Nytt misslyckande för de borgerliga i regeringsställning
Ledarkrönika i NSD 4 maj 2009 m fl
Nytt misslyckande för borgerligheten
Vi har i modern tid - efter andra världskriget - i haft snabbt ökande underskott i de offentliga finanserna vid tre tillfällen i Sverige.
Det var under de olyckliga Fälldinregeringarna i slutet av 70- och början av 80-talen, den djupt misslyckade Bildtregeringen 1991-94 och så nu under Fredrik Reinfeldts skrytiga men i grunden svaga och kurslösa styre.
De första två gångerna - Fälldin- och Bildtregeringarna - slutade det med ekonomisk kollaps, ett kraftigt ras i sysselsättningen och ökad skuldsättning för den offentliga sektorn med stigande ränteutgifter som följd.
Borgerliga regeringar brukar lyckas desto bättre med att sänka skatterna. Men de har aldrig i längden - allra minst i krislägen - klarat att hålla sysselsättningen uppe och skaffa sig tillräckliga inkomster.
Man kan diskutera om det beror på allmänt lättsinne, en medveten urholkning av den offentliga verksamheten, otur eller helt enkelt inkompetens. Flera alternativ och kombinationer är ju möjliga här.
Men hittills har det varje gång slutat med att socialdemokraterna fått svenska folkets uppdrag att städa upp efter det borgerliga svineriet med de offentliga finanserna.
Finansminister Anders Borgs senaste finansplan, som presenterades i vågbudgeten i mitten av april, visar att historien tycks upprepa sig nu en tredje gång.
Den offentliga sektorns utgifter som andel av vår samlade ekonomi stiger nu mycket snabbt - från 50,3 procent av BNP år 2008 till 56,1 proc. år 2010.
För den som vill ha en större gemensam sektor kan det synbart framstå som någonting bra. Men denna ökning av utgifterna motsvaras inte alls av några ökade inkomster. Tvärtom faller inkomsterna från 52,9 procent av BNP 2008 till 52,3 proc. år 2010.
Det betyder att både stat, landsting och kommuner kommer att gå med stora underskott. Enbart år 2009 måste man totalt låna upp 186 miljarder kronor för att hålla näsan ovanför vattenytan.
Visst kan man låna under några år när man går igenom en ekonomisk kris och när behov finns att kraftsamla mot arbetslösheten.
Men det blir en intellektuell härdsmälta när man i regeringen Reinfeldt både genomfört och genomför stora skattesänkningar, låter de offentliga utgifterna stiga kraftigt, agerar passivt och inte gör tillräckligt för att bekämpa arbetslösheten - och ändå har mage att anklagar andra (oppositionen) för att ha en "sedelpress i källaren".
Vad vi med Reinfeldtregeringens passiva agerande nu ser är i grunden samma förfall i de offentliga finanserna som skedde under både Fälldins och Bildts tid vid makten.
Regeringen Reinfeldt tycks djupt ha underskattat konsekvenserna av sitt handlande. Nu orkar man inte heller erkänna faktum och att lägga om kursen .
Robert Björkenwall, frilansjournalist, f d mångårig presschef i Seko m m
robert.bjorken@telia.com
Nytt misslyckande för borgerligheten
Vi har i modern tid - efter andra världskriget - i haft snabbt ökande underskott i de offentliga finanserna vid tre tillfällen i Sverige.
Det var under de olyckliga Fälldinregeringarna i slutet av 70- och början av 80-talen, den djupt misslyckade Bildtregeringen 1991-94 och så nu under Fredrik Reinfeldts skrytiga men i grunden svaga och kurslösa styre.
De första två gångerna - Fälldin- och Bildtregeringarna - slutade det med ekonomisk kollaps, ett kraftigt ras i sysselsättningen och ökad skuldsättning för den offentliga sektorn med stigande ränteutgifter som följd.
Borgerliga regeringar brukar lyckas desto bättre med att sänka skatterna. Men de har aldrig i längden - allra minst i krislägen - klarat att hålla sysselsättningen uppe och skaffa sig tillräckliga inkomster.
Man kan diskutera om det beror på allmänt lättsinne, en medveten urholkning av den offentliga verksamheten, otur eller helt enkelt inkompetens. Flera alternativ och kombinationer är ju möjliga här.
Men hittills har det varje gång slutat med att socialdemokraterna fått svenska folkets uppdrag att städa upp efter det borgerliga svineriet med de offentliga finanserna.
Finansminister Anders Borgs senaste finansplan, som presenterades i vågbudgeten i mitten av april, visar att historien tycks upprepa sig nu en tredje gång.
Den offentliga sektorns utgifter som andel av vår samlade ekonomi stiger nu mycket snabbt - från 50,3 procent av BNP år 2008 till 56,1 proc. år 2010.
För den som vill ha en större gemensam sektor kan det synbart framstå som någonting bra. Men denna ökning av utgifterna motsvaras inte alls av några ökade inkomster. Tvärtom faller inkomsterna från 52,9 procent av BNP 2008 till 52,3 proc. år 2010.
Det betyder att både stat, landsting och kommuner kommer att gå med stora underskott. Enbart år 2009 måste man totalt låna upp 186 miljarder kronor för att hålla näsan ovanför vattenytan.
Visst kan man låna under några år när man går igenom en ekonomisk kris och när behov finns att kraftsamla mot arbetslösheten.
Men det blir en intellektuell härdsmälta när man i regeringen Reinfeldt både genomfört och genomför stora skattesänkningar, låter de offentliga utgifterna stiga kraftigt, agerar passivt och inte gör tillräckligt för att bekämpa arbetslösheten - och ändå har mage att anklagar andra (oppositionen) för att ha en "sedelpress i källaren".
Vad vi med Reinfeldtregeringens passiva agerande nu ser är i grunden samma förfall i de offentliga finanserna som skedde under både Fälldins och Bildts tid vid makten.
Regeringen Reinfeldt tycks djupt ha underskattat konsekvenserna av sitt handlande. Nu orkar man inte heller erkänna faktum och att lägga om kursen .
Robert Björkenwall, frilansjournalist, f d mångårig presschef i Seko m m
robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 3:27 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home