Sverige: visst ett tjänstesamhälle men ex.vis gruvindustrin går en ljus framtid till mötes
(Publicerad i bl a Arbetarbladet 14 aug. 2009 m fl)
Observerat och värderat:
Visst, Sverige är allt mer ett tjänstesamhälle men gruvindustrin går en ljus tid till mötes
Det brukar heta att Sverige numera är ett tjänstesamhälle. (Samma sak sägs f.ö också om Finland.) Och visst finns det mycket som talar för en sådan beskrivning. Men den som tror att Sveriges råvaruindustri spelat ut sin roll bör tänka om. Det finns många sätt att illustrera industrins fortsatt stora betydelse för landet i stort och i ett regionalt perspektiv. Man kan till exempel peka på stadigt stigande produktion och 60 miljarder i årliga investeringar. Eller kan man påminna sig om att industrin, trots allt, fortfarande sysselsätter över en halv miljon människor. Men tydligast syns ändå basindustrins fortsatt stora betydelse i vår utrikeshandel och i vårt handelsöverskott.
Cirka hälften av det totala värdet på svensk export, drygt 1 194 miljarder kr, utgörs av verkstadsvaror. Inom detta varuområde är de största posterna maskiner, vägfordon samt telekom- och elektrovaror. Sveriges basindustri står också för betydande exportvolymer inom varuområden som papper, pappersmassa, trävaror, järnmalm, stål och kemiska produkter.
Ungefär samma bild framträder om vi mäter landets handelsöverskott. Totalt uppgick Sveriges handelsöverskott till 107 miljarder kronor år 2008. Bakom dessa 107 miljarder ryms en mängd svenska exportframgångar som fordon, mobiltelefoner, läkemedel, skogs- och stålprodukter, mineraler m m.
För att få en bild av hur två av våra basnäringar – skogen och stålet – påverkar storleken på handelsöverskottet, kan vi leka med tanken att vi inte handlade med dessa varor alls. Hur stort hade handelsöverskottet varit då? Svaret är mycket blygsamma 4 miljarder kronor år 2008. Och då räknar man endast bort pappersmassa, papper och stål. Skulle vi även ta bort handeln med trävaror, som givetvis också är direkt kopplad till skogsnäringen, hade Sveriges handelsöverskott snabbt förbytts till underskott. SCB:s handelsstatistik för 2008 visar att om det inte vore för skogen och stålet hade Sveriges handelsöverskott på dryga hundra miljarder varit som bortblåst.
Lägg så till detta det faktum att nettoexporten av papper, massa, stål och mineraler har ökat stabilt under de senaste tio åren och överskottet i handeln med dessa varor har aldrig varit så stort som år 2008. Man kan därför med fog hävda att skogen och stålet aldrig varit viktigare för Sverige – i alla fall inte ur ett handelsperspektiv. Så till exempel exporteras drygt 85 procent av svenska stålverkens leveranser av handelsfärdiga produkter av stålprodukter. Värdet av den svenska exporten av stål var år 2008 69 miljarder kronor (exklusive de verkstadsprodukter stålverken tillverkar). Stålets nettohandelsöverskott var 26 miljarder kronor år 2008.
Den svenska basindustrins roll och betydelse som investerare och sysselsättare i särskilt skogslänen är också av fortsatt stor betydelse. Branschprogram för gruv-, stål- och skogs/trä/pappersindustrin bör tas fram och där inte minst de regionalpolitiska aspekterna betonas särskilt.
Sverige är den ledande gruvnationen inom EU. Gruvnäringen i Norrbottens och Västerbottens län svarar för 94 % av järnmalmen, hälften av silvret och en tredjedel av vad som utvinns av guld, koppar och zink. Flera nya gruvor är på väg att öppnas och nya, lovande fyndigheter upptäcks i Norrlands inland. Gruvnäringens framtidsutsikter - med växande efterfrågan på olika mineraler - bedöms därför vara mycket goda.
Regionalt viktiga sådana exempel i det här sammanhanget är exempelvis det statligt ägda gruvföretaget LKAB i Malmfälten - i Kiruna och Malmberget - med en nettoomsättning på 20,7 miljarder kr år 2008 säljer 71 proc. av sina järnmalmsprodukter, främst pellets, till stålindustrin i Europa och 22 proc. till stora asiatiska länder som Kina och Indien och spelar stor roll för sysselsättningen i regionen, är en investerare i mångmiljardklassen och levererade år 2008 in vinster till svenska statskassan på drygt 10 miljarder kr, trots den globala ekonomiska krisen.
De närmaste åren kommer därtill nya gruvor att öppnas av nya nationella och internationella gruvföretag i såväl Norrbotten och Västerbottens inland, där behov dock finns för "uppgraderingar" och visst nybyggande av vägar och järnvägar för den vidare transporten av fyndigheterna till olika exportmarknader och metallsmältverk. Ökar vi bara insatserna på malmprospektering kan dessa sannolikt bli ännu lite fler inom en nära överblickbar framtid. Liksom en kommande miljarddyr flytt av stadskärnan i Kiruna för att kunna komma åt de järnmalmsfyndigheter som nu ligger under centrum av Kiruna stad. Vilket eldorado för stadsplanerare som sällan får genomföra så här stora projekt i verkligheten! Bara det här ett projekt som kommer att ske - och till stora delar finansieras av statliga gruvjätten LKAB - under de närmaste tjugo åren med början redan kommande år med en projektering av en ny järnvägsdragning för malmbanan (ägt av LKAB) som går till norska exporthamnen i Narvik.
Men också på andra håll måste nya järnvägar i vissa fall - exempelvis från nya gruvor i Västerbottens inland och till kommande, nya gruvor i Pajala-trakten i Norrbotten – behöver också byggas för att på bästa och mest kostnadseffektiva sättet kunna transportera malmen till olika metallsmältverk/ stålindustri eller exporthamnar. En förstudie om en planerad 25 km lång, ny järnväg med finsk spårvidd till finska Kolari från dessa kommande gruvor i Pajala-trakten har redan gjorts. Återstår att lösa kostnaden om vilka som ska betala bygget av den nya järnvägen. Rimligen då både det kanadensiska gruvbolaget som driver gruvorna och statliga Banverket. Samma sak gäller behovet att bygga vidare med den tidigare planerade kustjärnvägen Norrbotniabanan från Umeå, via Skellefteå, Luleå/Piteå och vidare mot Kalix och Haparanda. Också den behövs för stål-, gruv- och skogsindustrins behov.
Ett står klart: gruv- och mineralbranschen i norra Sverige går mot en tämligen ljus framtid - trots den ekonomiska krisen globalt just nu i världen.
Robert Björkenwall ; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Observerat och värderat:
Visst, Sverige är allt mer ett tjänstesamhälle men gruvindustrin går en ljus tid till mötes
Det brukar heta att Sverige numera är ett tjänstesamhälle. (Samma sak sägs f.ö också om Finland.) Och visst finns det mycket som talar för en sådan beskrivning. Men den som tror att Sveriges råvaruindustri spelat ut sin roll bör tänka om. Det finns många sätt att illustrera industrins fortsatt stora betydelse för landet i stort och i ett regionalt perspektiv. Man kan till exempel peka på stadigt stigande produktion och 60 miljarder i årliga investeringar. Eller kan man påminna sig om att industrin, trots allt, fortfarande sysselsätter över en halv miljon människor. Men tydligast syns ändå basindustrins fortsatt stora betydelse i vår utrikeshandel och i vårt handelsöverskott.
Cirka hälften av det totala värdet på svensk export, drygt 1 194 miljarder kr, utgörs av verkstadsvaror. Inom detta varuområde är de största posterna maskiner, vägfordon samt telekom- och elektrovaror. Sveriges basindustri står också för betydande exportvolymer inom varuområden som papper, pappersmassa, trävaror, järnmalm, stål och kemiska produkter.
Ungefär samma bild framträder om vi mäter landets handelsöverskott. Totalt uppgick Sveriges handelsöverskott till 107 miljarder kronor år 2008. Bakom dessa 107 miljarder ryms en mängd svenska exportframgångar som fordon, mobiltelefoner, läkemedel, skogs- och stålprodukter, mineraler m m.
För att få en bild av hur två av våra basnäringar – skogen och stålet – påverkar storleken på handelsöverskottet, kan vi leka med tanken att vi inte handlade med dessa varor alls. Hur stort hade handelsöverskottet varit då? Svaret är mycket blygsamma 4 miljarder kronor år 2008. Och då räknar man endast bort pappersmassa, papper och stål. Skulle vi även ta bort handeln med trävaror, som givetvis också är direkt kopplad till skogsnäringen, hade Sveriges handelsöverskott snabbt förbytts till underskott. SCB:s handelsstatistik för 2008 visar att om det inte vore för skogen och stålet hade Sveriges handelsöverskott på dryga hundra miljarder varit som bortblåst.
Lägg så till detta det faktum att nettoexporten av papper, massa, stål och mineraler har ökat stabilt under de senaste tio åren och överskottet i handeln med dessa varor har aldrig varit så stort som år 2008. Man kan därför med fog hävda att skogen och stålet aldrig varit viktigare för Sverige – i alla fall inte ur ett handelsperspektiv. Så till exempel exporteras drygt 85 procent av svenska stålverkens leveranser av handelsfärdiga produkter av stålprodukter. Värdet av den svenska exporten av stål var år 2008 69 miljarder kronor (exklusive de verkstadsprodukter stålverken tillverkar). Stålets nettohandelsöverskott var 26 miljarder kronor år 2008.
Den svenska basindustrins roll och betydelse som investerare och sysselsättare i särskilt skogslänen är också av fortsatt stor betydelse. Branschprogram för gruv-, stål- och skogs/trä/pappersindustrin bör tas fram och där inte minst de regionalpolitiska aspekterna betonas särskilt.
Sverige är den ledande gruvnationen inom EU. Gruvnäringen i Norrbottens och Västerbottens län svarar för 94 % av järnmalmen, hälften av silvret och en tredjedel av vad som utvinns av guld, koppar och zink. Flera nya gruvor är på väg att öppnas och nya, lovande fyndigheter upptäcks i Norrlands inland. Gruvnäringens framtidsutsikter - med växande efterfrågan på olika mineraler - bedöms därför vara mycket goda.
Regionalt viktiga sådana exempel i det här sammanhanget är exempelvis det statligt ägda gruvföretaget LKAB i Malmfälten - i Kiruna och Malmberget - med en nettoomsättning på 20,7 miljarder kr år 2008 säljer 71 proc. av sina järnmalmsprodukter, främst pellets, till stålindustrin i Europa och 22 proc. till stora asiatiska länder som Kina och Indien och spelar stor roll för sysselsättningen i regionen, är en investerare i mångmiljardklassen och levererade år 2008 in vinster till svenska statskassan på drygt 10 miljarder kr, trots den globala ekonomiska krisen.
De närmaste åren kommer därtill nya gruvor att öppnas av nya nationella och internationella gruvföretag i såväl Norrbotten och Västerbottens inland, där behov dock finns för "uppgraderingar" och visst nybyggande av vägar och järnvägar för den vidare transporten av fyndigheterna till olika exportmarknader och metallsmältverk. Ökar vi bara insatserna på malmprospektering kan dessa sannolikt bli ännu lite fler inom en nära överblickbar framtid. Liksom en kommande miljarddyr flytt av stadskärnan i Kiruna för att kunna komma åt de järnmalmsfyndigheter som nu ligger under centrum av Kiruna stad. Vilket eldorado för stadsplanerare som sällan får genomföra så här stora projekt i verkligheten! Bara det här ett projekt som kommer att ske - och till stora delar finansieras av statliga gruvjätten LKAB - under de närmaste tjugo åren med början redan kommande år med en projektering av en ny järnvägsdragning för malmbanan (ägt av LKAB) som går till norska exporthamnen i Narvik.
Men också på andra håll måste nya järnvägar i vissa fall - exempelvis från nya gruvor i Västerbottens inland och till kommande, nya gruvor i Pajala-trakten i Norrbotten – behöver också byggas för att på bästa och mest kostnadseffektiva sättet kunna transportera malmen till olika metallsmältverk/ stålindustri eller exporthamnar. En förstudie om en planerad 25 km lång, ny järnväg med finsk spårvidd till finska Kolari från dessa kommande gruvor i Pajala-trakten har redan gjorts. Återstår att lösa kostnaden om vilka som ska betala bygget av den nya järnvägen. Rimligen då både det kanadensiska gruvbolaget som driver gruvorna och statliga Banverket. Samma sak gäller behovet att bygga vidare med den tidigare planerade kustjärnvägen Norrbotniabanan från Umeå, via Skellefteå, Luleå/Piteå och vidare mot Kalix och Haparanda. Också den behövs för stål-, gruv- och skogsindustrins behov.
Ett står klart: gruv- och mineralbranschen i norra Sverige går mot en tämligen ljus framtid - trots den ekonomiska krisen globalt just nu i världen.
Robert Björkenwall ; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 7:13 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home