklighetens grund baserat samhälle. Här har Folkbildningsrådet i samverkan med Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) en viktig uppgift att fylla. De borde gemensamt kunna hitta formen för att i det svenska samhället öka människors källkritiska vaksamhet mot myter och desinformation av olika slag. Redan i dag gör en del organisationer som Humanisterna och Vetenskap och Folkbildning en viktig om än på bredden en otillräcklig insats för att lyfta fram allt från religiösa vantolkningar till att avslöja medicinska bedragare och kvacksalvare som lurar på folk dyra men verkningslösa preparat. Med den svenska traditionen av folkbildning borde även studieförbunden kunna bidra mer här till att öka människors vaksamhet och kritiska tänkande. För Sverige som nation kan en rejäl och uthållig satsning på en bred folkbildning kring desinformation och konspiratoriska myter i ett annat världspolitiskt läge bli till en avgörande viktig ödesfråga. Ty om ofred på allvar skulle hota är det avgörande viktigt att ha en befolkning – ett civilsamhälle - som förmår tänka kritiskt och stå emot desinformation och cyberattackers försåtligt riggade budskap av misstroende (mistrust). Och det oavsett om avsändaren är synlig eller gömd i någon trollfabrik. Bra i detta perspektiv är också att regeringen nu i december 2020 beslutade att inrätta ett nationellt center för cybersäkerhet. Den kraftsamlingen behövs för att stoppa olika cyberhot. Robert Björkenwall, Jaan Ungerson (Publiceras i några tidningar, bl a Arbetarbladet 30/12,Sydöstran 2/1-21, Värmlands Folkblad 16/1, ÖP 12/1-21, Gotlands tidningar m fl) - https://www.sydostran.se/insandare/insandare-folkbildning-mot-myter-59b41eaf/ https://www.vf.se/2021/01/16/debatt-tvinga-tjansteman-att-ta-ansvar/

Tuesday, December 22, 2020

Sverige och Finland har lättast att förstå varandra i Norden

Jag har då och då jag sagt det här men gör det nu ändå: Finländare har ofta en mycket rak och ibland lätt humorkruvat sätt att framtudiga sig på men t ex svensk och finsk management ligger flera på sätt än närmare än närmare och norsk och minst nära är svensk och dansk. En av flera sådana exempel på när det fungerat hyfsat bra är olika företagsfusioner mellan det svensk-finska är Telia/Sonera, Stora Enso, SSAB-Rautaruukki m fl medan det sket sig helt för Telia med Telenor och danska Postnord aldrig borde kommit till stånd. Samma mönster för även i de politiska relationerna i Norden. Jag märkte jag år jag för nu rätt många år sedan reste runt för att skriva att skriva om metallindustrin i Norden, i några fall med finska Metalls Henrik Helenius som sällskap på metallarbetsplatsen i bl a Österbotten och Nylands län. Det tillsammans med möten och samtal med fackligt förtroendevalda och företagare gav intryck som jag sedan förde i i boken om Metallindustrin i Norden. Finland har ofta studerat hur Sverige gör, t ex om skolan. Här tänkte man gå samma väg som Sverige men backade man när man såg ju snett det gick med sjukt snett med skolresultaten och hur det därtill sedan kom att bli med stora, privata skolkoncerner som kapade åt sig av skolmarknaden och deras betygsinflation blev medlet att locka elever till sina skolor i Sverige. "Låt dem prova först så får vi se", som man sa i Helsingfors. Och såg hur snett det gick – och nu står vi i Sverige med sin skola med en stor privatmarknadsskola, med mjölkade skattepengar till privata vinster och skolresultat som fallit under en lång följd av år. Ingen har heller gått så långt som Sverige på den här vägen och de få andra länder som provat har backat tillbaka men än inte Sverige, trots av ́s skolforskning som visar hur fel den här skolmarknaden för att slå. Nu först börjar det lite varsel - men under hårt motstånd från resursstarka privata skollobbyister – att något vilja reglera upp de här värsta avarterna. Men också under motstånd starkt från dessa intressen, borgerliga partier och Högerpopulistiska SD i riksdagen. Klokt att Finland i tid slog till reträtt här och aldrig följde Sveriges exempel. I Finland har man också agerat klokare gentemot EU än vad Sverige ofta gjort. Strategin från finskt håll att bara satsa på att bara ha 5-6 viktiga priofrågor när man förhandlar med Bryssel ger ökad chans då att klara hem dem bra. Inte köra ett bredare smörgårdsbord som Sverige ofta tenderat att göra. Ingen större skillnad att ha med Bryssel-byråkrater att göra än när vi slöt avtal med Moskva. Samma grundkoncept i fallen, hörde jag finska politiker lite skrattande säga. Det här har bidrag till att efter Finland, EU-ansluten, t ex inte varit naiva och då än bättre Sverige att bli vida hantera underbudsupphandlingar och svartjobb inom bygg- och anläggning och i tid rigga en lagstiftning som gör att de har bättre på det här än Sverige. Män klart också att Sverige som en större klen och inte så i periferin som Finland har blivit mera för de här avarterna av underbudskonkurrens som har med den fria den fria rörligheten av arbetskraft, tjänster och varor. Tyvärr har inte regleringen här inte hängt med här som den borde i Sverige. Samma sak med själv över hela detta med arbetskraftsimport och oseriös näringsverksamhet, t ex som nu fallet om en ukrainsk firma med en hyra parasitärt beteende och lockande löftessnacka lura somt ukrainska arbetare till Sverige som radions P1 morgon berättade 8 december. Jag inte mycket trist historia. Finland har skött det här bättre än vi, nog inte agerat med samma naiva flathet från myndigheternas och lagstiftarnas sida som Sverige. Så här finländare har övertagit att dra. En säkerhetsstående bh är sak vårt svensk-finska samarbete. Det är nog heller ingen tillfällighet – jämte att vi båda är alliansfria – att det fungerat mycket bra mycket med det allt tätare försvarssamarbetet. Och bra är det också att det sker stegvis avstämt hela tiden till nästa nivå. Det är stabilt och tryggt i orostider som de vi nu lever i. En nog inte oviktig till det här med Sverige och Finland är så nära på många sätt är nog bland att Finland var en del av Sverige så länge. De var ju vår östra rikshalva fram till 1809. Att danskarna hamnar mest utanför heller inte förförvånande. Där har handelns krämarkultur kunde inrama genom vattenvägarna till och Hansan och kontinenthandeln. Så nog ingen förvåning att e – trots en viss språkklyfta och lite fnurr i coronakrisens stängda gränser – att på det hela fungerar rätt bra Sverige och Finland. Robert Björkenvall (robert.eg@outlook.com) (publicerad i bl a Arbetarbladet,Helsingfors 12 december 2020, Sydöstran 10/12 m fl)

Väinö Linna - en epiker i världsklass skulle fyllt 100 år 20 december 2020

Jag har då och då tagit mig före att studera olikheterna i Norden, större än vi vill tro. I vissa sammanhang har jag sagt det här förut men ändå: Finländare har ofta en mycket rak och ibland lätt humorskruvat sätt att formulera sig på. En bra sätt att lära sig mer om vår forna östliga rikshalva Finland och dess dramatiska historia efter att Finland blev självständigt 6 december 1918 är att läsa Finlands främsta epiker Väinö Linnas romaner. Linna som just den 20 december 2020 skulle ha fyllt 100 år. Dessutom är hans gärning som författare väl värd att uppmärksammas också i vårt land, i det som en fram till 1809 var två delar av ett rike under närmare 900 år. Väinö Linnas romaner är den kanske bästa genvägen för att förstå hur Finland blev den nation den blev efter att ha frigjort sig från Ryssland i december 1918. I arbetarförfattaren och f d textilarbetaren Väinö Linnas romaner finns allt som man kan önska sig för att förstå hur Finland blev det land som det är än idag. Full av sisu och egensinne – och stolthet, och med förmåga att stå emot också mycket svåra och tuffa utmaningar. Ett blodigt och rått inbördeskrig 1918-19 och två krig mot Sovjetunionen 1939-40 och 1941-44. För dessa sina episkt storstilade romaner borde Väinö Linna ha fått det nobelpris han tyvärr aldrig fick! Linnas romaner kom dessutom – så det var inget hinder – ut i Sverige i mycket goda översättningar Mest känd för romanen Okänd soldat (suveräna österbottniska dialoger!) och där en av hjälten Rokkas stridskamrater med humor konstaterade sommaren 1944 att Sovjetunionen vann kriget men Finland kom ändå ut som god tvåa och klarade att vara kvar som självständig nation. Och före den kom hans mäktiga, tredelade torpartrilogin - Högt bland Saarijärvis moar, Upp trälar och Söner av ett folk. Suverän läsning på alla sätt! Väinö Linnas böcker tillhör de som är värda att ständigt återkomma till. De borde aldrig lämnas bort ens när flyttlådorna bärs in i en ny bostad. Linnas böcker tillhör världslitteraturen av allra bästa märke. Och det går då inte bara att glömma avrättningsscenen med de mörka blickarna av finländskt hat, svår att glömma. Och den allra första meningen inleder hela torparserien: "I begynnelsen var kärret, gräftan - och Jussi." Vilken klassepiker, Linna var – och är! Bara en formulering till som väl fångar Linnas humor i romanerna och om huvudpersonen Akseli Koskela, som sedan dog alldeles i slutet av fina Okänd soldat: "Mitt namn är Koskela, äter järn och skiter kätting". Så läs Väinö Linna! Bättre läsning finns inte i dessa coronatider! Robert Björkenwall,

Sunday, September 27, 2020

Regeringen Löfvens jobbudget förväntad rekordsatsningen men med en del skönhetsfel

I svenska Löfven-regeringens nya 105 miljarder kr ”mildra coronan-effektsatsning” är en rekordbudget på lånade pengar (som längre fram måste betalas tillbaka) har många fått sitt. Detta såsom läget ser ut i riksdagen med januariavtalet (samarbetsavtalet med C och L) i ryggen. Vissa har därför fått sina älsklingar till krav genomförda, exempelvis Centern, C, sin sänkning av arbetsgivaravgiften för unga och Liberalerna, L, sina skattesänkningar samt försvaret sitt önskade resurstillskott och pensionärer med måttliga pensioner ett tillägg på upp till som bäst 600 kr i månaden. Och Miljöpartiet, MP (ingår i regeringen Löfven) fått sin gröna skattesatsning med bl a avdrag för investeringar i solceller och laddstolpar för elfordon. Men inga besked i regeringens budget om en önskad, bättre sjukförsäkring (180 dagars regeln), bara om a-kassans fortsatt höjda tak i två år till. Men centern skulle ju ha 9 miljarder till en helt bortkastad, sänkt arbetsgivaravgift för unga. Och 30 miljarder totalt i skattesänkningar - mycket är bortkastat och feltajmat i tid - borde kommit tidigare i tid och ha haft en bättre fördelningsprofil och t ex att pensionärsskatten slutborttagning kommit tidigare än först i januari 2023. Som det nu ser ut är det tyvärr fel hushållen som redan är överlastade med cash (köpkraft) som kommer bäst ut men ändå inte använder den köpkraften till att höja den inhemska konsumtionen utan sparar. De redan välmående hushållens mycket goda tillgång på köpkraft de inte nyttjar illustreras väl av färsk SCB-statistik för andra kvartalet 2020. Där framgår att hushållens samlade finansiella sparande nu är rekordhöga 160 miljarder kr, högsta siffran någonsin och det mitt under värsta coronakris-perioden. De håller igen, sparar och konsumerar inte. Detta i motsats till vad som är fallet med bland annat de nya arbetslösa (effekt av coronan) som - i likhet med barnfamiljer och fattigpensionärer - som mer än gärna konsumerar - om de bara har pengar! Regeringen tror att budgeten kommer att ge 75 000 nya jobb fler än som utan den annars inte kommit till. Kanske så men de kunde sannolikt blivit ännu fler med en bättre profil på satsningarna och om t ex satsningen på pensionärsgruppen kommit tidigare. Och den bortkastade sänkningen - visar tidigare utvärderingar - av arbetsgivaravgiften för unga i ställer gått till ökade bredbandssatsningar och andra investeringar. Inte minst i välfärden som har stora behov av ett resurstillskott. Då hade den här "satsningen-på-jobbet"-budgeten nu sannolikt gett ett ännu lite bättre utfall för 2021. Eller om kommunsektorn fått lite större statsbidrag än som nu blir fallet i regerings höstbudget. En kommentar om regeringens höstbudget som rätt väl speglar hur man på fackligt håll ser på regeringens och de två samarbetspartiernas budget är denna från IF Metall: ”Trots stora skattesänkningar innehåller den välkomna och nödvändiga satsningar för att lindra konsekvenserna av coronakrisen, som en fortsatt förstärkt a-kassa. Men en viktig del saknas: Resurser till att laga revorna i sjukförsäkringen”, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson. En kommentar som väl speglar hur man på det fackliga fältet ser på regeringens nya statsbudget. Robert Björkenvall (070-578 7 95)