Krisläget och personalförsörjningen kräver en återinförd värnplikt

De sju, aktiva bataljoner som Sverige idag förfogar över räcker inte jämfört med Finlands värnpliktsbaserade försvar. Införandet av en modern värnplikt en absolut nödvändighet för försvarets personalförsörjning. Det är dags att erkänna att Sveriges avskaffande av värnplikten 2009 med blott tre rösters övervikt var ett stort misstag. Därför har vi – i motsats till Finland - i dag ett försvar i kris. Samtidigt som den militära upptrappningen i vårt närområde ökar har vårt försvar (trots ökad övningsverksamhet med bl a Finland) allt svårare att rekrytera personal. Till det kommer en ledarkris då allt färre vill utbilda sig till officerare. Goda skäl här att lära av Finland som agerat smartare än Sveriges dåvarande alliansregering gjorde. I nu skärpta säkerhetspolitiska läge är det dags att rätta till tidigare misstag och återinföra en moderniserad medborgerlig plikttjänst. Detta både för kvinnor och män. Det skulle trygga försvarets personalförsörjning men också behöva utformas så att den blir en bred medborgartjänst som är till nytta för att öka vår civila förmåga att hantera kriser och katastrofer. Så utformad kan den åter bli en viktig mötesplats för människor från skilda bakgrunder, vilket stärker samhällsgemenskapen och jämlikheten i vårt land. Från militärt håll har det stått klart att Sverige inte förmår skapa en tillräckligt stor yrkesarmé för att effektivt försvara hela landet. De sju bataljoner som finns räcker inte ens när de är fullt bemannade. Och oberoende av hur vältränad och utrustad en svensk yrkesarmé är kommer den aldrig att ha de personella reserver som krävs för att täcka de förluster som obevekligen kommer i krig. Om syftet med försvarsmakten är att, som försvarsminister Peter Hultqvist sagt, i första hand värna Sverige måste det finnas tillräckliga resurser för att hålla ställningarna. Ett folkligt förankrat försvar av högteknologiskt kvalificerade och vapentränade värnpliktiga är en styrka också genom den kompetens de för med sig från sina civila yrken och sin lokalkännedom från olika delar av landet. Ett frivilligt hemvärn förmår inte detta. Men, precis som Peter Hultqvist, anser också vi att det för tillgång till toppmodern strategisk kommunikation och plattformar för kvalificerad övningsverksamhet så krävs att det övas med Nato och särskilt så med alliansfria Finland. Det är – precis som för Finland – fullt förenligt med ett fortsatt alliansfritt Sverige. Fortsatt alliansfrihet minskar konfliktytorna i norra Europa medan inträde i Nato ökar dem. Precis som försvars- och statsministrarna korrekt sagt vid sina besök i Finland. Stabila spelregler och inga tvära kast gagnar Sverige bäst. Med en återinförd värnplikt ökar vår förmåga att värna vår försvars- och krishanteringsförmåga. Vid sidan av en stärkt personalförsörjning med militär närvaro igen på Gotland så bidrar återinförd plikttjänst också till en stärkt medborgerlig katastrofberedskap vid stora skogsbränder och stora olyckor. Lägg till detta demokratiska vinster och ökad sociala gemenskap som en plikttjänstgöring innebär. Vi förväntar oss att regering och riksdag nu i höst och vinter rättar till tidigare felbeslut. Mer än 60 procent av svenskarna säger sig vilja ha tillbaka värn- eller tjänsteplikt för män och kvinnor. Det vore också till fördel för det fördjupade militära samarbete som är under uppbyggnad mellan svenska och finska försvaret. En återinförd värnplikt i Sverige sker lämpligen i den beredningsprocess som följer efter att pliktutredningen har lämnat sitt förslag. Vi menar också att Sveriges försvarsanslag stegvis behöver höjas från nuvarande 1,1 procent och mot mera rimliga 1,5 och kanske 2 procent av BNP. På några års sikt. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Östra Småland 16/9, Dala-Demokraten 17/9, Hälsinglands tidningar 21/9, Gotlands tidning 23/9,Göteborgs-Posten, Sundsvalls tidning m fl)