Smart förpackande och retoriskt trixande ska dölja vad som är målet för m-politiken

Nya moderater men samma gamla politik av ojämlikhet, privatisering och en kommersialisering av välfärden

Därför handlar det om att via översmart retoriskt trixande och förpackande av den moderata politiken på ett sådant sätt att den inte avskräcker. På ytan kan därför ord som rättvisa, trygghet och nu senast lanseringen av Fredrik Reinfeldt som ”kvinnornas vän” användas för att inge förtroende och invagga människor i förvissningen att den gamla högern är borta. I förra valet var detta t o m en framgångsrik strategi. Eftersom detta i praktiken är ett utomordentligt exempel på en dubbelhetens och falskhetens politiska strategi är den värd uppmärksamhet.

Det som nu sker är i huvudsak tre saker. Genom att driva upp avgifterna till facket och a-kassan så har högerregeringen lyckats med en fördold ambition, nämligen att många ska lämna facket och att styrkan i kollektivavtalen därmed försämras. Samtidigt undermineras förtroendet för socialförsäkringarna bl a genom den allt hårdare linje som försäkringskassan tvingats driva mot sjuka. Dessutom så urholkas blandekonomin i Sverige genom privatisering av statliga företag i kombination med att privata entreprenörer stimuleras till att göra vinster inom vård, skola och omsorg. Det är tre grundfundament i den svenska modellen man slår hårt emot. När man dessutom sänker skatterna på ett sådant sätt att välfärdsstaten kommer att bli svår att finansiera så krävs det politiskt blindhet för att inte uppfatta att det hela handlar om ett djupt och grundläggande skifte av samhällsmodell. .

Skattesänkningarna på hittills cirka 96 miljarder (2007-2010) kräver en anpassning nedåt av de offentliga utgifterna. Ska moderaternas långsiktiga mål om en skattekvot på runt 40 procent av BNP uppnås så måste skatten sänkas med ytterligare cirka 190 miljarder. Sammanlagt innebär det att 18 procent av utgifterna inom kommuner, landsting, stat och pensionssystem ska bort. Det blir en hård och mycket brutal slakt av offentlig verksamhet.

Skattesänkningarna har till största delen gynnat de mest välbeställda i samhället. De har inte brutit den stegrande arbetslösheten. Resultatet hittills av högerstyret är ökade klyftor, nedskärningar inom offentlig sektor, allt fler som lever på socialbidrag och ett större s k utanförskap. Att skattemedel används till att subventionera privata lågbetalda tjänster istället för att gå till att stärka skola, vård och omsorg i offentlig regi visar tydligt perspektivet. Det är de redan välbeställdas vardag som ska underlättas.

Allt detta syftar i slutändan till att privata försäkringsbolag ska slå sig in i socialförsäkringarna, att stärka privata koncerners möjligheter att göra vinster inom välfärdssektorn, avveckling av samhälleligt inflytande, svagare fackföreningar, ökad arbetsgivarmakt, större klyftor och en starkare ställning för det som uppfattas som samhällets elit, ekonomiskt och inflytandemässigt.

Den moderata politiken leder till ett helt annat Sverige. Det är ett hjärtlösare, krassare och hårdare samhälle som vi nu känt försmaken av. Vandringen in i detta för svenska förhållanden väsensfrämmande system där penningen i allt större utsträckning ska avgöra måste avbrytas.

I Bibeln,evangelisten Matteus 13: 12 står det :
”Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog:
men den som icke har från honom skall tagas också det han har”.

Så ser sanningen om den moderata politikens stegvisa "utfasning" av den svenska folkhems- och välfärdsmodellen ut. Ytterligare en mandatperiod och det finns ännu mindre kvar av den svenska modellen vi en gång trodde var så trygg och säker när vi behöver det allmännas stöd vid sjukdom, arbetslöshet eller när vi trodde oss gynna få några gyllene år som pensionärer utan större bekymmer.

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com