Det politiska Sverige utan riktig nerv och hetta samt utan större förändringar i väljaropinionen

Dem avslutande partiledardebatten – finalen på riksdagsvåren – i mitten av juni var en tillställning utan riktig nerv och hetta. Den speglade väl att det just nu i det politiska Sverige råder en allmän otydlighet i vad partierna vill och de riktigt klara konfliktlinjerna lyser också med sin frånvaro. Inget parti – varken i regeringsställning eller opposition – lyckas riktigt positionera sig och väljaropinionen förblir tämligen stabil. Detta framgår också av olika opinionsmätningar, och särskilt då den halvårsvis återkommande stora partisympatimätningen från Statistiska centralbyrån, SCB, som kom 31 maj är överlägset mera pålitlig än alla andra mindre och kommersiellt finansierade opinionsinstituts mätning om vad svenska folket tycker om de politiska partierna i regeringen respektive oppositionen. De sistnämna har – för den som tagit del av dessa i de stora tidningsdrakarna Dagens nyheter, Svenska dagbladet m fl – bibringats intrycket att den borgerliga oppositionsalliansen skulle vara klart större än den Löfven-ledda s-mp-regeringen ihop med stödpartiet Vänsterpartiet. Men som SCB-mätningen med runt 5000 tillfrågade visar så är det alls icke fallet. Tvärtom så leder vänstersidan med runt 3 procent i opinionsstöd. Och av beprövad erfarenhet vet vi att SCB nära nog alltid i sina mätningar brukar ha bäst träffbild i förhållande till resultaten i svenska riksdagsval. Så det finns goda skäl att också nu tro på SCB och det faktum att dess resultat visar att opinionen i Sverige – mitt i mandatperioden - ligger i stort sett lika med valresultatet. Och att det som hänt och är värt att notera är att det högerpopulistiska Sverigedem, SD, inte växer längre utan krymper lite sakta samt att Kristdemokraterna, KD, nu ligger ännu lite risigare till (klart under riksdagsspärren på 4 % i stöd). Det senare innebär i praktiken att den borgerliga fyrpartialliansen därmed samlat har blivit svagare om det vore riksdagsval nu i Sverige. Socialdemokraterna skulle – om det vore val nu – hamna någonstans runt 29 – kanske 30 – procent (= nära valresultatet 2014), miljöpartiet krympa en hel del och vänsterpartiet däremot sannolikt öka sin representation något i Sverige riksdag medan t ex KD skulle åka ur och deras runt 3 procent i väljarandel vara bortkastade röster för borgerliga alliansen. Så något direkt lyft har det ju inte blivit för Stefan Löfven och hans s-mp-regering utan i huvudsak på stället marsch. Men ska den trenden vändas – trots att Sveriges ekonomi växer med 4 proc. och arbetslösheten sjunker och jobben blir fler – så krävs att regeringen vågar lite mer och vågar satsa lite tuffare på bostadsbyggande, utbildning för arbetslösa och unga samt måste visa att man klarar utmaningarna som följer med migranterna som kommit till Sverige. Och det lär behöva ske kraftfullt i kommande höstbudget om det ska hinna få genomslag om två år. SCBs stora mätning i slutet av maj 2017 lär då bli en än tydligare indikator på om regeringen Löfven lyckats eller misslyckats att lyfta för att kunna klara ett omval hösten 2018. Oppositionens förhoppningar om att kunna ta över finns givetvis också där men i nuläget har de nödgas skriva ner dessa något, som den färska stora SCB-mätningen visar. De hade nog hoppats och trott – med tanke på andra, mindre opinionsmätningar de senaste månaderna – att de låg lite bättre till än de faktiskt nu gör. Samma sak gäller missnöjespartiet SD på yttersta högerkanten som inte längre växer utan nu har börjat krympa gradvis men tydligt. Några aktuella och för Sverige viktiga avgöranden i närtid är regeringens åtstramningspaket för att minska antalet asylsökande, hur det går med britternas folkomröstning om eventuellt EU-utträde nu i midsommar och om Sverige den 28 juni lyckas eller misslyckas med att i FN-generalförsamlingens omröstning ta sin in och bli en av fem nya medlemmar i FNs säkerhetsråd för perioden 2017-2018. En framgång här skulle förvisso bli en fjäder i hatten för Stefan Löfven och hans rödgröna regering. Men någon praktisk konsekvens i väljaropinionen skulle det däremot inte få. Robert Björkenwal; robert.bjorken@telia.com (Publiceras också i några tidningar, bl a Östra Småland 21/6)