Recension av Martin Gelins Mjuk makt

I denna hårda tid i Sverige och ännu mera vår omvärld måste demokratin bli stridbar igen. Ta kamp, anser författaren Martin Gelin i sin nya reportagebok "Mjuk makt" (Volante förlag).  Demokratin förbli det bästa systemet, trots att de odemokratiskt styrda länderna nu är fler än demokratierna. Hans bok är ett trotsigt och välskrivet försvar för mångfald  och demokratisk pluralism.   Men just nu är tyvärr tillståndet i den svenska kulturpolitiken mindre gott. Folkbildningen, kulturskolorna, teatrarna och Sverige radio och television (SR och SVT) har alla fått frysta eller mindre resurser av Tidöregeringen. Noll förståelse där för kulturens betydelse. För det som Martin Gelin skriver ger länder prestige och, jämte diplomatik, bra universitet etc, ger värdefull ”mjuk makt”. Även om den ännu är hyfsat god. Men ännu mycket mer fallande är den mjuka makten i autokratiska i Trumps USA, Ungerns Orban och många andra länder. Men också i många andra västliga demokratier sker för få nysatsningar på kultur och annat som ingår i den mjuka makten. På kort och än mera så längre sikt är det oklok politik. Och därtill ett helt föråldrat tänkande, anser Dagens nyheters f d USA-korrespondent Martin Gelin i sin nya bok. I åter andra länder i världen gör man precis tvärtom. I bokens nio kapitel tar Gelin med oss när han besöker länder som tvärtom investerar mycket pengar på konst, arkitektur och litteratur. Exempelvis på 600 nya museer i oljestaten Qatar. Ett annat exempel är hur man i Sydkorea satsar på generösa översättningsstöd på nobelpristagaren Han Kangs och andras romaner. Men sådana boköversättningars enda förtjänst är inte enbart att de visar att en annan kulturpolitik är möjlig. Det är, enligt Gelin övertygelse, också att de ar nödvändiga ”mjuk makt”-satsningar. Just för att de så väl behövs i en hård tid som vi nu lever i. Här har Sydkorea gjort rätt, medan autoritära Kina allting fel, anser Gelin. De har sumpat chansen de hade från pandadiplomatins dagar och i stället blivit styrt av hemlighetsmakeri och autokrati under ledaren Xis styre. Trots framgången med Tiktok bland de unga. Men i elektrifieringen har Kina ändå tagit ledartröjan. Många är nog inte helt förtrogna med begreppet ”mjuk makt”. Också om det lite överraskande blivit trendigt – också utanför seminarierummen. På flera sätt denna lite bredare definition av begreppet – vid sidan av mera traditionell diplomatik etc – kan fungera som ett verktyg för att lite bättre förstå de villkor under vilka konst, litteratur och andra yttringar av kultur skapas och får bredare spridning bland folk. Välkänt är ju att en stats ekonomiska eller militära muskler – läs t ex USA - kan tvinga andra att anpassa sig och dansa efter deras pipa. Det är den hårda makten. Men en stat kan också få andra att följa med genom indirekta medel; en stark mjuk makt. Det gör man genom att locka eller vilja ta efter. Det klassiska medlet här är smart diplomati. Ett annat är att förkroppsliga vissa värden som frihet och mångfald. Ett tredje är att erbjuda lockande berättelser, bilder och olika livsformer. Kort sagt: konst och kultur. Mjuk makt. På det sättet kan mjuk makt nu allt oftare bli en motståndshandling mot det autoritära styrformerna. Mot auktoritära stater som vill dominera sin omgivning. Såsom Xi i Kina och allt mera så i Trumps USA. Och där man bara vill att konsten/kulturen ska tvingas sjunga "kejsaren" lov. Helt annorlunda då i de demokratier som har auktoritära stormakter till grannar. I en osäker värld blir där konst och kultur ett sätt att vinna folkets  gunst. Den mjuka makten blir då ett ”säkerhetspolitiskt kapital”, skriver Gelin. Hans mest kända exempel här är Sydkorea. Insikten att man kan tjäna mer pengar på film (den prisade Parasiten m fl) än på att kränga Hyundai har här blivit inte bara en ekonomisk framgångssaga, utan även ett trumfkort i den unga demokratins internationella relationer. När staten investerar i den kulturella infrastrukturen. I stället för att oklokt strypa den. Gotland är inte bara Östersjöns största, fasta "hangarfartyg".Försvarat av hård makt. Men Gotland med Ingmar Bergmans Fårö är också en kulturell mjuk makt med gott rykte.  Den bästa propagandan är inte propaganda, som Gelin visar i sitt kapitel om USA:s kulturpolitik under kalla kriget. Lysande starkt. Men bara så länge landet nöjde sig med att pumpa in pengar i spridningen av amerikansk kultur blev resultatet mycket effektivt. Motsatsen gäller nu under Trump. Sydkorea har däremot hur USA tidigare gjorde. Satsat på spridning av prisade Han Kangs romaner och Bong Joon-hos filmer (Parasit etc). Mjuk makt som tjänar sitt lands intressen genom att kritisera det. Lite på samma sätt ser han på borgmästaren, socialisten Hidalgos satsning på att bygga ihop staden och de boende med fler gröna stråk, bra kommunikationer och fler billiga bostäder och mångkultur. Ja, OS-festen också härom året. Och där bor Martin Gelin nu med familj sedan han lämnade dyra men vitala New York.  Så en satsning på just kultur som mjuk makt är en säkerhetspolitisk kalkyl i demokratins namn, anser Martin Gelin. Hans Mjuk makt ger mycket att reflektera över. Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare (Publicerad i bl a Arbetarbladet 11/12-25, Sydöstran 12/12 m fl; https://demokraatti.fi/recension-mjuk-makt-lockar)

Maktskifte krävs för åter en aktiv arbetsmarknadspolitik i Sverige

Usel ekonomisk tillväxt, rekordhög arbetslöshet och usla opinionssiffror är regeringen Ulf Kristerssons Tidöregerings facit knappa tio månader för nästa riksdagsval. Opinionen ger dem nu icke godkänt. Som vi redan vet har Ulf Kristerssons regering och hans tre svaga, liberala arbetsmarknadsministrar (Pehrson, Persson och Britz) har misslyckats totalt med löftet att ta kampen mot arbetslösheten och att upprätthålla arbetslinjen. Något som de lovade när de knappt vann valet 2022. Därför behövs i Sverige nu ett rejält omtag i arbetsmarknadspolitiken och ett maktskifte i september 2026. Här några fakta som belyser bristerna i "matchningen" på den svenska arbetsmarknaden. Något som nu sittande Tidöregering just inget alls gör för att bättre rusta de nu rekordmånga (100 000 fler) arbetslösa att bättre klara av (matcha kraven) att få ett ledigt jobb. Något som bl a kräver rejäla satsningar på olika bristyrkesutbildningar, olika andra kompetenshöjande åtgärder och även bättre språkutbildning (SFI). Nu sittande regering har gjort motsatsen och skurit ner alla sådana åtgärder. Detta har skett samtidigt som stödet i a-kassan för långtidsarbetslösa (de längst från att kunna få ett jobb) skurits ner. Fakta visar att regeringen har misslyckats med sitt vallöfte efter sina nu tre år vid makten: • Arbetsförmedlingen (2025) visar att 96 000 jobb inte (!) kom till stånd under 2023 p.g.a. rekryteringssvårigheter och att drygt 20 % av privata arbetsgivare fick tacka nej till order de inte kunde ta. Det gäller också nu. • Enligt SCB (kvartal 3, 2024) saknas totalt ca 70 000 personer inom olika yrken och branscher. • Svenskt Näringsliv uppger att 7 av 10 företag har rekryteringsproblem, särskilt inom bygg och industri. Med lägre ekonomisk tillväxt som följd. • Konjunkturinstitutet konstaterar att ca 25 procent av byggföretagen anger att arbetskraftsbrist begränsar produktionen inom bygg och anläggning. Dessa fakta och realiteter räcker för att konstatera att Tidöregeringens misslyckade arbetsmarknadspolitik starkt bidragit till att Sverige tillhör EUs bottenskikt med sin rekordhöga arbetslöshet. Ett misslyckande ska kallas just ett misslyckande, inget mindre. Men en annan och bättre väg är en politik med kraft återupprättad arbetslinje. Det är både möjlig och nödvändigt. Men då krävs att Sverige 2026 får en ny och bättre regering. Den här regeringen nu har gjort sitt och måste bort! Robert Björkenwall (Publicerad i Arbetarbladet 1/12, Sydöstran 1/12-25, tidn Rörelsen 8/12 m fl) https://www.sydostran.se/ledare/maktskifte-kravs-2026-for-att-sverige-ater-ska-fa-en-aktiv-arbetsmarknadspolitik/