Ovärdig hantering av de långtidssjuka

Krönika om långtidssjuka i Dagbladet 21 dec. 2009 m fl

Ovärdig hantering av långtidssjuka

Hela den hantering av de långtidssjukskrivna, som regeringen ägnat sig åt den senaste tiden, är ovärdig och olustig. Dessutom ljuger det ansvariga statsrådet, socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson, ”kommandoran” allt oftare kallad, när hon har mage att påstå att inga remissinstanser skulle ha varnat för den nya, hårdare sjukförsäkringslagstiftningens konsekvenser för de svårt långtidssjuka. ”Vår avsikt var inte att döende människor ska jobba”, har såväl ”kommandor­an” som statsminister Reinfeldt nu sagt. Visst, så låter det nu när man står där med byxorna nerdragna och får nu välförtjänt smisk av den allmänna opinionen.

Här har vi en borgerlighet som först i opposition och sedan i regeringsställning drivit en långvarig opinionsbildning i syfte att framställda sjuka som försoffade simulanter som borde straffas ekonomiskt. I denna anda har man sänkt sjukas ersättning och stiftat lagar om att de som har varit sjukskrivna länge ska ut i arbetslivet.

Deras ”arbetsförmåga” ska, som det heter, ”prövas”. Ty orkar man gå ur sängen, gå fram och tillbaka till toaletten eller koka en kopp kaffe så kan man ju alltid arbeta, menar regeringen. Mot bakgrund av dessa nya regler sätter så Försäkringskassan igång med sitt arbete.

Tiotusentals långtidssjuka riskerar att vid årsskiftet kastas ut från sjukförsäkringen och till arbetslöshet och - möjligen – få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Dessa människor lever i den djupaste oro och förståelig förtvivlan över vad som komma ska.

Men då börjar läkarna reagera och medierna att skriva om enskilda fall. Det handlar om svårt cancersjuka människor som ska tvingas ut i arbete trots att de egentligen borde få vila. Det handlar om människor som rent av är döende och vars ”arbetsförmåga” ska prövas mot hela arbetsmarknaden.

Först då backar regeringen. ”Så var det aldrig tänkt”, men­ar man nu. Ändrar sig och ­säger att de som har sjukdomar som ”gradvis försämras” ska undantas. Detta bara veckorna innan utförsäkringarna ska gå från teori till praktisk verkställighet.

Men vad händer med dem som permanent lever med svåra bekymmer och omänsklig värk? De som nyligen haft en allvarlig stroke? Som lever med ms? Som har kol? Reumatism? Ska de också kastas ut? Oklara besked råder och ännu mer oro och förtvivlan sprider sig.

Den fackliga centralorgan­isationen TCO har tidigt ­varnat för att det kan bli 80–90 procent av de långtidssjuka som hamnar i en tämligen hopplös rehabiliteringskarusell som är helt ovärdig.

Vem blir friskare av regeringens hantering? Hur många som redan är sjuka blir nu ännu sämre?

Regeringen borde dra tillbaka sina idéer och börja om från början. Det är en skam att det har fått gå så här långt i det en gång så fina välfärdssamhället Sverige.

Det skulle inte direkt för­våna om det här blir en av de frågor – jämte arbetslösheten – som regeringen Reinfeldt kommer att falla på i nästa val om nio månader.

Robert Björkenwall (robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com)