Sverige, Finland, Nato och säkerhetsläget nu

Sverige ger nu vapen till ett krigförande land, Ukraina. Detta sker samordnat med andra västeuropeiska länder efter det brutala ryska angreppet på grannen Ukraina. Sverige gör det här för första gången sedan senhösten 1939 då Sverige gav en omfattande hjälp till Finland, som oprovocerat hade överfallits av Stalins trupper, en föregångare till Putin. Detta skedde trots att den svenska försvarsmakten var i ett ganska illa skick. Statsminister Per Albin Hansson och försvarsminister Per Edvin Sköld var tongivande bakom beslutet. ”I spåren av den ryska aggressionen och greppet på Ukraina, har opinionen för ett medlemskap i försvarsalliansen Nato vuxit” Parallellt med denna svenska vapenhjälp har också Nato-debatten svängt i Sverige. I spåren av den ryska aggressionen och greppet på Ukraina, har opinionen för ett medlemskap i försvarsalliansen Nato vuxit. Samma sak har skett i likaledes alliansfria Finland. Men i vår forna östliga rikshalva är diskussionen i vanlig ordning mera sansad och mindre upphetsad än den svenska. Här i Sverige driver inte minst oppositionen högröstat frågan om en svensk Nato-option nu. Men det är knappast rätt läge att göra så nu. En Nato-option (en finsk konstruktion efter uppsägningen av VSB-pakten med Ryssland) saknar juridisk bindning och är inget snabbspår och ingår inte i något Nato-dokument. Så är det för Finland och samma för Sverige - om vi nu skulle uttala det (högst självvald deklaration). Det är faktiskt lite svårt att förstå upphetsningen kring det kravet. En formell ansökan om medlemskap är något helt annat och först då dras processen igång - men tar tid och kräver enighet och alla Nato-länders godkännande för nya medlemmar. Hetsen nu kring optionen är märklig. Den i sig har inget värde annat än för oss själva. Finland blir inte snabbare medlem med sin option än Sverige, utan en sådan om och när vi väl ansökt om medlemskap. Klokt också att Magdalena Andersson i sitt tal till nationen den 1 mars - tryggt och säkert uttalade både vår solidaritet med Ukraina och behovet av ytterligare upprustat svenskt försvar. Men helt rätt; inte ett ord om någon Nato-option. Frågan om en eventuell anslutning får diskuteras ihop med eftertänksamma Finland när krigsläget är i vårt närområde är lugnare. Detta utan hets i vår demokratiska vardag. Något som tyvärr inte är en självklarhet för alla. Fråga till exempel de ryssar som redan ogillar Putins folkrättsvidriga aggression mot Ukraina. Vilket privilegium är det inte att få diskutera och debattera i frihet!? Men ändå, i tider som dessa: ”För varje mörk natt finns en ljus dag”. Det lärde sig våra finska vänner när det var som mörkast under Vinterkriget. Och samma gäller även för de kämpande ukainarna nu! Robert Björkenwall(robert.eg@outlook.com) (publicerad i bl a Sydöstran 3/3,Arbetarbladet 2/3, Dala-Demokraten 4/3 m fl) https://www.dalademokraten.se/2022-03-04/sverige-finland-nato-och-laget-nu