Centern, Stureplan och de vilsna kärnväljarna
Observerat om centern:
Säkert kändes det som att komma hem när Centerpartiet häromdagen lämnade Stureplans kristallkronor och ytliga champagnemingel och för några timmar installerade sitt Förtroenderåd på naturromantiska Skansen i Stockholm.
Möjligen är det så att insikten och den här korta geografiska förflyttningen från "stekarnas" och bratsens Stureplan till den museala landsbygfsidyllen Skansens gröna miljöer illustrerar att till sist har också ledningen i Centerpartiet kommit till insikt om att krisen faktiskt är närvarande och att den dödliga dansen på fyraprocentsspärren till riksdagen kräver att partiets nyliberala profil tonas ner till förmån för sådant som deras kärnväljare faktiskt känner igen.
Sinnebilden av en centerpartist är för många nämligen en person med sunt förnuft, koskit under naglarna, genuint jordnära och pragmatiskt samarbetsinriktad.
När partiet, efter Olof Johanssons samarbetsår nu under Maud Olofssons ledning, förklarade att det inte längre ville ha med arbetarrörelsen att göra och stegvis flyttade sig höger ut, var det inte minst för många traditionella centerpartister därför ett ideologiskt helgerån.
Mer betonades konflikt än samarbete och mer låg fokus på att öka konkurrensen och skillnaderna i samhället än att driva på för utjämning och decentralisering, som ju är värden som en gång gjorde partiet till landets nästa största.
Men kanske är, som sagt, friluftsmuseet Skansen med alla sina nordiska djur, torpstugor, polkagrisar, dansbanor, knätofsar och små kaféer med hembakt bröd, precis vad partiet just nu behöver förknippas med - en påminnelse om ett parti som inte glömt sina rötter.
Emellertid kräver en i väljarnas ögon trovärdig och kortare geografisk förflyttning i 08-området i sin tur en förflyttning tillbaka till grunden att partiet även är i starkt behov av att rikta om politiken.
Det kan man dock inte anklaga Maud Olofsson för att ännu vilja göra.
Partiet har under de senaste fyra åren tvärtom glatt röstat igenom hela den politik som Moderaterna dragit upp riktlinjerna för. Maud Olofsson erkände för övrigt själv i Aftonbladet-Svenska dagbladets webb-TV-program Korsdrag häromdagen att centern numera befinner sig till höger om moderaterna.
Partiet, som en gång var det stora anti-kärnkraftspartiet i svensk politik, stoltserar med att kunna tänka sig att bygga nya kärnkraftsreaktorer.
Vad som hördes från Maud Olofssons ideologiska allsång på Skansen var dessutom samma gamla gnäll på Socialdemokraterna som tidigare. Förslag om samma misslyckade politik i form av sänkta skatter har vi hört förut. Samma gnäll-budskap mot "sossarna" och deras "mossiga regionalpolitik" som också media fick del av på hennes presskonferens på Landsbygdsriksdagen för en vecka sedan.
Därtill ackompanjerades hela tillställningen på Skansens och c-förtroenderådet av partiets utdöende ungdomsförbund som i en ny kampanj högljutt förkunnar att den svenska fackföreningsrörelsen - översatt till svenska - "kan dra åt helvete, för evigt" ("fuck-faket-4-ever", som det står på CUF:s hemsida).
Ungdomsförbundet menar att den svenska arbetsmarknaden är ett skämt eftersom unga människor inte, på grund av facket, kan bjuda under varandra och arbeta för sämre löner och med sämre arbetsvillkor än som nuvarande kollektivavtal mellan facken och arbetsgivarna tillåter på olika branschområden.
Man kan förstå att åtskilliga centerpartister vanmäktigt rycker på axlarna, himlar med ögonen och känner en skammens rodnad sprida sig över sina kinder när de får se och höra sådana absurditeter.
Det enda försöketsom partiledaren Olofsson gjorde på förtroenderådet på Skansen för att presentera något nytt var när hon redovisade partiets sexnya visioner.
* 2020 ska Sverige ha världens bäst utbildade befolkning.
* 2020 ska Sverige vara bland de tre bästa länderna i EU när det gäller tillväxtföretagande.
* 2020 ska Sverige ha lägst klimatpåverkan per person av alla industriländer.
* 2020 ska Sverige ha ekonomisk tillväxt i alla arbetsmarknadsregioner.
* 2020 ska Sverige ha världens bästa folkhälsa.
* 2020 ska Sverige ha jämställd fördelning mellan kvinnor och män av löner och förmögenhet.
Om dessa visioner är inte mer att säga än att det är svårt för någon att vara emot, men att de för trovärdighetens skull måste backas upp av en konkret politik som leder mot målet.
Suffléluftiga visioner utan vare sig golv, väggar och tak imponerar inte på någon.
Vi får väl se vart Centerpartiet så småningom tar vägen. Det börjar bli allvar nu. Det är bråttom att rädda vad som räddas kan.
Fyraprocentsspöket hotar i bakgrunden. Det kan bli svettigt att klara spärren i riksdagsvalet den 19 september med någon betryggande marginal.
Möjligen var natursköna Skansen i gott försommarväder bara en liten behaglig rastplats på vägen mot valnattens bittra gravöl. Eller så klarar sig partiet - världens rikaste med stora resurser att ösa på i TV-reklam och annat liknande - möjligen kvar i riksdagen ytterligare en period med någon halvprocents eller lite drygt det i marginal till riksdagsspärren.
Hur som helst talar numera centerledningen tyst om sin tidigare målsättning att i 2010 års riksdagsval fördubbla sin väljarandel i förhållande till 2006 års valresultat.
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
http://rbjorkenwall.blogspot.com
Säkert kändes det som att komma hem när Centerpartiet häromdagen lämnade Stureplans kristallkronor och ytliga champagnemingel och för några timmar installerade sitt Förtroenderåd på naturromantiska Skansen i Stockholm.
Möjligen är det så att insikten och den här korta geografiska förflyttningen från "stekarnas" och bratsens Stureplan till den museala landsbygfsidyllen Skansens gröna miljöer illustrerar att till sist har också ledningen i Centerpartiet kommit till insikt om att krisen faktiskt är närvarande och att den dödliga dansen på fyraprocentsspärren till riksdagen kräver att partiets nyliberala profil tonas ner till förmån för sådant som deras kärnväljare faktiskt känner igen.
Sinnebilden av en centerpartist är för många nämligen en person med sunt förnuft, koskit under naglarna, genuint jordnära och pragmatiskt samarbetsinriktad.
När partiet, efter Olof Johanssons samarbetsår nu under Maud Olofssons ledning, förklarade att det inte längre ville ha med arbetarrörelsen att göra och stegvis flyttade sig höger ut, var det inte minst för många traditionella centerpartister därför ett ideologiskt helgerån.
Mer betonades konflikt än samarbete och mer låg fokus på att öka konkurrensen och skillnaderna i samhället än att driva på för utjämning och decentralisering, som ju är värden som en gång gjorde partiet till landets nästa största.
Men kanske är, som sagt, friluftsmuseet Skansen med alla sina nordiska djur, torpstugor, polkagrisar, dansbanor, knätofsar och små kaféer med hembakt bröd, precis vad partiet just nu behöver förknippas med - en påminnelse om ett parti som inte glömt sina rötter.
Emellertid kräver en i väljarnas ögon trovärdig och kortare geografisk förflyttning i 08-området i sin tur en förflyttning tillbaka till grunden att partiet även är i starkt behov av att rikta om politiken.
Det kan man dock inte anklaga Maud Olofsson för att ännu vilja göra.
Partiet har under de senaste fyra åren tvärtom glatt röstat igenom hela den politik som Moderaterna dragit upp riktlinjerna för. Maud Olofsson erkände för övrigt själv i Aftonbladet-Svenska dagbladets webb-TV-program Korsdrag häromdagen att centern numera befinner sig till höger om moderaterna.
Partiet, som en gång var det stora anti-kärnkraftspartiet i svensk politik, stoltserar med att kunna tänka sig att bygga nya kärnkraftsreaktorer.
Vad som hördes från Maud Olofssons ideologiska allsång på Skansen var dessutom samma gamla gnäll på Socialdemokraterna som tidigare. Förslag om samma misslyckade politik i form av sänkta skatter har vi hört förut. Samma gnäll-budskap mot "sossarna" och deras "mossiga regionalpolitik" som också media fick del av på hennes presskonferens på Landsbygdsriksdagen för en vecka sedan.
Därtill ackompanjerades hela tillställningen på Skansens och c-förtroenderådet av partiets utdöende ungdomsförbund som i en ny kampanj högljutt förkunnar att den svenska fackföreningsrörelsen - översatt till svenska - "kan dra åt helvete, för evigt" ("fuck-faket-4-ever", som det står på CUF:s hemsida).
Ungdomsförbundet menar att den svenska arbetsmarknaden är ett skämt eftersom unga människor inte, på grund av facket, kan bjuda under varandra och arbeta för sämre löner och med sämre arbetsvillkor än som nuvarande kollektivavtal mellan facken och arbetsgivarna tillåter på olika branschområden.
Man kan förstå att åtskilliga centerpartister vanmäktigt rycker på axlarna, himlar med ögonen och känner en skammens rodnad sprida sig över sina kinder när de får se och höra sådana absurditeter.
Det enda försöketsom partiledaren Olofsson gjorde på förtroenderådet på Skansen för att presentera något nytt var när hon redovisade partiets sexnya visioner.
* 2020 ska Sverige ha världens bäst utbildade befolkning.
* 2020 ska Sverige vara bland de tre bästa länderna i EU när det gäller tillväxtföretagande.
* 2020 ska Sverige ha lägst klimatpåverkan per person av alla industriländer.
* 2020 ska Sverige ha ekonomisk tillväxt i alla arbetsmarknadsregioner.
* 2020 ska Sverige ha världens bästa folkhälsa.
* 2020 ska Sverige ha jämställd fördelning mellan kvinnor och män av löner och förmögenhet.
Om dessa visioner är inte mer att säga än att det är svårt för någon att vara emot, men att de för trovärdighetens skull måste backas upp av en konkret politik som leder mot målet.
Suffléluftiga visioner utan vare sig golv, väggar och tak imponerar inte på någon.
Vi får väl se vart Centerpartiet så småningom tar vägen. Det börjar bli allvar nu. Det är bråttom att rädda vad som räddas kan.
Fyraprocentsspöket hotar i bakgrunden. Det kan bli svettigt att klara spärren i riksdagsvalet den 19 september med någon betryggande marginal.
Möjligen var natursköna Skansen i gott försommarväder bara en liten behaglig rastplats på vägen mot valnattens bittra gravöl. Eller så klarar sig partiet - världens rikaste med stora resurser att ösa på i TV-reklam och annat liknande - möjligen kvar i riksdagen ytterligare en period med någon halvprocents eller lite drygt det i marginal till riksdagsspärren.
Hur som helst talar numera centerledningen tyst om sin tidigare målsättning att i 2010 års riksdagsval fördubbla sin väljarandel i förhållande till 2006 års valresultat.
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 2:24 PM
0 comments
