En aktivare finans- och reformpolitik krävs om S ska lyfta i opinionen

De dystra för att inte säga genomusla opinionssiffrorna för socialdemokraterna (23-24 %) borde föranleda mer självkritik än som hittills framkommit i ledande socialdemokraters kommentarer till läget nu. Visst genomförs viktiga reformer när regeringens första,egna helårsbudget nu träder i kraft från årsskiftet 2016. Det gäller ting som förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen, om fler utbildningsplatser och en påbörjad om än otillräcklig avveckling av den orättfärdiga pensionärsskatten och den i förhållande till nuvarande bostadsnöd helt otillräckliga satsning på 5 miljarder kr i investeringsstöd för att öka bostadsbyggandet. Men faktum kvarstår: Det som just nu driver bort väljare – också kärnväljare inom S - är inte så mycket missnöje med (otillräckligheten i) det som socialdemokratin faktiskt gör, utan mest och huvudsakligen ett missnöje med det som socialdemokratin inte gör. Och, inte minst, det lite valhänta intryck många har av att regeringen inte riktigt har greppet och förmår sätta dagordningen. Det är precis som förre finansministern Kjell-Olof Feldt sade i ABF-huset i Stockholm den 26 januari något ängsligt över socialdemokraternas ekonomiska politik. S-partiet och regeringen har fastnat i en ängslig låsning i ett tänkande kring finanspolitiken som passerat sitt bäst-före-datum. Detta i ett läge när man borde ge Riksgälden i uppdrag att låna upp 100 miljarder (till sannolikt bara en procents ränta) för rejält större satsningar på bostadsbyggande, per personal till äldreomsorgen, stimulanser till ökade industriinvesteringar och annat liknande. Ju längre man dröjer med detta, desto svårare blir det att senare ta igen förlorad tid och uppnå mål om lägre arbetslöshet och att bygga ikapp den akuta bostadsbristen samt att ge vården och omsorgen de resurser som svarar mot de faktiska behoven. Och det är ingen tröst i sammanhanget att samma kraftlösa oförmåga gäller också för oppositionen. Det medborgarna och väljarna sist och slutligen alltid förhåller sig till är hur regeringar hanterar de utmaningar verkligheten ställer den inför, alltså vad man gör för att lösa de akuta och andra samhällsproblem som finns där och pockar på sina lösningar. Och där, visar opinionssiffrorna, är det just nu tydligt för väldigt många att den socialdemokratiskt ledda regeringen tyvärr inte riktigt förmått svara upp mot förväntningarna och leverera en tillräckligt stark ekonomisk och social politik för att matcha olika samhällsproblem som behöver börja åtgärdas här och nu. Inte att skjuta på det till efter nästa val hösten 2018. Resurserna för att öka bostadsbyggandet, rusta upp järnvägen, förbättra skola, vård och omsorg är otillräckliga i förhållande till de brister som människor möter i sin vardag. För lite görs, kort sagt, just nu för att öka jämlikheten och omfördelningen i samhället. Och för allt detta krävs att finanspolitiken aktiveras och byggandet för framtiden ökar på det sätt som Kjell-Olof Feldt sade i sin föreläsning i ABF-huset den 26 januari. I grunden är det här som socialdemokraterna nu måste börja arbetet med att återvinna förtroendet och steg för steg börja lyfta opinionsmässigt. Att inte se och erkänna detta – avsaknaden av en tillräckligt kraftfull finans- och reformpolitik samt behovet av en upprustad partiorganisation – riskerar bara att leda till nya bakslag i opinionen och att göra det ännu svårare att överleva kommande riksdagsval i september 2018. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Västerbottens Folkblad 29/1-16, Östra Småland 1/2-16,Sundsvalls tidning 7/2, Gotlands tidningar 11/2 m fl)