1 maj - då finns skäl att gå ut och säga sin mening
Det råder massarbetslöshet i Sverige och var fjärde ungdom står utanför arbetsmarknaden. På ett år har 100 000 fler blivit arbetslösa och de är snart en halv miljon. Till detta ska läggas de 80 000 som deltar i olika slag av jobbsökaraktiviteter, varav många klassas som studerande, men i praktiken är öppet arbetslösa.
300 000 svenskar är dessutom undersysselsatta och får inte jobba så mycket som de kan och vill.
Sverige har alltså närmare en miljon som tvingas till passivitet och ju större antal personer som blir långvarigt arbetslösa desto större är risken att många av dem slås ut permanent från arbetsmarknaden.
230 000 barn lever i fattiga familjer. 2009 ökade socialbidragskostnaderna i Sverige med hela 17 procent.
Den rikaste procenten har fått en fjärdedel av de senaste årens skattesänkningar - och som därtill i huvudsak skett med lånade pengar. Samtidigt som bristerna i välfärden och kraftigt försämrade trygghetsförsäkringar (sjukförsäkring och a-kassa) blivit uppenbara för allt fler.
Därför behövs ilskan och protesterna. Fortfarande finns många som aldrig får chansen att förverkliga sina drömmar. Fortfarande finns klyftor, ojämlikhet och utslagning - och som därtill ökat under de senaste åren. Så visst finns det behov av att manifestera på 1 maj - också i år. Kanske rent av mer så än på många år. Och som en uppladdning inför valet den tredje söndagen i september - och de maktskifte som har goda utsikter att bli verklighet till hösten.
Två tydliga röda trådar blir då vägledande:
* Större rättvisa (rättfärdighet) mellan olika grupper och det sker via en rättvisare och mera rimlig skattepolitik.
* Tydliga mål för sysselsättningspolitiken via offentliga investeringar och satsningar på en bättre välfärd.
Mot detta står en borgerlig allians som vill en enda sak: sänka skatterna ännu mer och öka klyftorna i samhället. I det valet talar mycket för att svenska folket upplevt mer än nog av det senare och nu vill ha större rättvisa och en bättre jobb- och välfärdspolitik.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rjborkenwall.blogspot.com
300 000 svenskar är dessutom undersysselsatta och får inte jobba så mycket som de kan och vill.
Sverige har alltså närmare en miljon som tvingas till passivitet och ju större antal personer som blir långvarigt arbetslösa desto större är risken att många av dem slås ut permanent från arbetsmarknaden.
230 000 barn lever i fattiga familjer. 2009 ökade socialbidragskostnaderna i Sverige med hela 17 procent.
Den rikaste procenten har fått en fjärdedel av de senaste årens skattesänkningar - och som därtill i huvudsak skett med lånade pengar. Samtidigt som bristerna i välfärden och kraftigt försämrade trygghetsförsäkringar (sjukförsäkring och a-kassa) blivit uppenbara för allt fler.
Därför behövs ilskan och protesterna. Fortfarande finns många som aldrig får chansen att förverkliga sina drömmar. Fortfarande finns klyftor, ojämlikhet och utslagning - och som därtill ökat under de senaste åren. Så visst finns det behov av att manifestera på 1 maj - också i år. Kanske rent av mer så än på många år. Och som en uppladdning inför valet den tredje söndagen i september - och de maktskifte som har goda utsikter att bli verklighet till hösten.
Två tydliga röda trådar blir då vägledande:
* Större rättvisa (rättfärdighet) mellan olika grupper och det sker via en rättvisare och mera rimlig skattepolitik.
* Tydliga mål för sysselsättningspolitiken via offentliga investeringar och satsningar på en bättre välfärd.
Mot detta står en borgerlig allians som vill en enda sak: sänka skatterna ännu mer och öka klyftorna i samhället. I det valet talar mycket för att svenska folket upplevt mer än nog av det senare och nu vill ha större rättvisa och en bättre jobb- och välfärdspolitik.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rjborkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 2:15 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home