Kommer finansminister Borg att lyssna?
Observerat och värderat:
Kommer finansminister Borg inse att nu måste han lägga om den ekonomiska politiken?
Professor Lars Calmfors, ordförande i regeringens finanspolitiska råd - utsedd av regeringen med uppgift att göra en oberoende bedömning - dömer i stort sett på alla punkter ut Anders Borgs ekonomiska politik. Rådet menar att regeringens jobbskatteavdrag är ganska verkningslöst som konjunkturstimulans, medan en tillfällig höjning av a-kassan eller en tillfällig skattesänkning för pensionärerna kraftfullt ökar efterfrågan.
Mycket mer pengar borde gå till kommunerna för att förhindra uppsägningar och Reinfeldt & Co satsar för lite på traditionell arbetsmarknadsutbildning. "Regeringen har en övertro på jobbsökaraktiviteter i lågkonjunkturen", menar rådet. Vad Calmfors och finanspolitiska rådet har förstått, men som regeringen inte har begripit, är hur starkt avskedanden i kommunerna och den sänkta a-kassan pressar ner efterfrågan. Och minskar man efterfrågan på ett ställe, får det effekter på andra delar av ekonomin.
Visst, krisen är global. Men måste regeringen i Sverige förvärra den genom att varken lyssna på Konjunkturinstitutet (föreslagit 8 + 50 miljarder i stimulansåtgärder) eller på sitt eget finanspolitiska råd som kräver 30 miljarder i jobb- och konsumtionsstimulanser för att inte ytterligare förvärra krisen.
Hearingen i finansutskottet i förra veckan med Roland Spånt, TCO, KI:s prognoschef Kerstin Hellsten m fl gav samma dystra bild av effekterna av regeringens passivitet och den borgska politiken som nu kört i drickat. Kursen måste läggas om för att allt inte ska bli ännu mycket värre.
Praktiskt taget alla säger nu samma sak: regeringens stimulansåtgärder är otillräckliga, helt otillräckliga. Inte heller enligt regeringens eget finanspolitiska råd är det något slöseri att höja statsbidragen till kommuner och landsting eller investera mer i vägar och järnvägar. Tvärtom.
Det verkligt stora slöseriet är att betala människor för att gå sysslolösa och låta kostnaderna för a-kassa och socialbidrag raka i höjden, som nu sker.
Det är dessutom ett konjunkturpolitiskt verkningslöst slöseri att lägga många miljarder på regeringens jobbskatteavdrag, liksom på att slopa förmögenhetsskatten (som enbart detta ger ett skattebortfall på sju miljarder kronor). Och jobbskatteavdraget (ger mest till dem som redan har det bäst) kostar ännu mycket mer och är, som även prof. Calmfors säger "verkningslöst som konjunkturstimulans". Detta i motsats till om kommunerna får mera stöd och kan behålla sina sjuk- och undersköterskor, hemtjänstpersonal och lärare i stället för att tvingas göra dem arbetslösa på grund av kommunsektorns ekonomiska kris.
De miljarderna som nu förslösas skulle göra större nytta i den offentliga sektorn. Detta i form av höjda statsbidrag för att kommunsektorn som KI, Calmfors finanspolitiska råd, LO, TCO, socialdemokraterna m fl nu länge föreslagit.
Dessutom föreslår nu - precis som TCO och LO m fl tidigare gjort - höjd ersättningsnivå och förlängd stämplingsperiod i a-kassan samt mer pengar till kommunerna. Totalt 30 miljarder kr vill Calmfors råd satsa i stimulanser, dvs cirka hälften av vad statliga KI föreslår (58 miljarder för 2009-2010). Allt fler inser att den allt värre krisen kräver en annan och aktivare politik än den nu regeringen för.
Men kommer regeringen att lyssna? Kanske - men först när "valbudgeten" ska läggas och när arbetslösheten och krisen i kommunsektorn och i den inhemska konsumtionen har hunnit bli ännu lite värre och djupare.
/Robert Björkenwall,robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Kommer finansminister Borg inse att nu måste han lägga om den ekonomiska politiken?
Professor Lars Calmfors, ordförande i regeringens finanspolitiska råd - utsedd av regeringen med uppgift att göra en oberoende bedömning - dömer i stort sett på alla punkter ut Anders Borgs ekonomiska politik. Rådet menar att regeringens jobbskatteavdrag är ganska verkningslöst som konjunkturstimulans, medan en tillfällig höjning av a-kassan eller en tillfällig skattesänkning för pensionärerna kraftfullt ökar efterfrågan.
Mycket mer pengar borde gå till kommunerna för att förhindra uppsägningar och Reinfeldt & Co satsar för lite på traditionell arbetsmarknadsutbildning. "Regeringen har en övertro på jobbsökaraktiviteter i lågkonjunkturen", menar rådet. Vad Calmfors och finanspolitiska rådet har förstått, men som regeringen inte har begripit, är hur starkt avskedanden i kommunerna och den sänkta a-kassan pressar ner efterfrågan. Och minskar man efterfrågan på ett ställe, får det effekter på andra delar av ekonomin.
Visst, krisen är global. Men måste regeringen i Sverige förvärra den genom att varken lyssna på Konjunkturinstitutet (föreslagit 8 + 50 miljarder i stimulansåtgärder) eller på sitt eget finanspolitiska råd som kräver 30 miljarder i jobb- och konsumtionsstimulanser för att inte ytterligare förvärra krisen.
Hearingen i finansutskottet i förra veckan med Roland Spånt, TCO, KI:s prognoschef Kerstin Hellsten m fl gav samma dystra bild av effekterna av regeringens passivitet och den borgska politiken som nu kört i drickat. Kursen måste läggas om för att allt inte ska bli ännu mycket värre.
Praktiskt taget alla säger nu samma sak: regeringens stimulansåtgärder är otillräckliga, helt otillräckliga. Inte heller enligt regeringens eget finanspolitiska råd är det något slöseri att höja statsbidragen till kommuner och landsting eller investera mer i vägar och järnvägar. Tvärtom.
Det verkligt stora slöseriet är att betala människor för att gå sysslolösa och låta kostnaderna för a-kassa och socialbidrag raka i höjden, som nu sker.
Det är dessutom ett konjunkturpolitiskt verkningslöst slöseri att lägga många miljarder på regeringens jobbskatteavdrag, liksom på att slopa förmögenhetsskatten (som enbart detta ger ett skattebortfall på sju miljarder kronor). Och jobbskatteavdraget (ger mest till dem som redan har det bäst) kostar ännu mycket mer och är, som även prof. Calmfors säger "verkningslöst som konjunkturstimulans". Detta i motsats till om kommunerna får mera stöd och kan behålla sina sjuk- och undersköterskor, hemtjänstpersonal och lärare i stället för att tvingas göra dem arbetslösa på grund av kommunsektorns ekonomiska kris.
De miljarderna som nu förslösas skulle göra större nytta i den offentliga sektorn. Detta i form av höjda statsbidrag för att kommunsektorn som KI, Calmfors finanspolitiska råd, LO, TCO, socialdemokraterna m fl nu länge föreslagit.
Dessutom föreslår nu - precis som TCO och LO m fl tidigare gjort - höjd ersättningsnivå och förlängd stämplingsperiod i a-kassan samt mer pengar till kommunerna. Totalt 30 miljarder kr vill Calmfors råd satsa i stimulanser, dvs cirka hälften av vad statliga KI föreslår (58 miljarder för 2009-2010). Allt fler inser att den allt värre krisen kräver en annan och aktivare politik än den nu regeringen för.
Men kommer regeringen att lyssna? Kanske - men först när "valbudgeten" ska läggas och när arbetslösheten och krisen i kommunsektorn och i den inhemska konsumtionen har hunnit bli ännu lite värre och djupare.
/Robert Björkenwall,robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 3:08 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home