Reproräntan och halva Bo Lundgrens vallöfte från 2002 nu genomfört inom ett halvår
Analys
Reproräntan och halva Bo Lundgrens skattesänkningslöfte från 2002 genomförd redan efter ett halvår av Reinfeldt och Borg
Möjligen är det så att Riksbanken vid sitt penningpolitiska möte torsdagen den 3 maj bestämmer sig för att höja reproräntan en kvarts procent-enhet. Det får vi i så fall veta fredag morgon den 4 maj. Ska man tro Dagens Industris "skuggdirektion" med ett antal ledande ekonomer är saken redan biff. Det blir en höjning av reproräntan. Och som om inte deras analys skulle räcka har ju regeringen själv i sin ekonomiska vårpropositions finansplan själv beställt en betydligt högre räntebana än Riksbankens tidigare ställt i utsikt i sin ränteprognos. Men det kan också vara så att Riksbankens räntehöjning dröjer till nästa penningpolitiska möte efter den 21 maj, då två nya ledamöter i direktionen träder in för två gamla som lämnat i förtid. Men varför gör di på detta viset? Höjer reproräntan redan nu till sommaren.
Jo, förklaringen är naturligtvis den reinfeldtska högerregeringens alla skattesänkningar mitt i brinnande högkonjunktur. Efterfrågan har blåsts på samtidigt som arbetskraftsbristen och flaskhalsproblemen blir allt mer påtaglig i vissa branscher. Och när sedan inte heller regeringen vill satsa på att ge arbetslösa utbildning för att få bort flaskhalsarna är de ekonomiska sambanden självklara. Priser och löner riskerar dra iväg, inflationsbrasan tar sig och Riksbanken tvingas kyla av den överhettade ekonomin med höjningar av sin styrränta. Detta får sedan genomslag i form av bland annat ett dyrare boende (högre bolån) och dyrare billån etc.
På ett drygt halvår har regeringen Reinfeldt sänkt skatterna med gigantiska 65 miljarder - halva det belopp som Bo Lundgren gick till val och förlorade stort på i valet 2002. Enligt beräkningar som Riksdagens utredningstjänst, RUT, gjort så går hälften av regeringens pengaregn till den tiondel av befolkningen som redan har de högsta inkomsterna. De 220 000 rikaste personerna i Sverige får i snitt 2 000 kronor mer i plånboken varje månad enbart genom att förmögenhetsskatten slopas. Lägg där till att inkomstskatten sänks, och att fastighetsskatten görs om. Samtidigt så har de höjt a-kasseavgiften, och fackföreningsavgiften slopas, och trafikförsäkringen kommer att höjas. För de rika som får mer i plånboken är det inget problem.
Klyftorna i samhället ökar undan för undan när Reinfeldt & Co i rask takt är på väg mot det nyliberala "drömsamhälle" med "platt skatt" som predikas av Timbrohögerns lobbyister. Det är så långt ifrån den ansvarstagande profil den moderatledda alliansen visade upp i valrörelsen som man kan komma.
Men det var då det - innan valet. Då gällde det att inte vara alltför tydlig med sina egentliga avsikter. Nu är ett regeringsvardag - för Reinfeldt & Co.
Men det är inte bara oansvarigt utan i grunden också en djupt orättvis politik de nu driver på i rask takt. Fördelningspolitiken slås sönder och samman när förmögenhetsskatten, fastighetsskatten och troligtvis också värnskatten avskaffas. Vinnare är de med höga inkomster och stora tillgångar. Förlorare är främst sjuka, arbetslösa och gamla som får betala kalaset, men också helt vanliga löntagare.
Men på ett sätt skadar det dock inte att skiljelinjerna mellan vänster och höger nu har blivit tydligare sedan den 17 september 2006. Konflikten mellan sänkta skatter och lägre ersättningsnivåer å ena sidan och satsningar på exempelvis arbetsmarknadspolitiken och välfärden å den andra är klassisk. Den blir också tydliggjord i den ekonomiska motion (budetalternativ) som socialdemokraterna presenterade deklarationsonsdagen den 2 maj som svar på regeringens orättfärdiga politik.
Från socialdemokratins sida handlar det om att fördubbla den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen och att ge arbetslösa ungdomar utbildning, praktik och stöd i sitt jobbsökande i stället för att stänga in dem 30 timmar i veckan på en nedrustad arbetsförmedling med enda uppdrag att söka jobb. Här finns en förstärkning av psykiatrin åren 2007-2010 med en miljard mer än vad regeringen vill satsa. Men också en särskild biståndssatsning med öronmärkta pengar till de allra fattigaste i södra Afrika.
Visst gör politik skillnad. Skattesänkningar till de bäst bemedlade eller satsningar på dem som har det svårt både hemma och utomlands - arbetslösa, psykiskt sjuka och världens allra fattigaste. Ibland blir det väldigt tydligt, det har det blivit våren 2007. Men hindrar inte, trots just nu goda opinionssiffror, att socialdemokraterna måste bli ännu bättre på att berätta varför den egna politiken är bra mycket bättre än den sittande högerregeringens gynna de rika och redan välmående i samhället.
Allt enligt den calvinistiska, religiösa devisen: till dem som har skola varda givet.
ROBERT BJÖRKENWALL (070-578 61 95)
robert.bjorken@telia.com
Reproräntan och halva Bo Lundgrens skattesänkningslöfte från 2002 genomförd redan efter ett halvår av Reinfeldt och Borg
Möjligen är det så att Riksbanken vid sitt penningpolitiska möte torsdagen den 3 maj bestämmer sig för att höja reproräntan en kvarts procent-enhet. Det får vi i så fall veta fredag morgon den 4 maj. Ska man tro Dagens Industris "skuggdirektion" med ett antal ledande ekonomer är saken redan biff. Det blir en höjning av reproräntan. Och som om inte deras analys skulle räcka har ju regeringen själv i sin ekonomiska vårpropositions finansplan själv beställt en betydligt högre räntebana än Riksbankens tidigare ställt i utsikt i sin ränteprognos. Men det kan också vara så att Riksbankens räntehöjning dröjer till nästa penningpolitiska möte efter den 21 maj, då två nya ledamöter i direktionen träder in för två gamla som lämnat i förtid. Men varför gör di på detta viset? Höjer reproräntan redan nu till sommaren.
Jo, förklaringen är naturligtvis den reinfeldtska högerregeringens alla skattesänkningar mitt i brinnande högkonjunktur. Efterfrågan har blåsts på samtidigt som arbetskraftsbristen och flaskhalsproblemen blir allt mer påtaglig i vissa branscher. Och när sedan inte heller regeringen vill satsa på att ge arbetslösa utbildning för att få bort flaskhalsarna är de ekonomiska sambanden självklara. Priser och löner riskerar dra iväg, inflationsbrasan tar sig och Riksbanken tvingas kyla av den överhettade ekonomin med höjningar av sin styrränta. Detta får sedan genomslag i form av bland annat ett dyrare boende (högre bolån) och dyrare billån etc.
På ett drygt halvår har regeringen Reinfeldt sänkt skatterna med gigantiska 65 miljarder - halva det belopp som Bo Lundgren gick till val och förlorade stort på i valet 2002. Enligt beräkningar som Riksdagens utredningstjänst, RUT, gjort så går hälften av regeringens pengaregn till den tiondel av befolkningen som redan har de högsta inkomsterna. De 220 000 rikaste personerna i Sverige får i snitt 2 000 kronor mer i plånboken varje månad enbart genom att förmögenhetsskatten slopas. Lägg där till att inkomstskatten sänks, och att fastighetsskatten görs om. Samtidigt så har de höjt a-kasseavgiften, och fackföreningsavgiften slopas, och trafikförsäkringen kommer att höjas. För de rika som får mer i plånboken är det inget problem.
Klyftorna i samhället ökar undan för undan när Reinfeldt & Co i rask takt är på väg mot det nyliberala "drömsamhälle" med "platt skatt" som predikas av Timbrohögerns lobbyister. Det är så långt ifrån den ansvarstagande profil den moderatledda alliansen visade upp i valrörelsen som man kan komma.
Men det var då det - innan valet. Då gällde det att inte vara alltför tydlig med sina egentliga avsikter. Nu är ett regeringsvardag - för Reinfeldt & Co.
Men det är inte bara oansvarigt utan i grunden också en djupt orättvis politik de nu driver på i rask takt. Fördelningspolitiken slås sönder och samman när förmögenhetsskatten, fastighetsskatten och troligtvis också värnskatten avskaffas. Vinnare är de med höga inkomster och stora tillgångar. Förlorare är främst sjuka, arbetslösa och gamla som får betala kalaset, men också helt vanliga löntagare.
Men på ett sätt skadar det dock inte att skiljelinjerna mellan vänster och höger nu har blivit tydligare sedan den 17 september 2006. Konflikten mellan sänkta skatter och lägre ersättningsnivåer å ena sidan och satsningar på exempelvis arbetsmarknadspolitiken och välfärden å den andra är klassisk. Den blir också tydliggjord i den ekonomiska motion (budetalternativ) som socialdemokraterna presenterade deklarationsonsdagen den 2 maj som svar på regeringens orättfärdiga politik.
Från socialdemokratins sida handlar det om att fördubbla den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen och att ge arbetslösa ungdomar utbildning, praktik och stöd i sitt jobbsökande i stället för att stänga in dem 30 timmar i veckan på en nedrustad arbetsförmedling med enda uppdrag att söka jobb. Här finns en förstärkning av psykiatrin åren 2007-2010 med en miljard mer än vad regeringen vill satsa. Men också en särskild biståndssatsning med öronmärkta pengar till de allra fattigaste i södra Afrika.
Visst gör politik skillnad. Skattesänkningar till de bäst bemedlade eller satsningar på dem som har det svårt både hemma och utomlands - arbetslösa, psykiskt sjuka och världens allra fattigaste. Ibland blir det väldigt tydligt, det har det blivit våren 2007. Men hindrar inte, trots just nu goda opinionssiffror, att socialdemokraterna måste bli ännu bättre på att berätta varför den egna politiken är bra mycket bättre än den sittande högerregeringens gynna de rika och redan välmående i samhället.
Allt enligt den calvinistiska, religiösa devisen: till dem som har skola varda givet.
ROBERT BJÖRKENWALL (070-578 61 95)
robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 4:42 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home