Friday, June 01, 2007

Luftslottet som sprängdes - överträffar det mesta

En romantrilogi som överträffar det mesta som skrivits i genren

Läste härom natten ut journalisten Stieg Larssons tredje volym ("Luftslottet som sprängdes") - 700 sidor tjock - i hans postuma Millenium-deckarserie, kanonfin läsning. Välskriven och med stort driv i handlingen. Larssons postumt utgivna böcker ger hopp om en kriminallitteratur som både kan beröra och underhålla. Inte minst den befogat fräna kritiken mot övergrepp mot kvinnor är en av den tredelade romansvitens riktigt stora och fina kvaliteter.

I förra romanen "Flickan som lekte med elden" dök kändisboxaren och f d "kungen i Kungsan" Paolo Roberto upp som räddande ängel mot slutet av boken. I den här nya romanen "Luftslottet som sprängdes" förekommer bland andra den tidigare statsministern Torbjörn Fälldin och journalisten Kurdo Baksi som romanfigurer. Stieg Larsson gillade att kasta in verkliga personer i sina romanintriger. Där mejlas, chattas, programmeras, buggas, scannas, ordbehandlas och pratas i mobiltelefon i en omfattning som nästan gör IT och internet till snuddpå huvudpersonen i hans mycket läsvärda och skickligt ihopkomponerade romaner. Hjältinnan är hackern Lisbeth Salander och hjälten den grävande journalisten Mikael Blomkvist.

Precis som i hans tidigare romanbyggen genomsyras också "Luftslottet som spränges" av en frän kritik mot korruption, rättsröta och våld mot kvinnor. Det iscensätts på ett sätt är tveklöst är en av hela romanseriens verkligt stora kvaliteter. Larssons romantrilogi - med "Luftslottet.." som mästerlig slutpunkt - överträffar det mesta som skrivits och getts ut i den här genren inom den svenska bokmarknaden. Böckernas sanslöst stora framgång är ett kvitto på att läsarna verkligen uppskattar böckerna som "runnit ut" från den sanslöst flitige Stieg Larssons dator.

Läsningen av hans nya tredje postuma volym ger också en hel del inside information om bl a Säpo (ja, all där är inte knäppskallar, men somliga), svensk tryckfrihets- och yttrandefrihetslagstiftning, polisarbete (förhörsmetoder), Justitiekanslern, JK, Riksåklagaren, RÅ - och de stora svårigheter som ofta finns med att kunna beivra hatbrott samt - inte minst - om datahackers och vad de kan göra för att komma åt e-post, hårddiskar, avlyssna mobilsamtal och mycket annat.

Den här tredje volymen (den sista Stieg Larsson hann göra helt klar med innan han plötsligt dog) är också den, i mitt tycke, bästa. i Millenium-serien. Men bara ett litet snäpp bättre än de två första - "Män som hatar kvinnor" respektive "Flickan som lekte med elden". Utmärkta också de...

Jag förstår fuller väl att de här tre tillsammans lär komma att säljas i uppåt en miljon exemplar eller ännu lite fler enbart i Sverige. Synd, djävligt synd bara att Stieg Larsson själv aldrig fick uppleva den framgången innan han dog!

Den som valt att spara den här och andra Stieg Larsson-böcker i serien till sommar- och semesterläsning har onekligen många goda timmars spännande sommarnöje att se fram emot.
/Robert Björkenwall (robert.bjorken@telia.com)

PS. Stieg Larsson (1954-2004) var därtill en av världens bästa kännare av antidemokratiska, högerextrema och nazistiska rörelser.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home