Intrycket efter alliansens konventsamling i Nacka: regeringen har redan gett upp valet

Dagarna före nationaldagen nu i juni månad hade den borgerliga alliansen samlat ihop sina politiker till ett tjo- och tjim-konvent i Nacka. Där underrättades – i den mån det alls gick att uppfatta i pep talkstimmet – väljarna att oppositionen är genomusel, att alliansen är bäst i världen och har lyckats med i stort sett allting samt att fyrpartiministären vill regera i ytterligare fyra år, eftersom den bygger på äkta vänskap. Och de fyra partiledarna har varandra som favosar i sina respektive mobiler. Mycket imponerande, eller hur? Men inte var det mycket till kraftfulla besked inför valet att rapportera hem om från olika närvarande politiska journalister. Snarare då känslan – trots alla ballonger och internt pep talk – att alliansen i det kraftiga opinionsunderläge man nu befinner sig i snarare verkar ha gett upp redan nu. Det blir ingen tredje period med Reinfeldt, hur gärna denne trötta regeringschef än skulle önska att motsatsen var fallet. Det enda som statsminister Reinfeldt lyckades klämma fram ur den snustorra allians-öknen var att man vill sätta upp målet att fem miljoner ska vara sysselsatta år 2020. Det betyder 350 000 fler jobb. Kan låta som mycket, eller hur? Men det är inte mer än 30 000 fler jobb än de som regeringens egen expertmyndighet Konjunkturinstitutet, KI, redan i sina prognoser har bedömt har bedömt kommer att växer fram i ekonomin till år 2020. Inte mycket till jobbambition med andra ord. Och särskilt inte i ett läge när vi nu har åtta procents öppen arbetslöshet och även med den förväntade jobbtillväxten till år 2020, dvs om sex år, även då skulle ha runt sex procent i öppen arbetslöshet. Oacceptabelt högt också det. I övrigt hade regeringens tjo- och tjimkonvent knappt ett ord, inte några rejäla förslag och, framför allt, inte en kraftfull ansats om hur det ska gå till, mera än just att regeringen vill fortsätta som förut – alltså med samma politik som lett till växande inkomstklyftor, ras i skolans kvalitet, en järnväg som alls icke längre “går som tåget” och att arbetslösheten har rakat upp till 8 procents-höjden sedan maktskiftet år 2006. Sannolikt var det här konventet i Nacka snarare förberedelsen för det gravöl och sista kvällen med gänget som stundar på valdagen i september. Förmår man inte mer än så här, så blir man också ratad av väljarna. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com PS. Var med chefsekonomen Roland Spånt på TCO och hörde den 4 juni en alldeles utmärkt kanadensisk ekonomiprof. Lars Osberg som hade ungefär samma budskap om de rikaste 1 %-en och de kraftigt växande klassklyftorna som Thomas Piketty och hur den här utvecklingen leder till en växande ekonomisk instabilitet och allt större tryck att skära i våra offentliga pensioner och socialförsäkringar. (Publiceras som gästkrönika i NSD 12/6, i Arbetarbladet 12/6 m fl tidningar)