Tyskland skakas av motsättningar och går till tre ovissa delstatsval i mars

Härom dagen var jag på ett intressant och tänkeväckande seminarium i ABF-huset i Stockholm, där Sveriges tidigare Tysklands-ambassadör och f d statsrådet Carl Tham samtalade med den i Tyskland boende doktoranden Kajsa Borgnäs, f d ordf. i S-studentförbundet men nu verksam vid universitet i Potsdam, Tyskland. Som de flera gånger framhölls i det här samtalet är förbundskansler Angela Merkel, CDU, ännu populär och står stark men hennes flyktingpolitik väcker ett ökande motstånd, främst i hennes eget parti kristdemokratiska CDU och än mera så i det bayerska systerpartiet CSU. Och i spåren av detta växer de politiska högerpopulistiska krafterna med Alternativ für Deutschland, AfD, och den islamofoba rörelsen Pegida, med sin bas i Dresden och den sydöstra delstaten Sachsen Anhalt i forna DDR. Ironiskt nog i en delstat som bara har en invandrarandel på blygsamma 2 procent men där en femtedel av alla våldsattacker mot flyktingar och asylanläggningar i hela Tyskland sker. Dessutom ska man lägga märke till att Tyskland har låga födelsetal, stora pensionsavgångar,låg förvärvsgrad bland kvinnor och en sjunkande inhemsk befolkningstrend och därför är i behov av både inflyttad arbetskraft från utlandet och en svensk jämställdhetspolitik med föräldraförsäkring och en utbyggd offentlig barnomsorg för att öka andelen kvinnor i arbetslivet. Små steg i den riktningen – jämställdhetpolitik ( föräldraförsäkring etc) – tas också nu, om än försiktigt. Och den senaste flyktingvågen – mindre per capita än Sverige, dock – och tidigare inflyttning gör att befolkningen trendmässigt sjunker lite mindre än den annars skulle göra. Men Merkels “välkommen och “vi klarar det”- (wir schaffen das) flyktingpolitik möter motstånd. Enligt välkända nyhetsmagasinet Der Spiegel varnade polischefen för risken i storstaden Leipzig att attackerna mot migranter kan urarta till rena pogromer. År 2015 registrerade 1005 olika våldshandlingar mot asylförläggningar och det är fem gånger fler än år 2014. I över 900 av dessa fall har dåden bevisligen haft en högerradikal bakgrund, enligt den federala polismyndigheten Bundeskriminalamt, BKA. Och, som sagt, en femtedel av alla dessa har skett i delstaten Sachsen – som allt tydligare har utvecklats till ett centrum för högerradikalt motstånd mot asylpolitiken. – Sachsen måste passa sig så att man inte utvecklas till en ”failed state” på grund av högerradikalismen, sade häromdagen t ex socialdemokraternas,SPDs, inrikespolitiske talesman i förbundsdagen Burkad Lischka. Särskilt socialdemokraterna, SPD – juniorpartner i Merkels koalitionsregering och med runt 25 proc. i stöd – riskerar kanske att ta mest stryk inför kommande viktiga delstatsval i bl a just Sachsen Anhalt och i de befolkningsmässigt ännu större och viktigare delstaterna Baden-Würtenberg (just nu med ett vänstergrönt styre) och Rheinland-Pfalz som alla hålls den 13 mars. I september sker ytterligare två delstatsval i Berlin och Mecklenburg-Vorpommern. Det starkt invandrarkritiska, högerpopulistiska AfD-partiet seglar starkt fram i olika opinionsmätningar och uppges ha 17 procent mot bara blygsamma 16 procent för SPD i delstaten Sachsen-Anhalt. Möjligen klarar SPD att behålla makten i viktiga,välmående Baden-Würtenberg (10,5 milj. inv. med Stuttgart som huvudstad), tack vara att andra parter i deras styrande koalition ser ut att gå bra i valet. Om SPD sammantaget gör usla delstatsval den 13 mars finns risk för att SPD-ledaren Sigmar Gabriel – en svag och allt mera försiktig vicekansler utan en vinnande valstrategi – kan bli allvarligt ifrågasatt, kanske ersatt. Men det är, som Carl Tham med instämmande av doktoranden Borgnäs, Potsdam-universitetet, lite signifikant. Ty just nu “finns ingen stark S-ledare i hela Europa”. Och - precis som i Frankrike socialisterna som förlorar till Le Pens FN-parti - så förlorar SDP mycket till främlingsfientliga AfD-partiet. Och det här är en klart oroande utveckling för inte bara Tyskland utan för hela Europa, detta eftersom det investeras för lite, förs en för icke-offensiv finans- och efterfrågestimulerande politik i Tyskland och övriga Europa, menar Carl Tham. Noteras ska också att i Tyskland har man hållit nere lönerna sedan år 2000 och det – jämte att euron gynnat Tyskland särskilt – lett till en mer än fördubblad tysk export men alldeles för svag inhemsk ekonomisk efterfrågan. Den borde stimuleras mer – precis som många ekonomer och expertorgan krävt – men lär inte ske så länge finansminister Schäuble (en “ordoliberalist”) håller i den tyska finanspolitiska styråran. Tyvärr, noterade en uppgiven, pessimistisk f d Tysklands-ambassadör Carl Tham. - Angela Merkel är däremot just nu Europas i särklass starkaste politiker. Men också hon är lite pressad just nu – och det för första gången. Men avslutningsvis bara: Tyskland förtjänar beröm för sin uthållighet i hanteringen av DDRs inlämnande i ett enat Tyskland med solidaritetsskatt och sin hyfsat rejäla regional skatteutjämning mellan de olika delstaterna. Och särskilt så för de omfattande offentliga investeringar son gjorts i öst i forna DDR. Mindre klokt om än politiskt kanske nödvändigt var att i samband med att DDR blev en del av Tyskland så sattes relationen mellan den svaga DDR-marken och den starka BRD-mark av politiska skäl till 1:1. Detta trots att en mer realistisk kurs hade varit 1 västtysk BRD-mark mot två DDR 2 (vilket för övrigt gällde för större kapitalbelopp). Det innebar att lönerna realt i fd DDR fördubblades år1990 - med en massiv utslagning av östtysk industriproduktion och hög arbetslöshet i östra Tyskland som följd. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Gotlands tidningar 2 mars 2016 m fl) PS. Det gick precis så illa i de tre delstatsvalen den 13 mars som förutspåtts. Det främsta resultatet efter valen i tre tyska delstater sammanfattade SPD-ordföranden Sigmar Gabriel Självkritiskt så här: ”den demokratiska mitten har blivit mindre”. Det som han främst syftar på är de dramatiskt stora framgångarna för högerpopulistiska protestpartiet Alternative für Deutschland (AfD). Mot bakgrund av det rådande missnöjet i flyktingfrågan skördade högerpopulisterna hem tvåsiffriga resultat i alla tre delstatsvalen medan både Merkels CDU och än mera så Gabriels SPD tappade röster till AfD .